torsdag 29 juli 2010

Ogräs eller inte?

Vad som ska betraktas som ogräs i en dynamisk ståndortsplantering är inte lika självklart som i en traditionell perennrabatt eller buskplantering. Där är ju i stort sett allt som inte avsiktligen planterats mer eller mindre oönskat.

Åkertistel (Cirsium arvense) - favorit bland ogräsen?

Sen finns det en del växter som alltid eller nästan alltid är ovälkomna gäster bland våra omhuldade kulturväxter. Dit får vi räkna åkertistel (Cirsium arvense) i alla fall. Få planteringar vinner på att innehålla dunört (Epilobium), åkermolke (Sonchus arvensis) eller taggsallat (Lactuca serriola) och ingen trädgårdsägare vill väl få in åkervinda (Convolvulus arvensis) eller snärjmåra (Galium aparine) i sin täppa.

Däremot kan kirskål (Aegopodium podagraria) ibland vara accepterad som en utmärkt martäckare på näringsrik jord under buskar och träd. Tillsammans med höstanemon (Anemone tomentosa) eller plymspirea (Aruncus dioicus) kan den till och med bilda en fin och funktionell komposition.

Rosendunörten - förförande vacker i närbild, men sprider sig mer än du vill

Ogräsproblemen kan försvinna av sig självt på vissa extrema ståndorter. Kirskålen trivs ju inte i dammen, maskrosen överlever inte länge på myren och den vackra men ack så aggresiva rosendunörten (Epilobium hirsutum) blir inget större hot på den torra kalkstäppen. Men att många ogräs är så framgångsrika beror på att de har en bred amplitud och kan överleva under mycket olikartade förhållanden.

I lågt gräs har maskrosen mycket god konkurrenskraft

Alla planteringar måste underhållas och rensas från ogräs. Speciellt viktigt är det de första åren efter plantering innan kulturväxterna etablerat sig och hunnit breda ut sig. Men en extrem ståndort, särkilt den extremt torra, medför alltid mindre problem eftersom det är färre ogräs som är konkurrenskraftiga när resurserna är knappa. De som ändå frodas gör dig sällan särskilt upprörd. Men det finns undantag. Maskrosarterna (Taraxacum) tycks kunna sprida sig till världens ände och överlever även i torra miljöer, men de kräver mycket ljus för att fortleva och skuggas lätt ut i den dunkla lunden eller den täta högörtsängen.

Åkertisteln klarar också väldigt torra lägen och eftersom den sprider sig både med underjordiska utlöpare och med frö så hör den till de värsta inkräktarna i våra kulturmiljöer. Samtidigt är åkertisteln en utmärkt näringskälla för flygande fjärilar och hungriga humlor. Men i trädgården eller parken kan vi bjuda på mer förfinade utfodringsväxter än åkertistel som exempelvis bolltistel (Echinops) eller brudborste (Cirsium helenioides).

Ja, vad tycker du kära bloggläsare? Vilka ogräs vill du helst vara utan i prydnadsträdgården och vilka kan du tolerera eller till och med tycka om i en rabatt eller annan plantering? Vem är hata-hata-värst?

Åkerfräken (Equisetum arvense) värst bland värstingar? Eller?

fredag 23 juli 2010

Korsört som tål torka - växtporträttet 2

Senecio polyodon, purpurkorsört

Purpurkorsört är en spännande och ännu ganska ovanlig växt från södra Afrika som vi i Sverige kan odla som ettårig eller kortlivad perenn. I Sydafrika växer den på väldränerade jordar, ofta längs bergssluttningarna och tål en mycket torr växtplats i trädgården. På tunga jordar blir den aldrig långlivad, men kan fungera ändå som sommarblommare eftersom den hinner i blom redan första året från sådd. Purpurkorsörten har en lång blomningstid och enstaka blommor kan utvecklas ända tills frosten kommer.


Purpurkorsört på savannen i Laholm, sommaren 2010

I Laholm har den använts som det enda icke nordamerikanska inslaget på savannen. Där blommar den framförallt under juli med kan hålla igång mycket längre än så. På savannen frösår den sig rikligt och i år är det många fler fröplantor än året innan. Savannen i Laholm är ju en geografisk ståndortsplantering och lite temabrott är det förstås att använda en sydafrikan i en amerikansk biotop, men den får väl här ses som ett vackert och välkommet, inkommet ogräs.

Senecio polyodon frösår sig lätt och bildar här stora rosalila moln på savannen

I Sydafrika finns det ett stort antal Senecio-arter. De flesta är gulblommiga precis som våra inhemska korsörter, men exempelvis Senecio hastifolius, S. speciosus, S. umbellatus, S. elegans och S. arenarius har också rödvioletta kantblommor som purpurkorsörten. De två sistnämnda är dock ettåriga.

