torsdag 23 juni 2011

En trädgård med utsikt

Studenterna kopplar av och njuter av den vidunderliga utsikten från the lower garden

När man ändå besöker Hidcote Manor är en sväng inom Kiftsgate Court Garden ett måste. Det ligger nere i backen bara ett småstenkast från Hidcote och är också det en riktig pärla. Det är framförallt de stora höjdskillnaderna som lyfter Kiftsgate till skyarna. Utsikten är fantastisk och hela sluttningen från huvudbyggnaden ner mot the lower garden och the swimming pool känns mer som ett solstekt, grekisk medelhavslandskap än som engelsk country side. De jättestora svarttallarna bidrar säkert till den illusionen.  

Utsikten från the lower garden

Allium och Hyacinthoides


Det mest kända och också mest flitigt fotograferade trädgårdsrummet på Kiftsgate är otvivelaktigt the water garden. Där det tidigare låg en tennisbana finns nu innanför höga och välklippta idegranshäckar en stiliserad vattenträdgård med en central fyrkantig ö och ett tjugotal förgyllda blad av Philodendron på långa, vajande stålstjälkar. Skulpturen som är skapad av Simon Allison droppar med jämna intervaller strålar av vatten ner i dammen. 


Snacka om starka kontraster!

Grekland? Nej, Kiftsgate i England.


onsdag 22 juni 2011

Hidcote Manor i maj


Det har varit så mycket att ta itu med på sistone att jag inte ens hunnit att berätta vidare om vår fantastiska studieresa till England. Men nu när kurserna i Alnarp har avslutats och studenterna fått ett välbehövligt avbrott i sina studier kan det vara på sin plats att fortsätta med bildkavalkaden.

Efter den uppskattade besöket på Broughton Grange for vi vidare till Rousham House and Garden och därefter till en av Karins absoluta favoritplatser, Hidcote Manor, skapad av Lawrence Johnston under tidigt 1900-tal. Utmärkande för Hidcote är de många olikstora trädgårdsrummen med skiftande namngivna trädgårdsidéer och framförallt de sinnrika och väl genomtänkta förbindelser mellan dessa rum.

Häckarna av främst bok, avenbok, idegran och järnek - ibland flera arter blandade - har stor betydelse för upplevelsen och utgör själva grunden i konstruktionen av trädgårdsplanen. Varje rum har getts sin speciella prägel. Här finns större rum med vildväxande woodlandstema, gammaldags cottagestuk, intimare strikta rum som är tydligt renässansinspirerade och så mer tidstypiska 1900-tals mixed borders med färgtema.


The red border på Hidcote Manor

The red border är en klassisk mixed border med sitt bästa uttryck under hög- och sensommar, men som även nu i maj visar upp stora skönhetsvärden med kontrasten mellan de skira, solbelysta tulpanerna mot de dovare, purpurröda tonerna från buskar som blodplommon, rödbladig perukbuske och dito berberis.


Tulpanerna strålar i solgasset i den röda rabatten

Ett rum i förenklad cottage-stil

I ett av woodland-rummen samsas klockhyacint med frilandsadiantum


Wisteria floribunda med långa, ametistrosa blomklasar

lördag 18 juni 2011

Lysande röda laternor på savannen


Det är i juni som savannen glöder som rödast. Då blommar både den köttröda, lilla prärieröken, Geum triflorum, eller fjädernejlikrot som det lite menlösare svenska namnförslaget lyder. Men framförallt så är det då som den eldröda scharlakansaklejan, Aquilegia canadensis, lyser upp savannen i Tivoliparken i Laholm.

Scarlakansaklejan är en älsklig, liten varelse med elegant nickande blommor i glesa klasar. Den frösåddes när savannen anlades för tre år sedan och tycks sprida sig mer och mer för varje år som går. När sedan prärieröken blåst ut och scharlakansaklejan slocknat är det andra, högre och stöddigare invånare som tar vid.

Det är temyntor och solhattar, präriemynta och höstöga och så den ståtliga och högresta mexikohatten, Ratibida pinnata. Men dit är det ännu långt och om jag är där när det beger sig, ska jag berätta mer om storperennernas liv och leverne en annan gång.


På savannen blommar scahlakansaklejan bland Zizia aurea, Camassia och Phlox.

måndag 13 juni 2011

Hänryckande rödfibblor i vägrenen

Rödfibblor längs vägkanten

Som ekolog och landskapsdesigner blir man förstås lätt en aning miljöskadad. Jag brukar till exempel titta mer på landskapet som passerar revy, fåglarna som sträcker och ogräset som frodas i vägrenen än på själva trafiken när jag kör bil. Klart olämpligt naturligtvis, men vi har väl alla våra yrkesskador? Allt är ju också gott och väl så länge inte intressena krockar...

