onsdag 11 april 2012

Sus i Söderskog

Vildsvin, Sus scrofa. Foto: Ina Sterk

Tidigt på långfredagens morgon drog vi åstad till Dalby Söderskog för andra gången i vår, Amani och jag. Nu blommade den skånska nunneörten som bäst och vitsippor och gulsippor stod och bugade och hängde med frusna blommor i den morgonkalla brisen och liksom väntade på att bli uppvärmda av den annalkande solens värmande strålar. Det gjorde vi också.

Hålnunneört, Corydalis cava, i Dalby Söderskog

Den skånska nunneörten, Corydalis cava, som också kallas för hålnunneört är den praktfullaste av våra vildväxande nunneörter och vanligen förekommer vitblommande individ tillsammans med rosablommiga. De hela stödbladen i blomställningen gör det lätt att särskilja Corydalis cava från den annars snarlika stora nunneörten, Corydalis solida, som har flikiga stödblad.        

Kring stigarna har vildsvinen bokstavligen plöjt fram

Men det var varken nunneört eller gulsippor som drog till sig vår största uppmärksamhet denna kulna långfredagsmorgon. Istället var det närvaron av en betydligt större och mer oroande varelse som fick oss på helspänn - vildsvin!

Överallt fanns färska spår av klövar och framförallt trynen. Men vildsvinen verkar vara lika bekväma som vi människor, för de följde tydligen snällt de spångade lederna och gav sig inte ut särskilt lång utanför gångstråken. På båda sidor av gångarna var jorden däremor helt upp och nervänd som i den bästa kolonilott inför vårbruket.   

Vildsvinet, Sus scrofa, ökar i antal mest överallt och de lämnar tydliga spår efter sig varhelst de drar fram. Däremot är det knepigare att få sig en titt på själva grisen. Vi smög omkring och hyschade och spanade, stannade och lyssnade, fortsatte försiktigt och kikade runt bland buskarrna, men såg inga vildsvin trots rykande färska plogfåror.

Längs gångvägarna syns vildsvinssprätt överallt

Amani spanar efter vildsvin men vi ser inte susen av dem

4 kommentarer:

  1. Var nog tur ni inte såg dom!
    Dom kan verkligen ställa till... dom smyger i buskarna hos oss men än så länge har vi klarat oss.
    Mariana

    SvaraRadera
  2. De är så skygga de där grisarna har jag förstått.
    Men huuuu vilka ljud de kan få till. De har inte så fint bordskick heller. Utanför vår gård finns det fyra utfodringplatser för vildsvin inom några hundra meters avstånd. Ibland kommer det jägare på natten. Känns lite kusligt.

    SvaraRadera
  3. Ett elände för trädgårdsinnehavare på landsbygden. Kraftiga stängsel kanske hjälper, men det handlar väl om ordentliga investeringar om det ska hålla mot dessa bjässar.

    SvaraRadera
  4. Visst är det charmigt med vilt in på knutarna men vildsvinen är jag tacksam för att vi inte har i trädgården.

    Nunneörten skulle jag däremot gärna vilja ha. Den finns på min önskelista till en kommande hassellund på vårt ställe i Bergslagen. Tyvärr kan jag ana att jorden inte kommer att smaka den men försöka vill jag!

    Kristina

    SvaraRadera