fredag 27 maj 2011

Vargaslätten


Äntligen! Jag har en önskelista över ännu obesökta platser värda ett besök. Vargaslätten har sedan ganska länge stått högt upp på den listan och när jag så till slut kom dit, nu i sällskap av studenterna på Trädgårdsingenjörsutbildningens designinriktning i Alnarp och mina kollegor Petra och Karin, blev mina högt ställda förväntningar infriade med råge. I mitt tycke är Vargaslätt en av de absolut bästa trädgårdsupplevelser jag någonsin fått, då inberäknat alla tidigare trädgårdsbesök.


Det är framförallt de varsamt skapade mötena mellan den anlagda trädgården och den mer orörda naturen som fascinerar. Av stor betydelse för helhetsintrycket har också de stora, handgrävda dammarna med sina små, välbevuxna öar som sammanbinds av enkla träbroar.


Christina Högardh-Ihr har skrivit en bok om Vargaslätten och här citeras några rader från en bokrecension från 2003 återgiven på Odla.nu:

"Trädgården ligger i Simlångsdalen i södra Halland och anlades 1917 av arkitekten Sigfrid Ericson och hans hustru Ruth. Sedermera såldes den 1954 till en annan intresserad ägare, Gunnar O. Westerberg, som anställde trädgårdsmästaren Nils-Olof Nilsson.

Nils-Olof har tillsammans med ägaren bevarat och utvecklat stället till dess nuvarande prakt.
Vargaslätten är lika stor som två andra samtida trädgårdar i sydvästra Sverige, Sofiero vid Helsingborg och Norrvikens trädgårdar vid Båstad. Men medan dessa båda trädgårdar numera är offentliga, utbyggda och anpassade för många besökare, är Vargaslätten fortfarande privat och inte öppen för allmänheten."

På Vargaslätten frösår sig Rhododendron ovanligt bra, här på en gammal murken stubbe  


En porlande fors som handlöst kastar sig utför en brant är en våt önskedröm för varje trädgårdsägare

Övergången mellan odlad trädgård och orörd skog sker mjukt och varsamt


Runt dammarna växer mjuka bårder av björnmossor och andra bryofyter


Den första lilla dammen strax nedanför den vackra pergolan



I Vargaslätten finns också den mest fantastiska köksträdgård som tänkas kan, nedsänkt, byggd i etager och omgärdad av låga, mossbevuxna stenmurar. I England hade den väl kallats "Sunken Forest Kitchen Garden" eller något i den stilen. Här odlas grönsaker och kryddväxter, varvat med blommande perenner, rabarber och bärbuskar.

I ena utkanten växer till och med ett litet bestånd av guckusko som ett något annorlunda inslag i en köksträdgård. Från odlingen leder en liten stentrappa upp till en magnifik pergola, stenlagd, täckt av ett gallerverk av gammalt, bedagat trä bevuxet med klättrande hortensia och rostvin. 





onsdag 25 maj 2011

Kenneth på Sofiero


Vi åkte till Sofiero och Kenneth Lorentzon var gruppens guide. Vädret var på topp och studenterna myste i solgasset. Kenneth som föredrar beskuggade platser och inte gärna ger sig ut i direkt solljus annat än för snabb förflyttning mellan skuggfläckarna, kan otvivelaktigt räknas som en av Europas allra främsta växtkännare och Rhododendron tillhör hans käraste vänner. På Sofiero berättade han framförallt om dynamiken i planteringarna och hur de underhålls eller snarare kanske hur de borde skötas. Studenterna lyssnade andäktigt.


Rhododendron yakushimanum-hybriderna tillhör de mest odligsvärda och rikblommigaste i släktet.


Den nyplanterde porten till Rhododenrondalen


Blommande Magnolia en bit ner i dalen


Studenterna lyssnar på den mångkunnige läromästaren

tisdag 17 maj 2011

Utförsäljning av böcker

Alla böcker ska bort - rabatten är 30-50 %

Nu kan du göra årets fynd i Alnarps Bokhandel! Bokhandeln upphör under våren och just nu säljer vi ut hela det omfångsrika sortimentet. Men öppettiderna som du hittar på bloggen Gröna Böcker/Svart Kaffe är dessvärre mycket begränsade.

Fast det finns ett ljus i bokmörkret: på Alnarpsdagen, söndagen 29 maj, är det öppet i hela fem timmar i rad, mellan 10-16. Kom då, om inte förr! Läs mer på bokhandelns blogg.

tisdag 10 maj 2011

Bäst i klassen: Broughton Grange!


Nya obesökta platser är alltid spännande. Det är visserligen också intressant att återse en trädgård efter några år. Ofta ser man då andra saker och upptäcker till och med oväntade värden efter andra eller tredje gången som som man återvänder. Men att hitta ett nytt och sevärt besöksmål står trots allt högt på önskelistan.

Jag skrev således till den flerfaldige chelseaflowershowvinnaren och välkände trädgårdsdesignern Tom Stuart-Smith och frågade vilken av hans anläggningar som han själv kunde rekommendera. Han nämnde då den nya planteringen på Wisley och en i Broughton Grange söder om Banbary i Oxfordshire. Wisley hade vi redan på besökslistan inför sista dagen, men Broughton Grange hade jag inte ens hört talats om. Det har jag nu. Minst sagt!

