Blodnäva (Geranium sanguineum) leker het lava
Det kan vara en god idé att hitta på ett bra namn på en plantering, att bestämma sig för ett tema. Då blir det så mycket lättare att välja växter till anläggningen. Om man till exempel fastnar för temat "havsstrand" eller "sol, vind och segel" så ska alla växter spegla just detta tema. Man kan använda regelrätta maritima växter som strandkål (Crambe maritima) och strandmalört (Artemisia maritima) om man vill eller välja växter som genom sin karaktär eller sitt uppförande minner om havsstranden, till exempel vajande gräs eller blådaggiga bladväxter. Sen kan man alltid lägga till andra förstärkande attribut som drivved och flaskpost eller tång och musselskal om det känns bra.
Phlox douglassi 'Crackerjack', men inte från planteringen i Kortedala
Hur har det då blivit i Kortedala? Ja, planteringen anlades så sent som 2008 och ännu har den inte riktigt satt fart. Ingen sprudlade lavafest här inte! Floxen har inte alls vuxit till sig som jag hade hoppats på medan däremot blodnävan tagit sig ganska bra. Det här är en torrmarksplantering och växterna behöver två, tre år på sig för att tränga ner på djupet med sina rotsystem på jakten efter näring och markvatten. Gödsling är abslolut uteslutet. Totalt förbjudet! Lyss nu till mitt kloka råd: gödsla aldrig i en trädgård! Det gynnar ändå bara ogräsen mest.
En fylldblommig form av tjärblomster (Lychnis viscaria 'Plena')
Blodnäva i skrevorna
Intressant det där med att inte gödsla. Jag håller med och jag blir irriterad när man till exempel ska dölja en gammal soptipp eller stentipp eller liknande och man smetar på någon lerig matjord ovanpå all grus och sten! Har även sett det göras vid vägbyggen då man smetar in vagbanken med lera för att det ska växa gräs där. Lämna det som det är och det kommer att bli en intressant och varierad flora i stenskravlet alldeles av sig själv.
SvaraRaderaAlltså vad jag ville säga med detta är att jag förstår vad du menar. Mycket näring ger kvickrot, korsört och tistel med mera.
Men om vi odlar växter som trivs i fuktig och näringsrik jord då? Ta rosenflockel till exempel. Ja, om jordtypen är den rätta så ska inte gödsling behövas. i naturen går det utmärkt i alla fall. Gödsling är för grönsaker och om man har missat något vid själva anläggningen som måste kompenseras för efteråt.
Ja, precis så menar jag. När man ska anlägga en näringsrik miljö som en lund eller Phlox paniculata-äng eller rosenflockelplantering så grundgödslar man vid planteringen om det behövs och sen ska bara samma näringsnivå bibehållas. Det är endast om vissna växtdelarna tas bort som de ersätts med en låg näringsgiva vart annat eller vart tredje år.
SvaraRaderaDet finns tyvärr många exempel på områden där man efter husbyggnation påfört en fet matjord på en mager sandjord och därmed skapat ogräsproblem istället för en intressant torrmarksflora.
Men om man odlar grönsaker ska man så klart gödsla jorden årligen, helst med kompost eller naturgödsel.
Det är lätt att irritera sig på sådant: att folk som har det som yrke gör såna tabbar. Ytterligare ett exempel på vilket genomslag konceptet med gräsmatta har fått. Det är ju närmast otänkbart med något annat, man vet inte hur man ska hantera eller anlägga det. Man har reducerat den gröna mångfalden till en grön, anonym och homogen yta.
SvaraRaderaMen inom den gröna sektorn så är det ju inte så noga verkar det. Eller rättare sagt, där den gröna sektorn och byggsektorn möts, kan det bli galet om folket från byggsektorn får råda. Se till exempel här vad som hände i Långbroparken nyligen:
http://www.dn.se/blogg/epstein/2010/07/07/skyddsvarda-ekar-fallda-i-langbro-sjukhusomrade-7741
Till sist: gödsling kan ju också bli nödvändigt om man planterat näringskrävande växter på mager och torr jord, då blir det ju fel från början liksom. Ståndortsanpassning är lösningen och själva konsten!
Länge leve ståndortsanpassning! Fast den näringsrika lundmiljön är ju också en fungerande ståndort. Man kan antingen jobba med stress eller konkurrens i en plantering. Båda strategierna fungerar, men på näringsrik jord måste man verkligen välja konkurrenskraftiga arter med god marktäckningsförmåga om inte ogräset ska ta över. Den extremt torra ståndorten är lättare, som kalkstäppen i Sävsjö.
SvaraRaderaDär har jag också en idé om ett underbart och fungerande alternativ till gräsmatta: En kalkstäpp med större sjok av flat kalksten som gång- och sittytor och så där emellan ett blommande eldorado med tidiga lökväxter, kalkälskande orkidéer, låga gräs och en mångfald av andra stäppväxter, ett hav av fjärilar och surrande ädelstenar. Vem kan motstå det? Tänk om folk bara visste...
Ja, ståndortsanpassning är lösningen! Eller i varje fall en del av lösningen.
Ja, en del av lösningen. Gräsmattan har blivit norm i och med att de flesta människor bor där marken är någorlunda näringsrik, alltså i jordbruksområden. Man såg väl också en grön matta som något vackert för att det symboliserade ett gott bete och därmed rikedom. Och visst kan det vara vackert, men det kan också bli väldigt monotont om man inte ställer de gröna ytorna mot lagom mycket kontrasterande växter av andra slag.
SvaraRaderaNå, den näringsrika jorden, grunden för lundfloran, är alltså utgångspunkten för de flesta trädgårdar, inte bara för att människan har fastnat i ett slentriantänkande, utan därför att hon bor där marken är sådan. Och med den näringsrika jorden följer alltså en rik flora - också av ogräs. Det är helt enkelt många sorts växter som trivs och utvecklas väl i den typen av jord. Och man kan knappast begära att folk ska anlägga kalkstäpper på sin lerjord. Däremot är det synd att många som ändå har andra markförhållanden, kanske bor man på en grusås eller liknande, försöker göra om den magra jord man har hamnat på till den feta åker med gräsmatta, som det aldrig kommer att kunna bli, istället för att gilla läget och utnyttja platsens egenskaper till något positivt.
Inget fel på gräsmatta som koncept. Den kan ju vara både funktionell och vacker. Nej, det är alla slentrian- och brist-på-fantasi-mattor som vi vill få bort.
SvaraRaderaI våra slättbygder där jorden är näringsrik och lerhaltig passar en lund, ett woodland eller en prärie bättre, men större delen av Sverige består faktiskt av sura, näringsfattiga moränjordar som utgör en utmärkt grund för hedar, torrängar och med lite tillförd kalk även stäpper. Tänk så mycket mer spännande våra trädgårdar kunde vara!
Jag tycker att prydnadsdelen av en trädgård ska vara så lättskött och underhållsfri som möjligt. Då kan vi lägga vår kraft och möda i trädgården på att odla ekologiska grönsaker och frukt och bär istället.