På väg mellan hemmet i Lund och kontoret i Alnarp finns det många skäl till att vrida på huvudet under den drygt kvarts timmes långa bilfärden. Just nu flockar sig rödfibblorna längs vägen i Uppåkra. Bland gruppen fibblor finns det egentligen få iögonenfallande arter och oftast blir de väl styvmoderligt behandlade av de flesta trädgårdsodlare och ses nog sällan som prydnadsväxter. Rödfibblan utgör dock ett undantag. Det är en charmerande liten bekantskap med vackert lysande, klarröda eller orangeröda blomkorgar.    


Rödfibblorna på väg till jobbet - mitt alltså, inte deras 

Rödfibbla, Hieracium arantiacum eller Pilosella aurantiaca som den numera mestadels kallas, är ganska ovanlig i det vilda, men förekommer här och där i ansenliga numerär. Den sprider sig nämligen med ovanjordiska utlöpare och kan med tiden bilda stora sammanhängande ruggar. När dessa blommar i juni är de en verklig fröjd för ögat.

Jag har ännu inte använt rödfibblan i någon plantering, men funderar starkt på att samla lite frön efter blomningen för att så ut på den nyanlagda fjärilsängen i Laholm. Där skulle den kunna bli en verklig prydnad och passar ju också väl in på temat eftersom blommorna ofta besöks av fjärilar. 

Rödfibblan sprider sig med utlöpare och bildar så småningom stora sjok

Blomfärgen kan variera mellan olika populationer och då rödfibblan likt många av sina släktingar är apomiktisk kan ett antal mer eller mindre särskiljbara småarter urskiljas. Det förekommer former med klarröda blomkorgar och populationer med mer gulfärgade blommor. Oftast är de yttre blommorna i korgen kraftigt orangeröda, medan de inre många gånger går mer i gult eller gulorange.
 
De inre blommorna har oftast en mer gulaktig nyans.

torsdag 9 juni 2011

Sabina på Chelsea Flower Show

The Telegraph Garden "Modern Classic"


Dagens inlägg har inte jag skrivit. Det är istället författat av min kära kollega Sabina Jallow som besökte Chelsea Flower Show i London tidigare i år. Tack för bidraget Sabina! Så här skriver hon:

Hej Peter!
Här kommer min rapport från RHS Chelsea Flower Show, en riktig liten orgie i visningsträdgårdar!
Fotona är tagna av Jeremy Garnett, en trevlig herre som var min värd.

Där nutid och historia möts
Best in show i år var, The Telegraph Garden "Modern Classic", sponsrad av Daily Telegraph och designad av Cleve West.

Det speciella med trädgården är att man blandar gammal hantverkskunskap med modern teknisk kunskap. Man mixar exempelvis stapelmursteknik - kontroversiellt nog är stenarna staplade med sin smalaste sida nedåt som om de var en del av en valvkonstruktion - med pelare av betong men med en ytstruktur som liknar tandhuggning.

Här finns även en kaskad med fem mjuka strålar med renässanskänsla men skapade genom avancerad modern teknik. Trädgården har fyra nivåer och ska likna en gammal ruin. Planteringen är vild med fänkal, Eryngium agavifolium, Achillea ’Taygetea’ och många tvååringar som riddarsporren Delphinium requienii och palsternacka som dominerar med sina gula kronor.

Dominant är även den skarpt mörkröda nejlikan Dianthus cruentus som återkommer som små öar i ett silvrigt bladverk och det höga gräset tuvtåtel, Calamagrostis x acutiflora. Två små träd, Sophora japonica, bildar övergång mellan utställningsträdgården och de befintliga häckarna.

Torr och varm vår
Utmärkande för årets show är att England haft en så varm vår att både påskliljor och pioner faktiskt blommar samtidigt. Problem för alla trägårdsdesigners så klart! Men man har bara lovat att hålla sig till ett bestämt färgschema så växterna är ju utbytbara.

Några tendenser som jag spottat är att man gillar att blanda köksträdgården och blomsterrabatten, vertikal odling med plats för ätliga växter, insekter och smådjur, klimatsmart odling samt att binda ihop dåtid och nutid som "mitt keltiska barndomsminne" och vinnarens romantiska ruiner.

The Laurent-Pierre Garden designad av Luciano Giubbile

Våra favoriter på Chelsea Flower Show 2011, Jeremy och Fiona Garnetts samt mina, är:
The Laurent-Pierre Garden designad av Luciano Giubbile, som elegant champagneminglande struttade runt i gummistövlar. Trädgården var enkelt elegant, en klassisk och lugn komposition med en flätad paviljong vars dörrar rörde sig i vinden. Smakfullt och vackert!