Det visade sig vara ett alldeles underbart litet ställe. Ja, inte så litet egentligen utan hela 350 acres med olika trädgårdsrum, ängar, ett arboretum i vardande och brukad åkermark. Här finns något för alla smaker och även ett och annat för den utan smak. Störst och berättigad uppskattning fick utan tvekan Tom Stuart-Smiths ganska nyanlagda trädgårdsdel, the Walled Garden från 2000. Det är en fulländad skapelse där såväl den övergripande designen som växtkombinationerna faller perfekt på plats. Detta på förhand okända besöksmål blev mångas favoritplats och jag rättar också in mig i skaran av imponerade beundrare.




Trädgården som Tom Stuart-Smith skapat i Broughton Grange består av tre sydvända terasser med olika uttryck men ändå med vissa sammanhängande strukturer. En av terasserna har ett tydligt sydeuropeiskt tema med en rak kanal som mynnar i en rektangulär damm. Ovanför dammen ger ett antal spridda smala idegranar illusionen av äkta cypresser i ett sydländskt landskap. Undervegetationen utgörs främst av sommar- och sensommarblommande perenner som ännu inte börjat blomstra. Som försommaraspekt har Tom använt sig av Allium 'Globemaster' och vårtörel, Euphorbia cyparissias som båda befann sig i sin bästa utveckling så här i början av maj.


En annan av terrasserna har klippta, meandrande buxbomshäckar och just nu blommande tulpaner i olika färger som tema. Broughton Grange har mycket mer att erbjuda och något av detta visar bilderna här nedanför. Gå också in på hemsidorna Broughton Grange och Tom Stuart-Smith och läs mer. Där finns flera fina bilder från vårt nya favoritresmål.




lördag 7 maj 2011

I skuggan av en grusträdgård


Tillbaka igen. Vi har i bästa försommartid varit i England på en underbar studieresa tillsammans med studenterna på Trädgårdsingenjörsprogrammet i Alnarp, inriktning design. Dagarna har verkligen varit fullspäckade och på en knapp vecka har vi hunnit beta av något av det bästa som landet har att visa upp i trädgårdsväg.

Dee Cooper mötte oss som vanligt vid flygplatsen med sin ljusblå buss och så snart vi installerat oss rattade hon iväg mot resans första besöksmål Beth Chatto Gardens öster om Colchester i Essex. Även om Beth Chatto kanske är mest känd för sin grusträdgård, the Garvel Garden, som hon anlagt på en före detta parkeringsplats, så är det i mitt tycke ändå i hennes trädgårdslund som den stora designen trycker i skuggorna. Öarna i gruset är visserligen strategiskt och vackert utplacerade men själva planteringarna känns lite för arrangerade med alltför många olika växter och utan något tydligt genomgående, bärande tema eller något dominerande växtslag eller färguttryck. Det påminner lite för mycket om en hängiven trädgårdsamatörs samlarträdgård.

I skuggan av de stora ekarna däremot får växterna breda ut sig mer ohämmat och i konkurrens och samlevnad har här uppstått utmärkta kombinationer som också hänger ihop betydligt bättre med varandra än i de soliga och torrare delarna av trädgården. 

Hosta 'Halcyon', Hyacinthoides non-scripta och Rubus idaeus 'Aureus'  

Här på väg mot trädgårdens woodlandsdelar frodas en maxad och kontrastrik kombination av den lilla blåbladiga, mycket odlingsvärda funkian Hosta 'Halcyon', mörkt blåviolett engelsk klockhyacint och gulbladigt hallon, Rubus idaeus 'Aureus'. Det finns många fler exempel bland planteringarna där komplementfärger utnyttjas för att skapa spännande och kontrastrika kombinationer.

Vingloka, Smyrnium perfoliatum bland skuggälskande grannar

Bland funkia och storrams, förgätmigej och akleja hoppar den tvååriga umbellaten Smyrnium perfoliatum runt och blinkar till i läckert limegult som små gyllene solstrålar som letat sig ner genom det tätnande gröna lövtaket. Smyrnium eller vingloka som den ofta kallas på svenska är en mycket användbar bienn som trivs utmärkt hos oss i såväl mager som välmatad jord i lätt sol eller vandrande skugga. Den dör normalt efter blomningen men självsår sig ymnigt och sprider sig ibland nästan lite väl framgångsrikt. Ofta dyker den upp där man minst anar det även lång bort från moderplantorna och skapar på så sätt en mer eller mindre önskad dynamik i planteringen. Hemma i Alnarpsparken finns ett kringflackande bestånd som kan beundras såhär i försommartid. 



Det är ett trevligt och ambitiöst gäng studenter som går på Tring Design, Trädgårdsingenjörsprogrammet i Alnarp. Under Englandsresan rusar de in i trädgårdarna med iver i blick och efter att ha hastat runt en stund och tittat på allt och alla är det många som sätter sig ner någonstans bland växtligheten och tar in platsen, rummet, växterna i hela sitt väsen med alla sina sinnen. Att sitta still en längre stund, gärna med skissblock och kol eller penna i hand, är ett utmärkt sätt att uppleva och verkligen känna in en trädgård. Du tittar med ögonen, men ser med pennan, brukar jag säga.

Polygonatum 'Betberg', en storramshybrid som springer ut i mörkt bronsbrunt


En fylldblommig form av Ulex europaeus som luktar starkt av Piña Colada! Här tillsammans med de silvergrå bladrosetterna av Verbascum bobyciferum