Kortfakta
Artnamn: Senecio polyodon
Föreslaget trivialnamn: purpurkorsört
Familj: korgblommiga, Asteraceae
Ursprung: Södra Afrika
Livsform: perenn
Utseende: vanligen under knähöjd, tuvat växtsätt, rikt förgrenad, blad smala och lancettlika, strödda, toppställda blomkorgar med vitaktiga diskblommor och rödvioletta kantblommor
Blomning: under sommaren, huvudblomning i juli, kan blomma från juni-september eller längre
Förökning: lättförökad med frö, snabb men utdragen groning vid +20 grader C.
Kan direktsås på växtplatsen. Blommar redan första året efter sådd
Växtplats: helst full sol, väldränerat, tål mycket torra lägen, tål både lätt sura och alkaliska jordar
Härdighet: dåligt härdig, men fortlever genom självsådd, övervintrar bäst på väldränerade jordar
Användning: som kortlivad perenn som kan självså sig eller som ettårig sommarblomma i urnor, rabatter, klippträdgårdar, ängar, savanner, prärier eller fynbos

onsdag 21 juli 2010

Dagsläget i Alnarp

Kokardblomstren har snart gjort sitt för i år men just nu blommar läkerudbeckian (Echinacea pallida) som bäst på prärien i Alnarp i gott sällskap av dagögat (Heliopsis helianthoides). De första spirorna av den tidigblommande rosenstavsarten Liatris angustifolia har precis färgats lila och snart följer en explosionen i rödviolett när den högresta Liatris pycnostachya går i blom i början av augusti.

Dagöga och läkerudbeckia 21 juli i Alnarp

fredag 16 juli 2010

Kalkstäppen

"Gör en torrmarksplantering från vägen ner till ån!", sa Stefan.
"Vad kan passa bättre i sura Småland än en kalkstäpp?", tänkte jag.
Sagt och gjort!

Vi beställde 40 ton kalksten från Falköping, både större stenar och krossat kalkgrus.
Först tänkte jag en stund och plockade ut växter som skulle passa, gjorde så en idéskiss över planteringen och slutligen beställde jag växter från när och fjärran. Alla växterna som valdes ut till kalkstäppen är utpräglade kalkälskare som tål höga pH-värden.

Kalkstenen kom till Sävsjö och tippades på plats och sedan spred Stefan och hans mannar ut sten och grus över hela planteringsytan.

Så var det äntligen dags att plantera! Och nu var det lättare sagt än gjort. Med mycket besvär och en hel del möda lyckades vi så småningom få ner perennerna bland det hårda stenskravlet. När allt var nyplanterat så såg man nästan bara sten, sten, sten.

Sävsjös kalkstäpp, från vägen ner till ån

Nu har det förflutit 6 år sedan allt planterades, många famnar vatten har passerat i ån brevid kalkstäppen och växterna har spridit sig på bästa tänkbara sätt. Stenarna är nästan helt övertäckta av bedårande vegetation. Det här är ett lysande exempel på hur en dynamisk ståndortsplanteringen fungerar som bäst. Rätt förutsättningar har gjort att de utvalda växterna etablerat sig förnämligt och ogräsen har inte många ord med i laget.

Min trädgårdsfilosofi lyder: skapa en stressig miljö och välj ut stresstoleranta arter, vänta några år, låt stresskänsligt ogräs dö ut, låt de toleranta sprida sig under kontrollerade former och - wow! Du har plötsligt en underbart vacker och extremt lättskött trädgård eller park. Hurra för naturen! Länge leve dynamiken! Koppla av, tjut och njut!

Dominerande arter på kalkstäppen är brödranejlika (Dianthus carthusianorum), fältvädd (Scabiosa columbaria), stortimjan (Thymus pulegioides) och grusslok (Melica ciliata). Här finns också en rosablommande form av blodnäva (Geranium sanguineum), stor sandlilja (Anthericum liliago) och röd snokört (Echium russicum) och några till. Alla är de kalkälskare.

Kalkstäppen anlades 2005 och blommar som allra bäst under juni och juli

Brödranejlika och fältvädd bland grussloken

Grusslok och brödranejlika

Stor sandlilja, Anthericum liliago

tisdag 13 juli 2010

Eleganten med pålroten





Ett kort mellanstick från prärien i Alnarp mitt i Sävsjöbesöket kan inte undvikas. Nu har nämligen en av mina favoriter bland perennerna börjat blomma på allvar, just det, Echinacea pallida, läkerudbeckia eller blek solhatt som jag redan  rapporterat om på denna blog. Men det hjälps inte, den måste lyftas fram igen. Där står den. Elegant, reslig, med sirliga, hängande kantblommor i nyanser från nästan vitt till mörkt violettrött. Men oftast blekt rosaviolett. Underbart! Blommorna lockar till sig dagfjärilar, blomflugor och andra läckergommar.


