Vaste Plant van het Jaar voor de laatste keer?

Knöterich, Staude des Jahres 2012

I många länder utses årligen Årets Perenn precis som det gjorts i Sverige sedan 1997. Här hemma är det blå bolltistel, Echinops bannaticus, som de svenska odlarna av perenner valt ut i år.
Perennodlarna har alltså ansett att en specifik art ska lyftas fram i rampljuset under 2012. I Sverige är det regel att välja en växtart eller till och med en bestämd namnsort som var fallet 1998, 2000 och 2002, till Årets Perenn. Så är det inte i alla länder. I Tyskland brukar man istället välja ett helt släkte till Årets Perenn och för 2012 har man enats om att utse Knöterich till Staude des Jahres 2012 som det heter där. Knöterich är det tyska samlingsnamnet för perenner som hör till de tre släktena Persicaria, Bistorta och Aconogon.

I USA har man tvärt emot tyskarna valt en bestämd namnsort nämligen silverbladig kaukasisk förgätmigej, Brunnera macrophylla 'Jack Frost' som Perennial Plant of the Year.

I Nederländerna har det gått riktig inflation i Årets Perenn. Det är Vereniging van Vasteplantenkwekers som utser Årets Perenn i Holland och det började med att man 2009 valde hela gruppen prydnadsgräs. För 2011 var det en massa olika perenner lämpliga till snitt som de utsett till Vaste Plant van het Jaar och året innan hade man fastnat för Tuinkruiden. Alltså många olika kryddor!

Vaste Plant van het Jaar 2010. Tuinkruiden (trädgårdskryddor)
Bieslook (gräslök), Allium schoenoprasum
Citroenmelisse (citronmeliss), Melissa officinalis
Hysop (isop), Hyssopus officinalis
Oregano (kungsmynta), Origanum vulgare
Munt, pepermunt (pepparmynta). Mentha x piperita
Rozemarijn (rosmarin), Rosmarinus officinalis
Tijm (timjan),Thymus vulgaris
Venkel (fänkål), Foeniculum vulgare

Vaste Plant van het Jaar 2011,Tuinboeketten (trädgårdsbuketter)
Alchemilla, Aster, Astilbe, Astrantia, Coreopsis, Delphinium, Echinacea, Eupatorium, Gypsophila, Helenium, Heliopsos, Helleborus, Heuchera, Lythrum, Mentha, Paeonia, Pennisetum, Perovskia, Persicaria, Phlox, Physalis och Verbena.

Puh! Det var ju nästan hela plantskolesortimentet! Vad är det egentligen man håller på med där nere i Nederländerna? På två år har man betat av 22 hela släkten av perenner och 8 kryddväxter. Hur ska man rimligtvis kunna toppa detta till innevarande år? Ska det bli Vaste Planten voor Schaduw, med 44 olika släkten av skuggperenner eller något i den stilen?

Någon årets perenn i Holland för 2012 har jag inte heller sett presenterad ännu och det är nu med stor spänning jag väntar på vad som komma skall – om det nu blir några fler Vaste Plant van het Jaar.

Nej, jag tror att man är helt fel ute i Holland när man vräker på med så många olika perenner som ska representera Årets Perenn. Hela begreppet riskerar ju att urholkas. Det är verkligen förvånande också, eftersom jag inbillat mig att holländarna var bra på marknadsföring. Men här verkar man istället förstöra marknaden för sina egna produkter. Jag tror att vägen som man slagit in på i USA och Sverige är mer framkomlig, för kaukasisk förgätmigej, Brunnera macophylla ’Jack Frost’ och blå bolltistel, Echinops bannaticus, känns som betydligt bättre val än en hel drös av perennsläkten.

Kanske är det så att Årets Perenn i Holland är på väg att självdö sedan odlarorganisationens representanter skjutit sig själva i roten, medan perennerna fortsätter att blomstra i media och rabatt här hemma hos oss. Den som lever får se.

Vaste Plant van het Jaar, Årets Perenn i Holland 2000-2011
2012 ?
2011 Tuinboeketten
2010 Tuinkruiden
2009 Siergrassen
2008 Astilbe
2007 Herfstanemon, Anemone
2006 Iris
2005 Astrantia
2004 Echinacea purpurea
2003 Leverkruit, Eupatorium rugosum ‘Chocolate’
2002 Daglelie, Hemerocallis
2001 Salvia
2000 Sedum ’Matrona’

Årets Perenn 2012
Sverige, Årets Perenn 2012, blå bolltistel, Echinops bannaticus
Norge, Årets Staude 2012, panserbergknapp, Sedum pachycladus
USA, Perennial Plant of the Year 2012, Brunnera macrophylla ‘Jack Frost’
Tyskland, Staude des Jahres 2012, Knöterich, Persicaria, Bistorta, Aconogon

