tisdag 28 september 2010

Havsnära ståndort


Idag var det en utedag med ståndortsövning för de nya studenterna i Alnarp. Både larkare och lingare cyklade, körde bil eller till och med joggade mellan fyra olika platser där de möttes av en lärare. Själv var jag ända nere vid stranden bakom Blå Caféet i Lomma och tog emot studenterna. Deras uppgift var att i smågrupper bestämma dels vilka växter som fanns nere vid stranden, dels vilken ståndort vi egentligen befann oss på och så hur de funna växterna relaterade till ståndorten.


Studenterna tog sig an uppgiften med stor iver och initiativkraft och efter 20 minuters letande, artbestämmande och diskuterande återsamlades alla smågrupper och vi gick gemensamt igenom vad man kommit fram till.

Stor silverbuske, Elaeagnus angustifolius kallas ibland för den nordiska oliven


Växter som trivdes bra på den havsnära, vindpinade och torra växtplasen var framför allt svarttall, Pinus nigra, stor silverbuske, Elaeangus angustifolius, havtorn, Hippophaë rhamnoides och vresros, Rosa rugosa, men också flera arter av Salix, bukettspirea och hagtorn. Däremot syntes det tydligt att det här inte var någon lämplig ståndort för tysklönn, Acer pseudoplatanus eller björk, Betula pendula.



Längs själva strandlinjen dominerade strandråg, Leymus arenarius, och här fann vi också bocktörne, Lycium barbarum vars röda frukter säljs torkade som hälsokost under namnet gojibär. I Kina kallas busken för 寧夏枸杞.
Bocktörne, Lycium barbarum, vid stranden i Lomma

fredag 24 september 2010

Löklördag hos Peter Korn


Det är lika fascinerande varje gång jag kommer till Peter Korns Trädgård i Eskilsby utanför Landvetter. Såhär i mitten på september är visserligen växterna inte särslikt framträdande, men att allt detta skapats av en man och av idel handkraft är och förblir en gåta av det mer ljuvligt gudomliga slaget. Nu var det i alla fall dags for ett arrangemang som bar namnet Löklördag. Först höll Peter trädgården och den lilla plantshopen öppen och därefter bar det av till bygdegården där det serverades en utsökt, hemlagad soppa med grovt, härligt bröd till. Men innan dess var det dags för Ian Young från Skottland att göra entré. Hans första föredrag handlade om fröförökning av geofyter, alltså lök- och knölväxter, och var ackompanjerat av utsökta närbilder på allsköns villhavillha!lökar. Själv pratade jag därefter om biotopdesign - alltså om att skapa naturliga biotoper som kärr, mossar, stäpper, ängar och prärier i sin trädgård.


Corydalis malkensis

Ian Youngs andra föredrag behandlade lök- och knölväxter för woodland och skuggiga lägen. Nu var alla upprymda och taggade, så när den efterföljande lökförsäljningen tog vid gick kommersen på högvarv. Även jag inhandlade några få geofyter. Av Gerben köpte jag bland annat en knöl Corydalis malkensis som lär vara en av de bättre vitblommiga nunneörterna och från Botanicus en rhizom av Anemone prattii som var en ny bekantskap för mig. Den är vitblommig och jag tänkte att den skulle sprida sig för att så småningom bilda en tät blommande matta i halvskuggan under mitt Amelanchier-buskage. Ian Young och jag stannade över natten hos Peter och Mirjam Korn. Även Gerben Tjeerdsma stannade en stund innan han åkte vidare för ett uppdrag i Värnamo. Vi satt mest i familjen Korns underbara, rymliga kök som Mirjam ritat och Peter byggt. Vad vi pratade om hela kvällen? Ja, vad tror du? Växter förstås, men inte bara geofyter.

Min gode vän Gerben Tjeerdsma hade många spännande lökar till salu 




söndag 5 september 2010

Perennkurs och växtfestival i Alnarp

Den här veckan händer det mycket i Alnarp. Först är det dags för årets upplaga av Stora Perennkursen på måndag, tisdag och onsdag. Sedan kör Perennfestivalen som MOVIUM arrangerar igång redan under onsdagen och håller på under torsdag och fredag. Fast på fredag är den öppen bara för skolans studenter.