The B & Q Garden, RHS Chelsea Flower Show 2011

The B & Q Garden är designad och byggd av Laurie Chetwood and Patrick Collins. Allt i trädgården utom träden var ätbart. En vertikal köksträdgård och ett insektshotell var pricken över i.

The Irish Sky Garden

The Irish Sky Garden, designad av Diarmuid Gavin, var både spektakulär och mycket sobert välgjord. I markplan fanns en vattenträdgård med 25 stycken en meter vida, runda vattenspeglar i ett bulligt vintergrönt hav. Över konformade bokar svävade en paviljong som hålls på plats av en kranbil.

Nämnas bör även Bunny Guinness Upmarket Formal Kitchen Parterre, som inte fick någon direkt utmärkelse och vi undrar förstås varför. Flätade upphöjda odlingsbäddar för grönsaker och bär samt stora terrakottakrukor för citronträd och fikonträd. Råvarorna ska vara nära köket. Vem vill ha kylskåpet långt från spisen!

Det var allt!

Hälsningar,
Sabina Jallow


Sabinas håruppsättning - best in show?

måndag 6 juni 2011

Växtfestival i Alnarp

Årets festival hölls i sommarblomssortimentet

Det har varit växtfestival i Alnarp igen. Den här gången var temat vårfägring och bland växterna som visades upp fanns både buskar, perenner och lök- och knölväxter. Efter några korta introduktionstal gavs det intressanta föreläsningar i Crafoordsalen av först Kenneth Lorentzon och sedan Mona Wembling.


Kenneths bildlösa berättelse om Allium och några andra intressanta släkten

Kenneth föreläste om trender kring användning av lök- och knölväxter och han måste vara en av väldigt få som kan prata om Allium med en sådan inlevelse att man faktiskt inte saknade bilder! Föredraget var för ovanlighetens skull nämligen helt befriat från såväl Powerpoint- som diabildsförevisning. Här gällde det istället att använda sin inre föreställningsförmåga och skapa egna bilder. Det konstiga var att det faktiskt funkade.

Mona Wembling presenterade tankarna bakom sin Mästarrabatt "En plats i solen" som tidigare beskrivits ingående på annan plats i den här bloggen. Nu fick vi vårt lystmäte av vackra bilder från Mästarrabatten tagna under olika årstider. Hela Mästarrabatten fanns också planterad nere vid sortimetsträdgårdarna och förevisades av Mona senare under dagen.

Vid det ännu oplanterade sommarblomsortimentet fanns sedan alla växterna. Här hade man skapat fem stationer med massor av spännande vår- och försommarblommande växter. Deltagarna följde en tilldelad guide som berättade om de oilka växterna. 




Bakom häcken inleder Eric Wahlsteen innan Mona Wembling presenterar sin Mästarrabatt

söndag 5 juni 2011

Vallmon på grannens baksida

Motljuset förvandlar den röda vallmon till hav av orangegula flammor

Inger har planterat jättevallmo, Papaver pseudoorientale,  på sin baksida. I motljuset lyser den så där fantastiskt eldigt orangeröd som bara jättevallmo kan göra. Det är som om heta flammor blossar upp bakom min lugngröna bamuridå som utgör gräns mellan Ingers och vår uteplats på den lilla baksidan som vi också delar med Mats.

Det är Mats som har skapat vår gemensamma gröna, inramade lilla oas genom alla buskar som han planterat under åren och det är också han som klipper både gräsmattan och fruktträden där för det mesta.

Visst tycker jag om färgexplosionen bakom bambun, men jag är samtidigt glad att den inte syns från vår altan. Gult och rött är aktiva, rörliga färger som tvingar sig på dig och ber om din uppmärksamhet vare sig du vill eller inte. De skapar allt utom lugn och harmoni.

Så när jag vill koppla av efter jobbet så slår jag mig ner bakom min gröna bambu och om jag vill bli uppiggad och väckt ur min slummer tar jag en lov runt bambun och hälsar på hos den färgsprakande vallmon.

Den påträngande vallmofägringen varar dock inte så länge. Snart har den blommat färdigt och istället står där stela kapslar fulla av mörka vallmofrön. Sedan försvinner vallmon nästan helt och lämnar en tom plats i rabatten där andra kan ta över. Lugnet stillar sig så åter på vår baksida.


Vår gemensamma bakgård som Mats sköter med den äran

Ingers uteplats med den ståtliga jättevallmo.