Läkerudbeckan har en pålrot som letar sig djupt ner i jorden. Det gör att den tål torka bättre än de flesta och också att den kan leva kvar i trädgården i åtskilliga decennier, ja kanske sekel.


måndag 12 juli 2010

Ståndort i färg

Nu åker vi till Sävsjö! Där har jag gjort planteringar sedan 1998 och den senaste, en kalkstäpp, som planterades 2005 har jag aldrig förut sett under bästa blomningstiden i juni-juli, så det ska bli mycket spännande. Men först några bilder på gamlingen från -98.

Nepeta, daggkåpa och gulbladig kungsmynta i en trafikö

När Kopparslagaregatan i Sävsjö renoverades 1998 bjöd stadsträgårdsmästaren Stefan Lagerquist in mig för att göra planteringar längs gatan. Det blev ett antal trafiköar mellan trottoar och gata och runt parkeringsplatser och hela gruppen av planteringar kallade jag för "ståndort i färg". För varje liten planteringsficka valdes dels en specifik ståndort dels ett färgtema. Så blev det till exempel en stäpppinspirerad plantering i silver och vitt, en rosa torrplantering, en med kontraster i gult och blått, en med havsstrandstema och också flera skuggplanteringar på gatans norrsida. Nu 12 år senare har några av planteringarna planterats om, men de flesta har hållit förvånandsvärt bra.


Gillenia, Hosta 'Krossa Regal' och Alchemilla erythropoda

lördag 10 juli 2010

Cykelstig genom prärien

Nu var det spännande. Hur skulle det se ut på nästa ställe? Efter besöket i talldungen i Kortedala bar det av till Mariestad och den första etappen av den blivande präriekorsningen. Uppdragdgivare är Mariestads kommun i samarbete med DaCapo designskola som numera hör till Göteborgs universitet.

Prärien planterades av eleverna på skolan under hösten 2009. Hälften blev satt 22-24 september och den andra halvan tre veckor senare 13-14 oktober. Hela ytan täcktes före planteringen med 15-20 cm mineraliskt krossmaterial (finmakadam). Perennerna planterades alltså direkt i gruskrosset.

Det är torrt i gruset och tillväxten långsam

Här syns det verkligen att växterna är nyplanterade. De har det svårt i den uttorkade jorden och har inte ens vuxit sig större än de var när de sattes hösten innan. Eftersom det inte finns några vattningsmöjligheter här, så får vi hoppas på en rejäl regnskur så att det blir lite fart och tillväxt. Även om jag så klart vet att det behövs tid, kanske två, tre år innan den här planteringen visar färg och riktigt har etablerat sig så blev jag allt en aningen besviken över det klena resultatet. Förutom de planterade växterna så sådde vi en hel del frön, både örter och gräs och det var minsann inte lätt att upptäcka några fröplantor.

Här kommer man om några år att cykla genom en vajande hög prärie

Solöga (Coreopsis lanceolata) har börjat blomma

Den färdiga prärien kommer att ligga i en fyrvägskorsning

fredag 9 juli 2010

Magmaglöd

Blodnäva (Geranium sanguineum) leker het lava 

Det kan vara en god idé att hitta på ett bra namn på en plantering, att bestämma sig för ett tema. Då blir det så mycket lättare att välja växter till anläggningen. Om man till exempel fastnar för temat "havsstrand" eller "sol, vind och segel" så ska alla växter spegla just detta tema. Man kan använda regelrätta maritima växter som strandkål (Crambe maritima) och strandmalört (Artemisia maritima) om man vill eller välja växter som genom sin karaktär eller sitt uppförande minner om havsstranden, till exempel vajande gräs eller blådaggiga bladväxter. Sen kan man alltid lägga till andra förstärkande attribut som drivved och flaskpost eller tång och musselskal om det känns bra.   


Phlox douglassi 'Crackerjack', men inte från planteringen i Kortedala

Planteringen på bostadsgåden i Kortedala fick namet Magmaglöd. Tanken är att det på våren plötsligt sprutar het magma ut ur den vinterslöa, nyvaknade vulkanen. Illrödviolett kuddflox och senare blodnäva i samma färg ska ge illusion av en het magmaström från en slumrande vulkan. Finessen med det hela är egentligen inte att tillströmmande betraktare nödvändigtvis uppfattar det bakomliggande tanken, utan att du som designer har ett distinkt tema att förhålla dig till. Alla växter som du väljer måste på något sätt leva upp till ditt valda tema. Det gör det så mycket lättare att plocka ut växter bland det annars näst intill oöverblickbara överflöd som finns att välja från. Dessutom blir det så mycket roligare! Prova själv så får du se!

                          Geum triflorum eller prärierök som den heter på engelska ska här ge intrycket av rykande hetta.

