fredag 30 december 2011

Ännu en grön jul


Att förra julen var så grön och snölös berodde ju på att jag då befann mig i Kenya. I år när jag är hemma i Lund så är skillnaden inte så stor, även om temperaturen inte legat riktigt nära den afrikanska vintervärmen. Förra gången hälsade jag god jul med en tanig julstjärna från en privatträdgård i Nairobi, men i år får det bli en mer potent och lysande orangeröd sidenört längs en vägren i Wisconsin fotad ganska precis för ett halvt jordvarv runt solen sedan, som får äran att bilda julhälsning till alla kära bloggföljare.


Röd sidenört, Asclepias tuberosa

Röd sidenört, Asclepias tuberosa, är en av präriens mest klart lysande invånare och överträffas möjligen bara av Silene regia, om ens det. Sidenörten trivs på torra och sandiga, väldränerade jordar i full sol. Vi kan odla den här i Sverige också, men den älskar värme och är väldigt känslig för vinterfukt, så en solig och mycket väldränerad plats krävs för ett gott resultat.

Nu finns det en underart, Asclepias tuberosa ssp interior, som faktiskt växer på något tyngre, lerhaltiga och lite fuktigare jordar i nordöstra USA och som därför är ännu bättre lämpad för odling hos oss. Den röda sidenörten som blir 50-60 cm hög och vanligen bredare än hög, om den inte växer bland högre grannar, blommar under högsommaren och drar till sig stora skaror av fjärilar, blomflugor och steklar. Det är med andra ord en riktig insektsmagnet och väl värd att prova i trädgården. Gör det!

God fortsättning och fortsatt grön vinter önskar
Peter

Färgen kan variera från lysande röd som här via orange till klargul

Ingen julstjärna, men lite julig är den väl ändå?

tisdag 20 december 2011

x-1-2

Ta bron över Djungelbäcken, gå upp för kullen och där ska tornet stå

Nu kan jag inte hålla er på sträckbänken längre så jag lossar helt enkelt på skruvarna och ger de rätta svaren till den lilla julgåtan. Skapelsen på bilden i inlägget den 11 december har varit en levande alm som nu ska bli ett utkikstorn med plattform i Vilda Skogen i Laholms stadspark.

Den gamla almen ska omvandlas till ett litet naturtorn varifrån barn och andra spanare ska kunna se ut över både den vilda naturskogen och den frodiga, exotiska skogen längs Djungelbäcken och kanske kunna upptäcka såväl ugglor som mossor bland stammar och grenar.

Det är Anders Ölund från Renneslöv som ska tillverka tornet. Anders har redan snidat till flera andra funktioner och figurer i trä i parken och ska bygga både en hängbro över Djungelbäcken och leverera gamla murkna stockar och ihåliga stubbar till Vilda Skogen och Dimmornas Skog under nästa år.

Rätt rad var alltså x-1-2-1 eller x-1-2-x, för om frågorna var lätta eller besvärliga att tampas med kan ju bara vederbörande kämpe själv avgöra. Och vinnare är...Mariana och Lars! Grattis! Till vilken adress ska jag skicka priserna? Eller kommer ni till Alnarp och hämtar dem?

För övrigt vill jag hälsa alla välkomna till stadsparken i Laholm nästa år. Vårbacken börjar blomma redan i mars-april och sen avlöser den ena flora-attraktionen den andra i accelererande sommartakt, nästan som en stresstur på Tivoli i Köpenhamn. I maj-juni är woodlandet som vackrast och som mest doftrikt och i augusti-september är det savannen som vajar bäst i gult och gult. 

lördag 17 december 2011

Oehme och van Sweden i Chicago

En bredbladig namnsort av junfruhirs, Panicum virgatum, och Allium

Till minne av Wolfgang Oehme kommer här några bilder från Wolfgangs och James van Swedens planteringar i Chicago Botanic Garden.