Baptisia är årets perenn - växtporträttet 3

Höstgentiana, Gentiana sino-ornata är årets perenn i Norge i år

Det är inte bara de svenska perennodlarna som utser Årets Perenn. I många andra länder har man samma tradition och just i år är höstgentiana (Gentiana sino-ornata 'Borge') Årets Staude i Norge, fast där säger man kinasøte istället förstås. Släktet Nepeta är Staude des Jahres i Tyskland och i Holland har man valt olika Kruiden als vaste plant van het jaar 2010. I Sverige då? Ja, men i år är det ju koreansk plymspirea (Aruncus aetusifolius).

I USA har PPA, Perennial Plant Association utsett the blue false indigo, Baptisia australis, som 2010 Perennial Plant of the Year. På svenska kallas den för färgväppling. Det är en perenn som är ganska okänd i Sverige och framför allt alldeles för sällan sedd. Eftersom färgväpplingen är både härdig, långlivad och lättodlad borde vi absolut använda den oftare i park och trädgård.

Baptisia australis är en synnerlig odlingsvärd perenn som passar nästan överallt, men gör sig kanske allra bäst i en prärie eller prärieinspirerad plantering där man använder många plantor i spridda, olikstora grupper. Men färgväpplingen är ett vackert tillskott även som ensamstående i varje solig, väldränerad liten täppa.

Det finns ett flertal intressanta hybrider på marknaden i dag (se kortfakta) och vid Chicago Botanic Garden har man ett program för att ta fram nya, spännande Baptisia-hybrider. Lyssna på Dr. Jim Ault när han berättar om förädlingsarbetet.

Kortfakta

Artnamn: Baptisia australis
Föreslaget trivialnamn: färgväppling
Namn i ursprungslandet: blue false indigo, blue wild indigo
Familj: ärtväxter, Fabaceae
Ursprung: östra och centrala Nordamerika
Förekomst: spridd över hela sydvästra högörtsprärien, från södra Iowa och sydvästra Nebraska till östra Missouri
Livsform: långlivad perenn
Utseende: buskartat växtsätt till ca 1,5 meter, glatta, hårlösa grova stjälkar, blad blågröna, strödda, parbladiga med tre småblad, upprätt axlik blomställning med många, ensamsittande, strödda, klart violettblå typiska ärtblommor, frukten svart ärtskida, kal, avsmalnar till en liten spets, plantan utvecklar en djup pålrot, sidorötter med knölar med kvävefixerande bakterier (Rhizobium baptisia)
Blomning: violettblå blommor under sommaren, huvudblomning i juni-juli, blommar i omkring tre veckor
Ståndort: prärier och öppna savanner på stenig eller lerhaltig jord, vanligast i kalkrika trakter
Växtplats i trädgården: helst full sol, väldränerat, tål mycket torra lägen, klarar både lätt sura och alkaliska förhållanden men föredrar kalkhaltiga jordar, tål lerjord men inte stående vinterfukt
Härdighet: mycket härdig, särskilt om jorden är väldränerad
Förökning: förökas enklast med frö, men groningen är långsam och oregelbunden. Bäst är att stöpa fröet något dygn före sådd eller att slipa det hårda fröskalet med ett sandpapper, sådd varmt 20-25 grader C, en köldperiod befrämjar groningen, långsam tillväxt efter groning, svår att dela på grund av pålroten
Användning: utmärkt som solitär, i grupper eller större sjok i den soliga trädgården, i rabatter, i ängar, prärier och torrmarksplanteringar, passar också för klippträdgården
Undertaxa: Baptisia australis var. minor är en lägre varietet som blir under meterhög, flera hybrider med andra arter är kända, exempelvis 'Purple Smoke' (1996), 'Twilite' och 'Starlite' (B. australis x B. bracteata).
Andra arter: flera mycket intressanta arter där Baptisia alba (B. lactea, B. leucantha) kanske är den mest odligsvärda, många nya hybrider i odling däribland Baptisia 'Carolina Moonlight' (B. alba x B. sphaerocarpa). 
Etnobotanik: Urspungsbefolkningen använde Baptisia som färgväxt, därav namnen indigo (jämför den asiatiska Indigofera tinctoria) och färgväppling. Lantbrukare som plöjde sina fält fann ut att bladverket från alla Baptisia fungerade bra till att svepa bort irriterande flugor och andra insekter. Två andra amerikanska trivialnamn vittnar om detta: Shoofly or Horsefly weed.

Baptisia australis, färgväppling

Baptisia australis var. minor

Baptisa 'Carolina Moonlight'

Baptisia alba var. macrophylla