onsdag 29 februari 2012

Av det nära kan man lära


Rondellen i Jordbo, Haninge, 14 april 2010. Foto: Haninge kommun

Det är så mycket roligare med planteringar i hemtrakten än avlägsna projekt i Långtbortistan. Förra våren byggde vi ju en kalkstäpp i en rondell i Lund och snart, kanske om någon vecka eller två, kommer de första krokusarna att slå ut sina kalkar i full blom bland kalkkrossen. Sen hackar blomprakten sig sakta igång och det kommer att blomma oavbrutet ända till november eller en bit in i december om vädret så tillåter.

Det fina med kråksången, eller råksången som vi säger i Skåne, är att rondellen ligger i min hemstad. Jag kan alltså när som helst ta bilen och rulla ett par varv runt stäppen för att kolla in dagsformen eller stanna till och inspektera biotopen lite närmare och strosandes omkring stilla reflektera över planteringens status och succession.

Naturligtvis är detta oerhört värdefullt och viktigt för att jag ska kunna lära mig mer om dynamiken i en plantering av det här slaget och få ännu fler argument till varför en torrstäpp passar så bra i just gatumiljö.

För några år sedan planterade jag en rondell vid Rörvägen/Nynäsvägen i Jordbo i Haninge och jag har ännu inte haft tillfälle att åka dit för att studera resultatet på plats. Det är ju olyckligt förstås, för jag har inte kunnat dra några som helst kloka slutsatser från det projektet. Ett fåtal bilder som jag har fått från Haninge kommun är det enda som jag sett av skapelsen.

Så då slog det mig att du, ja just du kära läsare, möjligen har vägarna förbi rondellen någon gång eller till och med bor i trakterna kring Haninge och därför kunde hjälpa mig med små rapporter under året om hur det ser ut där uppe. Kanske kan du ta några bilder också som jag kan publicera här på bloggen? Vad sägs? Jag tackar på förhand!

Rondellen, planterad 2008, bilden från 16 juni 2010. Foto: Haninge kommun

Rondellen i Haningen är inte tänkt att vara så blomrik utan där bygger kompositionen mer på effekten av olika prydnadsgräs. När gräsen står som stoltast och viftar med sina vilda vippor får de sällskap av det senblommande gullriset Solidago rugosa 'Fireworks'

Solidago rugosa 'Fireworks' 

Den nyplanterade Trollebergsrondellen i Lund, 11 september 2011

måndag 27 februari 2012

Mossa med mjuka läppar

Amani pussar mossan

Varje gång känner jag mig lika upprymd. Igår åkte Amani och jag till Dalby Söderskog utanför Lund igen. Det är vår närmaste nationalpark och en av de mest spännande när det gäller insektslivet, fast även om det nu varit några plusgrader i flera dagar så sover småkrypen ännu sött bland mulm och löv.

Men mossan är vaken året om. Här i söderskogen finns många olika mossarter på de murkna stockarna och att pussa mossa känns mjukt och mysigt mot läpparna.

Vi återvänder ofta till Dalby Söderskog och särkilt under våren när vätterosen vaknat och nunneört, gulsippa och skogsbingel fyller mellanrummen kring stubbar, torrakor och fallna jättar.

Isen i de små bäckarna smälter undan och snart är det dags för den stora blomsterprakten i hagen. Då åker vi dit igen och jag återkommer säkert hit till bloggen också för att berätta om en solig vårdag i söderskog. 

Amani hastar uppåt i Dalby Söderskog

onsdag 22 februari 2012

Vandalism i Alnarpsparken

Uppstammad och förlorad

Den största olyckan här i Alnarp är att Akademiska Hus förvaltar Alnarpsparken. Och som om det inte vore illa nog att man erbjuder en mycket begränsad budjet för skötsel och utveckling av parken, så lägger man sig tydligen också ibland i den detaljerade skötseln av vegetationen.

Parkpersonalen fick beskedet att det var för tätt med växter vid Alnarpsrestaurangen och att det behövdes beskäras för att synliggöra byggnaden. Precis vid ingången till restaurangen står en grupp med japanska olvon, Viburnum plicatum v. tomentosum.

De har vuxit där i snart 30 år och utvecklats till vackra buskar med de arttypiska grenvåningarna i tydliga etager. Så såg det ut tills helt nyligen då buskarna plötsligt stammades upp så att man nu har direkt insyn till den fula källarvåningen och kan se in bättre under altanen, helt i enlighet med intentionerna från de ansvariga.

Till försvar för den som utfört beskärningen måste dock sägas att den är korrekt gjord och helt enligt instruktionsboken. Problemet är bara att Viburnum plicatum inte ska beskäras!

Buskarna har nu förlorat sin form; de har inte längre några grenar nere vid marken och ur inlärningssynpunkt är de oanvändbara utom som goda exempel på hur man inte ska göra. Olvonen kommer aldrig att återfå sitt rätta utseende igen, utan är nu förstörda för alltid. Det är en stor skam.

Dessutom måste vi alla som någon gång äter på Alnaprsrestaurangen tvingas se eländet och påminnas om den sorgliga händelsen. Med tanke på alla tokigheter som de hittar på vore kanske Akademiska Hyss ett bättre och dessutom lite roligare namn.

söndag 5 februari 2012

Great Dixter och Holland

Great Dixter, East Sussex, UK

Snart bryts en tradition. Årets studieresa med Trädgårdsdesignstudenterna i Alnarp kommer att gå till Holland, inte till England som åren innan. Anledningen till detta är förstås att det åter är dags för Floriaden, utställningen som bara uppstår vart tionde år och den här gången kommer det att ske i ett parkområde i Venlo i sydöstra Nederländerna.

Men det finns många fler skäl att bege sig till det lilla löklandet än så och vi kommer att besöka Mien Ruys Tuinen, het Loo, Modeltuinen van Appeltern och flera andra intressanta platser när vi rullar ner mot kontinenten i mitten av maj. Den här gången har jag själv sedan tidigare varit på alla besöksmålen utom en modell- och sortimentsträdgård i Tyskland som vi ska stanna till vid på vägen ner. Nu när vinterkylan till slut slagit till, så är längtan till sköna maj och den förestående resan om möjligt ännu större. Just nu har vi -12 grader här på Östra Torn i Lund.

Förra året var vi alltså i England och flera av besöken då har jag redan berättat om här på bloggen. Men ett av de bästa har jag sparat ända tills nu. Jag hade flera gånger planerat att åka till Great Dixter men av olika anledningar blev det aldrig av. Därför var det med stor spänning och pirrande förväntan som jag såg fram emot att äntligen få komma dit, nu med studenterna på designutbildningen, i början av maj 2011.

Besviken blev jag verkligen inte. Om du inte redan varit där kan du kanske förstå att jag kände mig hyfsat nöjd efter besöket på Great Dixter när du ser bildkavalkaden här nedanför. Håll till godo i vinterkylan!