Amerikanskt älggräs, Filipendula rubra och jungfruhirs, Panicum virgatum

Massplantering á la Oehme & van Sweden, Chicago Botanic Garden

Röd solbrud, Echinacea purpurea

Bistorta amplexicaulis som undervegetation bland björkar

fredag 16 december 2011

Wolfgang Oehme gick bort idag

Wolfgang Oehme har försvunnit bland de himmelska gräsen 

Wolfgang Oehme (1930-2011) gick bort idag. Som sig bör så vandrade han säkert mot ljuset genom en tunnel av höga, böljande gräs. Wolfgang var en av Nordamerikas främsta växtdesigner och tillsammans med James van Sweden gjorde han sig känd för en planteringstil med stora, sammanhängande ytor ofta med en enda växt eller några få olika växtformer. Prydnadsgräs tillhörde favoritväxterna i deras kompositioner. Tillsammans drev de landskapsarkitektfirman Oehme van Sweden Landscape Architecture.

Jag träffade Wolfgang några gånger på ISU-mötena i bland annat Holland och Tyskland och framförallt har jag studerat och beundrat hans och James planteringsstil i Chicago Botanic Garden. Wolfgang kommer att lämna ett stort tomrum efter sig men också många storskaliga, spännande perennplanteringar med böljande gräs.

Bilden är hämtad från bloggen Grounded Design som också är min källa för Wolfgangs bortgång

söndag 11 december 2011

Liten julgåta

Vad har det varit, vad ska det bli?

Att gissa gåtor hör julen till. Låt se om du kan kryssa dig igenom den här korta raden med full pott i slutändan och med hedern i behåll. 

Vad har det här varit när det levde? Jo, det var en gång en levande
1  ek
x  alm
2  ask

Vad ska det bli för något när det är färdigt till sommaren? Det ska så klart bli ett
1  utkikstorn med plattform
x  tält med väggar av buffelhud
2  urtidsdjur från Pleistocen 

Var ska det placeras någonstans? Det ska naturligtvis pryda en plats i
1  en temalekplats i Malmö
x  en ny rondell längs Österleden i Helsingborg
2  Vilda Skogen i Laholms stadspark  

Det var väl inte så svårt?
1  Jo, ganska knepigt faktiskt
x  Lätt som en plätt
2  Jag förstod inte frågorna

Skriv ditt svar som en kommentar. Fina priser utlovas till alla som får fyra rätt eller mer.

torsdag 8 december 2011

Bästa tiden på året


En uppenbarligen gravt förvirrad vän till mig tycker att november är den bästa tiden på året! Nu alltså! Ja, vi har för visso redan passerat månadsskiftet till årets första vintermånad, men det tycks ju vädergudarna ändå inte ha uppmärksammat. Senhösten, hur kan senhösten vara nummer 1?

Trots att november har varit ovanligt fin, mild och regnfattig, så kan höstmörkret på intet vis konkurrera med min bästa månad när mitt just nu mörkerskadade sinne drömmer om den ljuvligaste tiden på året.  

Maj, ljuva maj, ljuvliga maj, ack vad jag längtar till dig och dina ljumma vindar, trädens nyväckta försommargrönska, senvårens blåblommande ryamattor och inte minst den ståtliga japanska magnolian i sin bästa finkostym framför slottet i Alnarp.

Jag tycker visserligen aldrig att det är direkt tungt eller särskilt tråkigt att hasta upp till mitt överfyllda kontorsrum på fjärde våningen, men när jag i början av maj på väg från bilen tvingas passera den förföriskt vackra Magnolia kobus på gräsplanen utanför slottet är det lätt att dröja kvar där ute i våryran en liten stund för länge.

Och det kan jag svära på, att jag aldrig någonsin i den blommande magnolians nära sällskap drömt om november. 

söndag 6 november 2011

Vi tål översvämning

Rödlönn, Acer rubrum tål översvämning under lång tid. Bild från Laholms stadspark.

