Vedlund - den dynamiska dungen

Mästarrabatten 2013

Mästarrabatten 2013

Just nu pågår fackmässan Elmia Garden i Jönköping och tidigare idag var jag där för att presentera Mästarrabatten 2013 som jag fått i uppdrag att komponera. Nästa års rabatt är en geografisk, dynamisk ståndortsplantering som jag valt att kalla Vedlund - den dynamiska dungen.

Vedlund - den dynamiska dungen

Om du har någon del av trädgården som beskuggas av större träd med ett grenverk som solen silar igenom så kan Mästarrabatten 2013 vara något för dig. Det är just i den vandrande skuggan som planteringen blir som bäst.

Vedlund är ett nytt begrepp som kanske måste förklaras. I trädgårdssammanhang används gärna facktermen woodland för att beskriva en gles, öppen trädgårdsdunge av träd och buskar med en undervegetation av en mångfald av örter. Helst skulle vi förstås vilja ha ett svenskt ord istället för woodland som dessutom kan ha lite olika betydelse i olika delar av världen. Eftersom lund inte är helt synonymt med woodland, så introducerar jag alltså nu det nya fackuttrycket vedlund.

Död ved i vedlunden

Men en vedlund är mer än så. Det är ett dynamiskt ekosystem i den lilla skalan, en gles dunge av träd och buskar med ett artrikt och frodigt örtskikt och med stubbar, fallna stockar och multnande grenar bland de torra fjolårslöven. Den döda veden är viktig för ett stort antal insektsarter och utgör dessutom ett välkommet skydd för såväl näbbmöss, grodor och salamandrar som alla sorters småkryp. Sedan kan den ju också vara ett väldigt vackert inslag i rabatten. 

I Mästarrabatten 2013 får växterna själva bestämma var de vill växa och uppmuntras att sprida sig med frön eller korta utlöpare. Viss kontroll behövs förstås alltid, men den bör hållas till ett minimum. Ogräsrensning kommer man aldrig helt ifrån och att sprida ut vissna löv - trädgårdens guld - i rabatten hör till ett av de viktigaste arbetsmomenten. Men i övrigt är det bara att njuta av ett stycke föränderlig natur i den egna trädgården. Gör det!

Läs mer om Mästarrabatten 2013 på Mästarrabatten.

Örtskiktet i Mästarabatten 2013

Landvetter ska lyfta

Krukorna ställs på plats i refugen

- Jag har en idé, skrev Peter Korn i höstas. Vi ska göra om Landvetter flygplats, du och jag.
Ungefär så, och efter många turer hit och dit och ett år senare kom vi äntligen igång med den första planteringen sista veckan i september.

Det är en mittrefug på infartsvägen till flygplatsen som vi nu omvandlar till en salttålig torrstäpp eller vad vi nu ska kalla det. Vi fick bara börja med en del av refugen och i första svängen handlar det om en yta på ca 300 kvm. Tanken är att det ska bli en blommande infart som ska vara enkel och billig att sköta.

Befintlig jord grävdes bort och istället påfördes Peters patenterade sandblandning som han använder i den egna trädgården. Där hemma hade han redan tidigare tillsammans med flera praktikanter plockat bort all jord från rötterna på växterna och satt tussar av plantor i krukorna, alltså flera plantor i varje kruka.

Sedan var det dags att slänga alla krukorna på plats i det sinnrika mönster som vi kallar natur. Då min hälsa på sistone har sviktat något, satt jag mestadels i Peters bil och njöt av hur refugen sakta fylldes av svarta plastkrukor. Peter och jag behövde inte konferera särskilt mycket om hur växterna skulle spridas ut eftersom vi tänker väldigt likartat om hur en naturlig plantering ska se ut.

De små, taniga plantorna planteras direkt i sanden

Efter att alla krukorna hamnat i refugen var det dags för plantering. Tussarna från en kruka fördelades över en kvadratmeter ungefär. Ett helt gäng glada själar hjälpte till och snart var allt nergrävt och klart. Därefter skyfflades småsten över hela ytan och sedan återstod bara vattning och väntan på våren då allt ska börja växa.

Men det tar förstås flera år innan en sådan här plantering etablerat sig och kan visa upp sig i sin fulla prakt. Dominerande inslag på refugstäppen är gräsen Achnatherum calamagrostis, silvergräs, Corynephorus canescens, borsttåtel och fjädergräset Stipa capillata och så blommande örter som Anthemis tinctoria, färgkulla, Echium russicum, röd snokört, Euphorbia cyparissias 'Fen´s Ruby', vårtörel och fler därtill.

