tisdag 30 augusti 2011

Gräs och bananer

Lisens fantastiska färgexplosion

Det har varit trädgårdsfest på Sofiero igen. I fredags och under helgen var det öppet för festande bland såväl matstånd och växtförsäljare som spännande trädgårdsinstallationer. Redan strax efter entrén möttes man av plantskolestånd med ett extraordinärt sortimet av växter. Här stod både Peter Linder och Eric Wahlsteen och några till och hälsade besökarna välkomna. Eric driver annars plantskolan Borealis i Alnarp. 

I år hade man satsat lite extra på trädgårdsinstallationer vad det verkade. Lisen Hendebergs Cosmopolitan var en utstuderad färgupplevelse med eldigt röd montbrieta i kontrast mot isbergskyliga, välvda plastväggar i kallturkos med Dahlia i rosa nyanser som fint ackompanjemang och med en gräsmattegång i rödaste rött. 

Det hela blev en mycket lyckad installation där varje växt tycks ha vägts på guldvåg innan den fått tillåtelse att vara med i det celebra sällskapet. Jättebra Lisen! Nu vill jag se mer av din skaparglöd - gärna utanför Sofieros begränsade värld nästa gång.  






Om man ser till hela processen från idé och koncept till genomförande och resultat så är Rebecka Roséns installation Gräs i kubik bland det absolut bästa som någonsin visats upp på en gräsmatta i vårt avlånga land. Läs, se och lär om den här processen, om snittet och ställningstagandet, kubiken, rörelsen och den extra dimensionen. Lägg hela tankekedjan på minnet, njut och betänk att det kan inte bli bättre än så här. Klipp ut beskrivningen och klistra på kylskåpsdörren! På utsidan.

Frånsett detta så var gräsinstallationen befriande genomgrön och utan alla sprakande och knallande färgexplosioner som de andra installationerna bombarderats med i överflöd. Det hjälpte till en aning att höja Gräs i kubik ännu en nivå.  

Karin Svensson, lärare och mentor i Alnarp, som varit med hela vägen från början till slut med både vägledning och bygghjälp måste förstås också lyftas fram i sammanhanget.




Gräs på rulle


Japanska koikarpar från Skåne i akvarier på pidestaler i en prärieliknande blomsteräng i Ulf Strindbergs och Mona Holmbergs fina monter Koiparken.

Amani tyckte att Koiparken var roligast av alla installationerna på Sofiero 


Ulf Strindbergs och Mona Holmbergs installation Koiparken var bäst av alla när det gällde att skapa spänning och oväntade upplevelser. Här fanns mycket att upptäcka för alla åldrar och alla gröna intresseinriktningar.

Samtidigt var det här den mest spretande skapelsen framför slottet utan något tydligt sammanhållande tema. Hur fina och välgjorda de olika delarna än var, undrade man till exempel vad koikarparna gjorde i en blommande prärieäng.

Nej, behållningen av Koiparken var inte designen utan just mångfalden och det spännande växtmaterialet. Här fanns växter som sällan eller aldrig skådas i sådana här sammanhang. Att sedan dammfolien syntes både här och där i installationen drar ner det annars goda helhetsintrycket åtskilliga nivåer.

Annars tror jag att Koiparken kanske var den trädgårdsidé som uppskattades mest av den vanlige trädgårdsägaren. Här fick man verkligen konkreta tips om hur man faktiskt kan göra i sin egen trädgård. De andra installationerna var ju just genuina installationer och därför mer uttryck för en konstart än direkt överförbara tips till en verklig trädgård. Bra, båda typerna av trädgårdsidéer behövs på en sådan här mässa. 


Den japanska delen av Ulf och Monas skapelse

Växtvägg á la Magnus Svensson

Magnus Svensson har ju gjort sig känd som en skicklig kreatör av smakliga och välkomponerade anrättningar och Garden House utgjorde inget undantag från den regeln. Växtväggen på utsidan av det svarta trädgårdshuset var det bästa jag sett i den väggen, förlåt vägen - en utsökt kombination av färger och former.

Innanför väggarna möttes man av en maxad plantering med en oerhört genomtänkt och lyckat växtval. Resultatet var förstås till stor del avhängigt av de otroligt frodiga och välvuxna plantorna. Om jag förstod saken rätt så hade Magnus själv odlat fram och skött växterna under hela sommaren. Att Magnus betyder större på latin fick kanske växtligheten att sätta lite extra fart med tillväxten. Bra jobbat Mange! Garden House hade faktiskt lite av Chelsea-potential.

Inget negativt? Jo, namnet. Garden house. Hallå, vi är fortfarande i Sverige som min bror Mikael skulle hade sagt om han inte vore i Nordnorge just nu. Sen stördes jag en aning av den illröda färgen som målats på husets karmar, framförallt när man såg installationen från håll. Då tog det fokus från den fantastiska och mer dovt finstämda växtväggen. Men det är detaljer; som helhet var detta helt enkelt superbäst!  




onsdag 24 augusti 2011

Hortensia och kantlök


Den vanliga trädgårdshortensian, Hydrangea macrophylla, ser man mest använd i rabatter och små planteringar och då oftast några få tillsammans eller i mindre grupper. Här i Chicago Botanic Garden har de använts som marktäckare i en sluttning under några tallar på ett mycket effektfullt sätt. De runda, mjukrosa blombollarna rullar liksom ner från slänten som ett ljuvligt, romantiskt blommoln. Vackert!