Med tanke på det förra översvämmade inlägget kan det vara på plats att påpeka att många växter tål att stå under vatten i åtskilliga dagar utan att må dåligt.

Just nu jobbar jag med ett projekt där det kommer att planteras på insidan av ett blivande översvämningsskydd längs en å som då och då svämmat över och letat sig in bland både källare och varulager.

Nu ska det alltså bli stopp för det och samtidigt ska åkanten förskönas med översvämningståliga växter. Sådana finns det faktiskt gott om, åtminstone om vi talar om kortare översvämningar på några veckor eller så.

Det finns ju också många egentliga vattenväxter som normalt står med rötterna i vatten eller fuktighetsmättad jord som gul svärdslilja, vass och kaveldun och många ur den gruppen klarar även att växa på land om jorden bara inte är allt för torr och väldränerad.

Men nu gäller det att hitta växter som dels kan växa under normala fuktighetsförhållanden på land och dessutom tål långvarig översvämning. Här är en lista på några sådana. Det finns förstås många fler som står ut med att leva en tid med vatten över rotsystemet så listan är långt ifrån fullständig. Dessutom varierar tåligheten mot rötblöta bland växterna i listan.

Lignoser
Acer rubrum, rödlönn
Acer saccharinum, silverlönn
Alnus, alar, de flesta
Aronia melanocarpa, aronia
Betula alleghaniensis, gulbjörk
Betula nigra, svartbjörk
Betula pubescens, glasbjörk
Calluna vulgaris, ljung
Cercidiphyllum japonicum, katsura
Cornus alba, kornell
Erica tetralix, klockljung
Euonymus europaeus, benved
Fraxinus excelsior, ask
Ilex verticillata, sommarjärnek
Metasequoia glyptostroboides, kinesisk sekvoja
Nyssa sylvatica, nyssa
Populus nigra, svartpoppel
Prunus padus, hägg
Pterocarya fraxinifolia, kaukasisk vingnöt
Rhamnus frangula, brakved
Quercus palustris, kärrek
Rhododendron (Ledum) groenlandicum, bredbladig skvattram
Rhododendron viscosum, sen azalea
Salix, pil, sälg, viden, de flesta
Taxodium distichum, sumpcypress
Vaccinium corymbosum, amerikanskt blåbär

Örter, ormbunkar och stråväxter
Ajuga reptans, revsuga
Asclepias incarnata, rosensidenört
Aster novi-belgii (Symphyotrichum n-b), höstaster
Aster novae-angliae (Symphyotrichum n-a), luktaster
Astilbe, astilbe
Athyrium filix-femina, majbräken
Carex, starr, många arter
Darmera peltata, sköldbräcka
Deschampsia cespitosa, tuvtåtel
Eupatorium cannabinum, hampflockel
Eupatorium maculatum, fläckflockel
Euphorbia palustris, kärrtörel
Filipendula rubra, amerikanskt älggräs
Iris setosa, tuviris
Iris sibirica, strandiris
Liatris spicata, rosenstav
Lysimachia punctata, praktlysing
Lysimachia nummularia, penningblad
Lythrum salicaria, fackelblomster
Matteuccia struthiopteris, strutbräken
Molinia caerulea, blåtåtel
Myosotis palustris, förgätmigej
Osmunda cinnamomea, kanelsafsa
Osmunda regalis, kungsbräken, safsa
Phlox paniculata, höstflox
Physostegia virginiana, drakmynta
Pycnanthemum virginianum, präriemynta
Spartina pectinata, spartina
Thalictrum flavum, ängsruta
Valeriana officinalis, läkevänderot

Det är som sagt många fler växter som platsar på den här listan och om andan faller på så kanske jag lägger till en och annan växt som tål översvämning vad det lider.

Rosensidenört och präriemynta vid strandkanten.

fredag 28 oktober 2011

Bortspolat på lek och allvar

Översvämmat

Efter häftiga, ihållande regn kan vattnet stiga i vattendrag och sjöar och svämma över sina bräddar. Det är den illusionen man så enkelt men effektfullt har skapat i den japanska trädgården genom att markera en väg som går ner i vattnet mellan två av trädgårdens öar.  