Dessutom kommer Viola tricolor, styvmorsviol och Dianthus carthusianorum, brödranejlika att sås över hela ytan under våren. Sen får vi hoppas att vi får fortsätta med resten av refugen.

Färdigplanterat. Foto: Peter Korn

Snyltare bland murgrönan

Murgrönssnyltrot, Orobanche hederae i Köpenhamn

Det har varit konferens i Köpenhamn och vi var många från Landskapsutveckling och Landskapsarkitektur som var där. City PLANTastic hade man kallat evenemanget som hölls vid Skov & Landskap, Det Biovidenskaplige Fakultet vid Køpenhavns Universitet.

Strax utanför huvudbyggnaden träffade jag på en för mig ny växt som frodades bland marktäckande murgröna. En snyltrot! Ja, snyltrot har jag förstås mött tidigare och framförallt då klintsnyltroten, Orobanche elatior, längs kusten norr om Landskrona i Skåne. Dessutom har jag träffat många olika arter i Alperna genom åren. Men en snylrot på Hedera helix har jag inte stött på förut. Ändå läser jag på Den virtuella floran att murgrönssnyltroten, Orobanche hederae, hittades första gången i Lund - min kära hemstad. 

Det verkade som den lille helparasiten faktiskt påverkade vitaliteten hos murgrönan, för där det växte Orobanche var det mycket glesare marktäckning än där snyltroten saknades. Vacker men lite farlig med andra ord.

Orobanche hederae på Malta. Bild från Wikipedia 

Trädgårdsonsdag med stäpp och sol

Vi planterade rosablommande blodnäva, Geranium sanguineum 'Apfelblüte'

Idag är det onsdag och senare i kväll sänds som brukligt numera mitt i veckan programmet Trädgårdsonsdag där jag figurerar som tillfällig gäst. I kvällens program ska det bli en liten, liten kalkstäpp på framsidan av huset där gassesolen trycker på som allra värst.

Det handlar om en utpräglad torrmarksplantering som aldrig någonsin ska behöva vattnas när den väl etablerat sig. Nu när växterna är nyplanterade och ännu inte hunnit ner med rötterna på djupet är planteringen däremot mycket sårbar och behöver vattnas både ofta och rikligt. Men det är alltså ett övergående bestyr.

I påannonseringen inför programmet står det: "Hur gör man en bit ökenladskap i sin trädgård?" Det är tyvärr lite falsk marknadsföring för någon öken är det verkligen inte fråga om. Så jag hoppas att ingen blir besviken när det visar sig vara en torrstäpp som vi bygger och ingen kaktusplantering.

Nu skulle man mycket väl kunna anlägga även ett ökenlandskap med härdiga kaktusar, palmliljor, gråbladiga buskmalörter och ettåriga ökenväxter, men det är det alltså inte fråga om den här gången. Annars är förstås även ökentemat något de skulle kunna ha med i programmet någon gång. Det är nog inte så många som känner till att flera kaktusar faktiskt fungerar på rätt ställe även i en svensk trädgård.

Växterna som planteras på stäppen i kvällens program är idel kändisar. Det är antingen växter som redan är vanliga i handeln eller som växer vilda i landet. Inga rariteter alltså.

Men några av de inhemska växterna kan vara svåra att hitta i plantskolan. Konstigt nog visade det sig dessutom vara svårt att på tag i det utmärkta lilla gräset Achnatherum calamagrostis, silvergräs. Det är synd, för ett så användbart gräs som silvergräset borde finnas i alla plantskolor och i varje solträdgård tycker jag.

Pernilla och Peter i planteringstagen. Bild från Trädgårdsonsdag på Facebook

Nässlans dag

Nyplanterade nässlor i fångenskap i Laholm

Det är inte bara uppe hos Gerben som det händer saker just nu, för i Södåkra ute på Kullahalvön i nordvästra Skåne är det Nässlans dag just idag den 6 maj.

För sjätte året i rad firar man vårens fina nässlor och det bjuds på både nässelsoppa och nässelbröd med nässelpesto. Man kan till och med dricka nässelte och nafsa på en nässelbulle eller bita i en nässelkaka i nässelkaféet.

Vi har två vilda arter av nässlor i landet, den fleråriga brännässlan, Urtica dioica, och det ettåriga lilla åkerogräset etternässla, Urtica urens. Brännässlan är tvåbyggare och det förekommer alltså både han- och honplantor medan etternässlan är sambyggare. Han- och honblommorna sitter alltså på samma planta hos etternässlan.