Lite längre bort i samma slänt men utan tallarnas skugga, upprepas de runda blomformerna och snarlika rosa nyanser genom Allium senescens ssp montanum. Det är en trevlig och lättodlad lökväxt som av någon outgrundlig anledning getts det svenska namnet kantlök. Hur som helst är det en utmärkt designidé med hortensian i skuggan under träden och förlängningen ut i solen av samma form- och färgspel genom kantlöken.  

                          

fredag 19 augusti 2011

Chicago Botanic Garden

Echinacea, Liatris och Silene regia i ett litet prärieparti i trädgården


Äntligen! Chicago Botanic Garden har länge stått på önskelistan över platser värda ett besök och anläggningen uppfyllde de högt ställda förväntningarna med råge. Här finns så mycket att se och upptäcka. En heldag visade sig vara alldeles för kort tid, så jag tänker inte stryka Chicagos botaniska trädgård från önskelistan ännu. Nu vill jag återvända hit, men kanske en annan tid på året.

Särskilt imponerande var den japanska trädgården, Oehmes och van Swedens planteringar förstås och så givetvis Dixon Prairie, som var den bästa nyskapade prärien som jag stötte på under hela resan. Men mer om detta en annan dag. Idag blir det bara några vyer längs vattendraget som flyter genom parken.

Terassen med prärieutsikten ovan


Ratibida pinnata växer i stora sjok längs kanten till ån

I de fuktigare partierna nära vattnet trivs Asclepias incarnata och Pycnanthemum virginiana

Aclepias incarnata varierar i färg från djupt purpurrosa till nästan vit, här en ljusrosa form

onsdag 17 augusti 2011

Fjärde sommaren med prärien i Alnarp


Under tiden som jag studerat prärier i USA har prärieplanteringen på hemmaplan i smyg utvecklats till ett eldorado av blomsterprakt. Just nu blommar de tusen rosenstavarna och de ackompanjeras av gullris, rudbeckia och några andra enstaka prärieinvånare.

Vi har planterat två arter av rosenstav på prärien. Liatris graminifolia som är tidigast, börjar blomma redan under den första hälften av juli och är nu nästan utblommad. Istället har Liatris pycnostachya fullständigt tagit över scenen. Den är syskon till Liatris spicata men kan genom den fina behåringen på stjälken lätt sklijas från brorsan som har hårlösa stjälkar.



Liatris pycnostachya växer i det vilda främst på friska till ganska fuktiga marker, men kan stundom hittas på torra prärier också. I Alnarp har de utvecklats väl på den torra lättleran, men föryngrar sig inte här vad vi kunnat se ännu.

Prärien i Alnarps anlades i oktober 2007 och blommar nu alltså den fjärde sommaren efter plantering. Den tycks bli bättre och bättre för varje år precis som det ska vara.


Liatris pycnostachya i full blom, 16 augusti 2011

Till vänster på bilden blommar en röd liten Silene regia

lördag 13 augusti 2011

Somme Prairie Nature Preserve


Den tre veckor långa vistelsen i Illinois och Wisconsin är över och med mig hem har jag säckvis med inspiration och massor av nyförvärvad kunskap om den nordamerikanska prärien som ekosystem och härliga minnen från mötena med alla spännande växter som växer där.

Först i raden av alla besök var Somme Prairie Nature Preserve som ligger mitt i Chicagoland, i Northbrook inte så långt från själva huvudorten. Reservatet som är omgärdat av vägar, järnväg och bebyggelse är en verklig pärla mitt i storstadens trafikbrus. Det drygt 30 hektar stora skyddade området består av omväxlande parter med tät skog, glesare woodland, savann och prärie. I mitten av juli var det många olika växter i blom. Prärierna dominerades av några få gräsarter och framförallt Big Bluestem, Andropogon gerardii, Indian Grass, Sorghastrum nutans, Prairie Dropseed, Sporobolus heterolepis och Little Bluestem, Schizachyrium scoparium. I fuktiga partier växte bestånd av Prairie Cordgrass, Spartina pectinata.

De örtartade växterna var desto fler till antalet och särskilt Virginia Mountain Mint eller Common Mountain Mint, Pycnathemum virginianum, med sin starka men angenäma mintdoft, och Rattlesnake Master, Eryngium yuccifolium, förekom i stor mängd.

Andra växter i blom i mitten av juli på Somme prärie var Leadplant, Amorpha canescens, Prairie Indian Plantain, Arnoglossum plantagineum, Butterfly Milkweed, Asclepias tuberosa, Purple Prairie Clover, Dalea purpurea, False Sunflower, Heliopsis helianthoides, Wild Bergamot, Monarda fistulosa, Wild Quinine, Parthenium integrifolium, Yellow Coneflower, Ratibida pinnata,  Black-Eyed Susan, Rudbeckia hirta och Sweet Coneflower, Rudbeckia subtomentosa och många, många fler.


Dalea purpurea blommade som allra bäst när jag besökte Somme prärie

Dalea purpurea och skallerormsmartorn, Eryngium yuccifolium

Monarda fistulosa och Rudbeckia hirta

Big Bluestem, Andropogon gerardii och Eryngium yuccifolium 

Rattlesnake Master, Eryngium yuccifolium

Ratibida pinnata och Monarda fistulosa

Lead Plant, Amorpha canescens och Pycnathemum virginianum

Butterfly Milkweed, Asclepias tuberos,a bland präriemyntorna, Pycnanthemum

På fuktigare ställen växte Asclepias incarnata och Spartina pectinata

Reservatet ligger mitt bland Chicagotrafikens buller  


Prairie Dock, Silphium terebinthinaceum, hade inte börjat att blomma ännu