Här är det på lek, men längre västerut fick vi erfara att verkgheten som så ofta överträffar dikten. Något besök i Avoca Prairie and Savanna State Natural Area i Wisconsin blev det aldrig. Vägen dit var överspolad av en strid flod av forsande vatten. Med bil gick det inte att passera och till fots kändes strömmen för strark och uppgiften att ta sig över till andra sidan för riskabel.

Men bara två veckor tidigare hade vattnet stått ännu så mycket högre. När vi körde längs vägarna såg vi slamranden i vegetationen halvannan meter över biltaket. I det perspektivet kändes det missade besöket i Avoca inte längre lika förargligt.

I avrinningsområdet till Mississippi var vägarna bortsplade på flera håll och träden stod i meterdjupt vatten.


Porten till Avoca. Här var det stopp på riktigt.

För svårt att ta sig över

Träden har stått under vatten i åtskilliga veckor och börjar lida av vätan

Mississippi mellan Illinois och Idoha

torsdag 27 oktober 2011

Elizabeth Hubert Malott Japanese Garden


The Garden of Three Islands är en mycket besöksvärd japansk trädgård i Chicago Botanic Garden. Det är den bästa trädgård av japanskt snitt som jag sett utanför Japan. Eftersom jag ännu inte varit i Japan så vet jag inte om den skulle kunna mäta sig med trädgårdarna i självaste öriket i öster, men den är hur som helst verkligen värd ett besök. När jag var där i slutet av juli överraskades vi av ett våldsamt åskoväder som höll mig inomhus i flera timmar. Strax efter regnet var trädgården tom på besökare, ångande av vattenmättnad och magiskt överväldigande.








söndag 16 oktober 2011

Det blev en blå bolltistel i år


Blå bolltistel. Foto: Marie Andersson


2012 blir bolltistlarnas år
Året Perenn utses varje år av Perennagruppen som består av vår inhemska elit av perennodlare och kungörandet brukar ske under höstens trädgårdsmässa. I år presenterade Lena Drameus-Åberg från Åbergs Trädgård i Ystad perennodlarnas val, Echinops bannaticus, blå bolltistel.

Som vanligt har man enats kring en mycket odlingsvärd och praktfull perenn. Den blå bolltisteln hör till våra bästa högresta och formstarka växter för trädgårdens soliga blomsterplanteringar. Härdigheten är utmärkt och den klarar de flesta jordar så länge de är väldränerade och utan stående vinterfukt. Särskilt lämpad är den för en stäppartad plantering med gassande sol och grusigt och torrt kring rötterna.

Bolltistelns stålblå blomklot passar fint till andra blå eller blåvioletta färger, men mörkt purpurrött och alla rosa nyanser gör sig också bra i samma sällskap. Vitt och grått är som alltid gångbart och komplementära toner i orange eller gult fungerar utmärkt i små doser.

Som formkontrast lämpar sig dels fjäderlika former som vi hittar bland de flesta prydnadsgräs, dels smala uppåtsträvande spiror som hos kungsljus, anisisop och kransveronika. I pressmeddelandet finns det som vanligt en lista med förslag på samplanteringsväxter. Där ges många utmärkta exempel på lämpliga följeväxter till bolltisteln, även om Gillenia, Phlomis, Achillea filipendulina och någon till råkat hamna i fel lista.

Det enda man måste tänka på är var bolltisteln placeras i en rabatt eller stäpplantering. Årets Perenn 2012 tillhör nämligen en skara perenner som inte dör särdeles vackert. Till samma grupp av fuldöende perenner kan vi sortera in till exempel solbrud, Helenium, och gulklint, Centaurea macrocephala. Hos dessa torkar bladverket in en tid efter blomningen och sedan står det torrt och skräpigt kvar resen av säsongen.