Men Nässlans dag handlar om brännässlan och trots att det är ett gäng kvinnor som dragit igång evenemanget så gör man ingen skillnad mellan hannässlor och honnässlor. Båda är lika högt prisade.

Brännässlan är verkligen en värdefull växt som kan användas till mycket mer än i te, soppa och bulle. Man kan färga, spåna och äta nässlor och sedan är de mycket viktiga för den biologiska mångfalden som den politiskt korrekte numera brukar benämna växter och djur och allt däremellan.

I stadsparken i Laholm har vi just därför planterat nässlor på den blivande fjärilsängen innanför ett pinnstaket av äkta kastanj. Nässlorna sattes förra året och nu spirar de som allra bäst och med lite tur så hittar kanske någon av våra sex dagsfjärilar som har nässlor som värdväxt dit en vacker dag.

Vinbärsfuks, påfågelöga, tistelfjäril, amiral, kartfjäril och förstås nässelfjäril läggar alla sina ägg på nässlor. När larverna kalasat färdigt så förpuppar de sig i grannskapet och till slut fladdrar de metamorfosade till färggranna storfjärilar omkring på ängen och suger blomkäk.

Åk till Södåkra idag och lär dig mer om hur nässlor kan användas. Och nästa gång som du ser en storfjäril av ovan nämnda art, så kom ihåg att det är nässlorna som stött deras barndom.

Gerbianska slår upp portarna på riktigt

"Kom till invigningen av Gerbianska på söndag den 6 maj" uppmanar Gerben!

Helgen som väntar har mycket att erbjuda alla växtintresserade som kan ta sig till Göteborgstrakten. På lördag är det traditionell Nördlördag hos Peter Korn i Eskilsby.

Trädgården öppnar klockan 10 och sedan blir det guidning av Peter. Men alla platser för att lyssna på eftermiddagens föredrag i Eskilsgården är dessvärre fullteckande sedan länge. I år är det Larz Danielsson, Ron McBeath, Julia Corden och Robert Potterton som ska prata om växter.

Fast du får en ny chans redan på söndag då Ron McBeath kommer till Råda Säteri i Mölnlycke. Där är det stor invigning av Gerbianska trädgården - Gerben Tjeerdsmas fina, lilla växtbutik. Gunnel Carlsson kommer också dit och berättar "om när växterna var huvudsaken". Kan det möjligen handla om kuddväxter?

Gerbianska trädgården - ett nytt spännande besöksmål för den växtgirige

Bäst på mässan

Växtvägg när den är som bäst

Efter att ha gått runt en bra stund på mässan och slöglott och tråktittat kändes plötsligt behovet att lätta på trycket överväldigande och snarast letade jag därför upp närmaste toalett som befann sig, visade det sig, en trappa ner strax intill Östra entrén, helt nära den plats där kampen om Årets täppa skulle utkämpas några timmar senare.

Det var ett toalettbesök värt mer än namnet. Istället var det här som jag fick den största behållningen av årets mässa och om det säger mer om själva mässan eller inte får vara osagt, men det var i alla fall en ovanligt välplacerad och välkomponerad växtvägg som fick mitt oreserverade gillande. Skitsnyggt! Om nu uttrycket tillåts. Det är nog också delvis den oväntade placeringen nere i en herrtoalett som bidrar till det lyckade resultatet. Bäst på mässan!

Ganska säkert så får jag tillfälle att återkomma hit med fler inlägg från Nordiska Trädgårdar, vårens stora trädgårdsmässa i Älvjö.

Sus i Söderskog

Vildsvin, Sus scrofa. Foto: Ina Sterk

Tidigt på långfredagens morgon drog vi åstad till Dalby Söderskog för andra gången i vår, Amani och jag. Nu blommade den skånska nunneörten som bäst och vitsippor och gulsippor stod och bugade och hängde med frusna blommor i den morgonkalla brisen och liksom väntade på att bli uppvärmda av den annalkande solens värmande strålar. Det gjorde vi också.

Hålnunneört, Corydalis cava, i Dalby Söderskog

Den skånska nunneörten, Corydalis cava, som också kallas för hålnunneört är den praktfullaste av våra vildväxande nunneörter och vanligen förekommer vitblommande individ tillsammans med rosablommiga. De hela stödbladen i blomställningen gör det lätt att särskilja Corydalis cava från den annars snarlika stora nunneörten, Corydalis solida, som har flikiga stödblad.        