Hur har det då blivit i Kortedala? Ja, planteringen anlades så sent som 2008 och ännu har den inte riktigt satt fart. Ingen sprudlade lavafest här inte! Floxen har inte alls vuxit till sig som jag hade hoppats på medan däremot blodnävan tagit sig ganska bra. Det här är en torrmarksplantering och växterna behöver två, tre år på sig för att tränga ner på djupet med sina rotsystem på jakten efter näring och markvatten. Gödsling är abslolut uteslutet. Totalt förbjudet! Lyss nu till mitt kloka råd: gödsla aldrig i en trädgård! Det gynnar ändå bara ogräsen mest.

En fylldblommig form av tjärblomster (Lychnis viscaria 'Plena')


Blodnäva i skrevorna

tisdag 6 juli 2010

Först till Kortedala

Skrevorna planterades med krypflox och blodnäva
I morgon bär det av norrut. Jag tänker passa på att besöka några av mina planteringar på vägen till Lidköping dit jag ska i annat ärende. Första anhalt blir Kortedala i Göteborg där en bostadsgård renoverades för några år sedan. Utgångsläget var en gles talldunge med berg i dagen och en massa ogräs förstås. Bästa tiden att besöka den här planteringen är nog visserligen under våren då tusentals kuddflox (Phlox douglasii 'Crackerjack') färgar klippskrevorna eldigt rödvioletta, men det finns förstås andra värden också. Vi får se.

Prärie planteras, september 2009
Sen måste jag bara till den nyanlagda prärien i Mariestad! Den planterades sent i höstas och ännu har jag inte varit där och inspekterat resultatet, så jag är riktigt nyfiken just nu. När hela planteringen är klar om si så där 6-7 år så kommer ca 10 000 kvm blommande prärie vaja kring en fyrvägskorsning. Det blir mäktigt! Men än så länge är bara 1 500 kvm planterade. Undrar om det börjat blomma ännu...

Om det blir tid för det, så svänger jag sen inom Sävsjö. Där har jag ju gjort många planteringar genom åren, men inga på sistone. Den äldsta är 12 år gammal om jag minns rätt. Rapport från rundresan kommer!

måndag 5 juli 2010

Prärien blommar

Gult härskar på prärien så här i början av juli. De låga kokardblomstren (Gaillardia) blommar fortfarande men börjar nu få sällskap av det betydligt resligare dagögat (Heliopsis helianthoides).

Vildformen av kokardblomster, Gaillardia aristata

Dagöga (Heliopsis helianthoides) har börjat blomma i Alnarps prärie

Det var länge sedan det regnade och växterna på prärien får nu utstå verkliga prövningar med gassande sol, dallrande hetta och akut vattenbrist. Ingen vattning här inte. Nu visar det sig vem som klarar sig bäst när det riktigt hettar till.

Torka, torka! Slokande dagöga lider i värmen.

Dagögat verkar lida mest. Plantorna slokar betänkligt och de nedersta bladen har redan börjat gulna en aning. Föga förvånande är det präriegräsen som ser ut att vara minst bekymrade över situationen. Även rosenstav, kokardblomster och blek solhatt tycks trivas med de svåra förhållandena.

Enstaka läkerudbeckior eller blek solhatt som den också kallas den har börjat visa färg och en och annan blommar faktiskt redan. Blek solhatt (Echinacea pallida) är betydligt tåligare och uthärdar torka bättre än sin kusin, den röd solhatten (Echinacea purpurea). Tack vare en lång pålrot kan den bleka överleva även extrem torka.

Blek och blek? Nja, det stämmer ju inte alltid. Bland alla de blekrosa blommorna
avviker en Echinacea pallida med sina klart lysande röda kantblommor  



torsdag 1 juli 2010

Parkvandring i Laholm

                   Stefan Person, stadens parkchef, berättar med inlevelse historien om Tivoliparken i Laholm  

Så var det åter dags för årets traditionella sommarparkvandring i Laholms nya stadspark. Om det nu kan vara en tradition redan andra året. Tänk, lika varmt och soligt som i fjol! Men förra året vid precis samma tidpunkt blommade redan ett gyllengult hav av solöga (Coreopsis lanceolata) tillsammans bland böljorna av azurblå berglin (Linum perenne). I år vajade vågorna av berglin helt allena. Men om en vecka eller två kommer det att lysa gultgult på savannen igen.

Mer om stadsparken i Laholm: http://www.laholm.se/bygga-bo/parker-och-lekplatser/stadsparken/stadsparkens-nya-former-under-2008/


                                                       Inga gula Coreopsis i blom ännu i år

Vid mitt senaste besök i Laholm den 11 juni blommade den lysande röda aklejan (Aquilegia canadensis) 

Berglin på savannen 1 juli 2010

I woodlandet har krypflox och blåflox nu blommat över och ersatts av 100-tals Gillenia