Nu brukar jag ju säga att brunt också är en färg och det är förvisso sant. Men olika perenner har en tendens att dö olika snyggt. Just den blå bolltistel hör alltså till dem som kan se fula och tråkiga ut när de har vissnat. Därför bör bolltisteln inte placeras i framkanten av en plantering utan ett stycke in där andra ännu grönskande eller vackert döende perenner kan dölja det osnygga, vissna bladverket.

På det hela taget är Årets Perenn 2012 en alldelses förträfflig perenn, som jag nu hoppas ska få den uppmärksamhet och spridning i park och trädgård som den verkligen förtjänar. Så gå ut och jonglera i rabatten - plantera en bolltistel redan i dag! Det kan inte bli fel.

söndag 2 oktober 2011

Världsparken - jorden runt på en dag

Det får alltid plats en planta till! Minibussen är dock snart fullastad inför planteringen

En stor visionär är han utan tvivel, Anders Dagsberg, stadsträdgårdsmästare i Mariestad och tillika lärare på Göteborgs universitets trädgårdsskola DaCapo i samma stad.

Sakta, lite i skymundan, växer och frodas nu de olika geografiska planteringarna i Världsparken, ett grönt stråk av olika biotoper från skilda delar av jordens tempererade områden som Anders har initierat. Snart ska vi kunna vandra i en kinesisk sekvojaskog, en amerikansk sumpskog, en mellanösternskog, på en svensk torräng och mitt bland många andra spännande biotoper.


Under ett skyddande tak av björkgrenar spirar en del av den blivande Världsparkskogen

Träden i de framtida skogsbiotoperna är planterade som små, taniga landskapsplantor och tar därför många år på sig innan de vuxit sig stora och bildat ett skyddande krontak där sedan skuggfördragande örter kan breda ut sig kring våra hårt snörade vandringskängor. Men de är på gång! Lärken som används som amträd är redan uppe och petar i skyn och därunder bubblar det av aktivitet bland de allt större före detta landskapsplantorna av olika trädslag.


Rudbeckia triloba och Aster pilosus blommar på den gamla präriedelen i Världsparken

En annan del av Världsparken utgörs av en nordamerikansk prärie som började att anläggas för två år sedan och som när den är helt utbyggd om ett antal år kommer att omgärda en hel fyrvägskorsning och omfatta omkring ett hektar av blommande örter och vajande präriegräs.

I onsdags och torsdags var jag i Mariestad för att slutföra tredje etappen av prärien. På onsdag förmiddag berättade jag först för studenterna på skolan om prärien som ekosystem och visade bilder från såväl ursprungliga, restaurerade prärier som prärieplanteringar från både USA och Europa.

Här ska det planteras

Sedan skulle 500 kvadratmeter gräsmark en bit från själva korsningen omvandlas till prärie. Grässvålen var redan borttagen och ca 30 cm krossmaterial 0-20 hade lagts ut ovanpå den befintliga jorden. Jag placerade ut växterna på plats och studenterna började att plantera.

Många av växterna var de samma som på den redan anlagda präriedelen. Där växer sedan tidigare röd sidenört, Asclepias tuberosa, läkerudbeckia, Echinacea pallida, skallerormsmartorn, Eryngium yuccifolium, solöga, Coreopsis lanceolata och kokardblomster, Gaillardia för att nu nämna några.

Flera nya arter har tillkommit på den nya präriebiten som nu har planterats. Asclepias purpurascens, Dalea purpurea 'Stephanie', Echinacea simulata, Liatris aspera, Penstemon tubaeflorus, Phlox pilosa, Ruellia humilis och Verbena rigida är alla nya inslag på prärien i Mariestad.

Kom till Mariestad och besök Världsparken i vardande nu! Prärien blommar ju redan för fullt!

Studenterna på DaCapo gjorde ett utmärkt planteringsjobb

Efter två dagars slit är nästan allt planterat

Färdigt! Det är 12 plantor/m2

måndag 26 september 2011

Allér på kyrkogården

Snacka om häck!