Stora Perennkursen har jag anordnat i många år nu och växelvis i Stockholm, Göteborg och Alnarp. Förra året höll vi till i Stockholm och då var det så många anmälningar att kursen fick dubbleras. I år är det betydligt färre.

Vanligtvis brukar Mona Holmberg och Mona Wembling vara gästföreläsare på mina kurser men den här gången har MOVIUM norpat dem till sina arrangemang, så jag har fått titta runt efter andra alternativ. Och det lyckades över förväntan. Nya föreläsare på årets kurs är nämligen inga mindre än Eric Wahlsteen som bland annat driver den spännande specialplantskolan Borealis i Alnarp och Peter Korn som har skapat sin fantastiska privata botaniska trädgården mitt ute i skogen inte så långt från Landvetter.

Dessutom är Petra Thorpert med i år igen. Hon ska tillsammans med mig ge kritik och synpunkter på planteringsförslagen som deltagarna ska sätta samman. Petra brukar alltid komma med kloka och tänkvärda inlägg. Deltagarna ska i grupper om 3-4 personer planera en perennrabatt utifrån det som kursen behandlat så långt. Sista dagen så redovisar de förslagen och vi ger alla - både deltagarna själva och vi som handledare - våra ärligaste tänkbara synpunkter på skisserna. Det brukar vara ett lärorikt moment på kursen.

Under onsdag och torsdag blir det sedan Växtfestival med perenntema. Perennagruppen och några andra plantskolor har bidragit med massor av olika perenner som exponeras uppe vid Trädgårdslabbet i Alnarp. Flera mycket duktiga guider, däribland Jonas Bengtsson, Eric Wahlsteen och Karin Svensson, visar runt och berättar om perennerna. Vilken spännade perennvecka vi kan se fram emot!

torsdag 2 september 2010

Kan du snacka latin med dina växter?

Dodecátheon - betoningen ligger på antepaenultima

Terminen har startat och idag ska jag ha min föreläsningspremiär. Det är första gången som jag pratar om just det här ämnet - taxonomi och systematik. Fast framförallt ska det handla om uttal och betoning av latinska namn, något som nästan alla -och då är jag själv också inräknad - har svårt att fixa. Har man en gång lärt sig fel uttal är det minsann inte lätt att lära om. Det är just därför som jag tycker att en sådan här föreläsning behövs.

Sen är det förstås inte så viktigt att man uttrycker sig korrekt efter alla konstens regler, för som alltid när det gäller språk är ju avsikten att man ska kunna förmedla sig - att man blir förstådd. Om du säger Hevkera eller Håjtjera spelar inte så stor roll måhända, för alla vet ändå att du menar alunrot. Men om man nu ska plugga en massa latinska namn, varför då inte lära sig rätt från början?


Vit skunkkalla, Lysichiton camtschatcensis uttalas Lysikiton kamtskatsensis

Betoningen är kanske det svåraste av allt att klara ut. Men grundregeln att betoningen hos flerstaviga ord oftast ligger på antepaenultima, tredje stavelsen från slutet, är bra att känna till. Alltså säger vi Lysíchiton, inte Lysichíton när vi pratar med en skunkkalla. Men det finns förstås många undantag. Dessvärre.


Erica herbacea är äldst men Eríca carnea har konserverats så det namnet gäller

Det kommer också att handla om namnändringar och varför de är nödvändiga och ibland inte lika självklara. Sen har vi ju de konserverade namnen som gör att vi fortfarande kan kalla vårljungen för Eríca cárnea istället för Eríca herbácea som det annars borde vara.

Nu återstår det bara att se hur själva föreläsningen förlöper. Jag har inte riktigt hunnit klart med förberedelserna så det gäller att hålla god min.

Tradescántia betonas enligt grundregeln för flerstaviga ord men är lika vacker oavsett uttal