Kring stigarna har vildsvinen bokstavligen plöjt fram

Men det var varken nunneört eller gulsippor som drog till sig vår största uppmärksamhet denna kulna långfredagsmorgon. Istället var det närvaron av en betydligt större och mer oroande varelse som fick oss på helspänn - vildsvin!

Överallt fanns färska spår av klövar och framförallt trynen. Men vildsvinen verkar vara lika bekväma som vi människor, för de följde tydligen snällt de spångade lederna och gav sig inte ut särskilt lång utanför gångstråken. På båda sidor av gångarna var jorden däremor helt upp och nervänd som i den bästa kolonilott inför vårbruket.   

Vildsvinet, Sus scrofa, ökar i antal mest överallt och de lämnar tydliga spår efter sig varhelst de drar fram. Däremot är det knepigare att få sig en titt på själva grisen. Vi smög omkring och hyschade och spanade, stannade och lyssnade, fortsatte försiktigt och kikade runt bland buskarrna, men såg inga vildsvin trots rykande färska plogfåror.

Längs gångvägarna syns vildsvinssprätt överallt

Amani spanar efter vildsvin men vi ser inte susen av dem

Blå jordgubbar på Floriaden

Sorten 'Domkop' är en av de blåaste sorterna av blågubben

I veckan öppnar Floriaden i Holland. Det är en stor utställning som bara återkommer en gång i decenniet och som i år är förlagd till staden Venlo nära tyska gränsen.

Floriaden är den här gången indelad i fem temautställningar nämligen Relax & Heal, Green Engine, Education & Innovation, Enviroment och till slut World Show Stage. Idag släpps några av årets växtnyheter och redan igår förhandsvisades sortimentet vid temautställningen Education & Innovation.

Störst uppmärksamhet fick förståligt nog firman Lugens & Verzinsels BV från Apeldoorn som premiärvisade ett flertal genmanipulerade grödor där blå jordgubbar kanske är den mest spännande nyheten av alla.

Man har länge försökt att blanda genmassa mellan olika bärslag för att få fram produkter med högre halt av antioxidanter och vitaminer. Nu lanseras äntligen de första hybriderna mellan blåbär och jordgubbar och de påstås vara fullmatade med antioxidanter och andra nyttigheter.

Det är det blå färgämnet myrtillin från skalet hos blåbär som ger den blå färgen åt det nyskapade bäret som på holländska kallas för blauw erdbes. Som svenskt namn har föreslagits blågubbe och det tycker jag är ett bra namn.

På latin kallas blågubben +Fragineum filuriensis. Plustecknet visar att det är en chimär som alltså är en blandning av två organismer. Artepitetet hedrar förädlaren av blågubben professor Dodger van der Viluhr.

I den kollektion som släpps idag ingår sex namnsorter med olika egenskaper och där också den blå färgen varierar mellan sorterna. Blågubben är självsteril så det behövs alltså minst två namnsorter bredvid varandra för att det ska bli några bär.

Premiärsorterna av den nya blågubben är 'Tootal Bedrogen', 'Domkop', ’Blue Lies’, ‘Dark Scammed’, ‘Got U’ och ’Little Fool’ Det är alltså den holländske växtgenetikern Dodger van der Viluhr från universitet i Waageningen som tagit fram de blå gubbarna som väntas bli en stor försäljningsframgång för firman Lugens & Verzinsels BV.

Hur som helst är det spännande med något nytt och blå jordgubbar är en efterlängtad och mycket intressant nyhet. GMO är något som kommer mer och mer i framtiden.

Förstling lever farligt

Rhododendron mucronulatum i Alnarpsparken

En arbetsvecka har gått och Rhododendron mucronulatum har under tiden jobbat på från begynnande blom med bara aningen öppnade knoppfjäll till full blomning i praktfullaste rosa.

Men nu lever de farligt, de skira blombladen! Enligt väderleksrapporten lär påskveckan bli betydligt kallare med nattemperaturer en bra bit under nollsträcket. Blommorna tål några få minusgrader, men skadas lätt och blir bruna och brända av allför låga temperaturer. Låt oss hålla tummarna för att kylan ska utebli och att lilla rodden ostört kan blomma vidare.

Rhododendron mucronulatum är en av de allra tidigaste arterna att blomma och det gör den väldigt värdefull för varje vårträdgård, men också utsatt för elaka kallvindar och frostiga nätter. Därför kan det vara klokt att placera buskarna på lätt beskuggade platser så att de åtminstone inte lockas i blom onödigt tidigt.

Från nyutslagen till full blom på fem dagar