I fredags åkte vi till Danmark med kursen Växtteknik vid SLU i Alnarp. Det var Johan Östberg och jag och 33 studenter som studerade växttekniken och växterna på tre olika kyrkogårdar i Köpenhamn. I tur och ordning besökte vi Assistens Kirkegård, Bispebjerg Kirkegård och slutligen Mariebjerg Kirkegård.

Särskilt imponerades vi av alla allér som genomkorsade kyrkogårdarna och då särskilt på Bispebjerg Kirkegård. Man hade även använt sig av trädslag som sällan ses som alléer, däribland serbisk gran, Picea omorika och cembratall, Pinus cembra.


Populus nigra 'Italica', italiensk pelarpoppel, är en smalväxande form av svartpoppel 

En allé av Carpinus betulus 'Fastigiata'-typ, avenbok, på Bispebjerg Kirkegård


Idegran, Taxus baccata, hör till de mest formbara växterna

En ståtlig allé av cembratall, Pinus cembra. Årsskotten kortas in varje år.


Fraxinus pensylvanica, rödask

Den serbiska granen, Picea omorika, som friväxande allé

Fargesia murielae, bergbambu, bildade en gång gröna allégångar på Mariebjerg Kirkegård

torsdag 22 september 2011

Sakta färgas parken i rött och gult

Crataegus persimilis 'Prunifolia' på savannen i Laholm igår

Höstfärgerna har långt ifrån slagit ut i full styrka ännu. På savannen har hagtornsbuskarna, Crataegus persimilis 'Prunifolia', visserligen antagit sin så typiska orangegula ton, men de är ännu ganska ensamma om det färggranna klädombytet.

Itea virginica i stadsparkens woodland

Itea virginica har precis börjat lysa upp i höstmörkret

Fast en och annan av en annan färgsprakare har faktiskt redan tagit på höstkostymen. Det är den lilla nordamerikanska, fuktälskande busken Itea virginica som växer i både parkens woodland och på flera ställen på savannen. Itean blommar under sommaren med långa vita blomställningar och får i september och oktober ofta strålande höstfärger i olika nyanser av rött, purpur och orange.

Gulved, Cladrastis kentukea, har skiftat färg från grönt till gult

Gulveden, Cladrastis kentukea, och korstörnet, Gleditsia triacanthos, har ju faktiskt också i ärlighetens namn redan klätt om till gula stassar, men alla andra väntar ännu någon vecka eller två på det stundande skrudbytet. Nu vill vi snart se rödlönnen, Acer rubrum, Nyssa sylvatica och Oxydendrum arboreumcat walken.

onsdag 21 september 2011

Vårbacken - etapp 2


Idag färdigställdes andra etappen av vårbacken i Laholm. Som vanligt när det ska sås eller sättas, planteras eller planeras i stadsparken så var regnet en lika säker som ovälkommen följeslagare.


Många olika lökväxter kom i jorden idag. Störst i antal var vårstjärnan, Chionodoxa forbesii, med sina 20 000 lökar, men också Chionodoxa luciliae, Crocus chrysanthus 'Blue Pearl', Crocus tommasinianus och Scilla bifolia förekom i flera tusental.

Andra lökar som sattes i mindre mängd var exempelvis balkansippa, Anemone blanda, i blå nyanser, den rosalila snökrokussorten Crocus tommasinianus 'Rubinetta', dubbelblommande snödroppe, Galanthus nivalis 'Flore Pleno' och den undersköna lilla krokusen, Crocus vernus ssp vernus var. scepusiensis. För att nu nämna några. Totalt sattes 27 olika taxa av lök- och knölväxter. Nu väntar vi med spänning på resultatet! Till våren blir det alltså ännu blommigare i Laholm och nästa höst är det så dags för sista etappen av vårbacken.
 

Efteråt täcktes hela vårbacken av ca 7-8 cm jord och sedan ska det sås gräs över det hela.