måndag 13 juni 2011

Hänryckande rödfibblor i vägrenen

Rödfibblor längs vägkanten

Som ekolog och landskapsdesigner blir man förstås lätt en aning miljöskadad. Jag brukar till exempel titta mer på landskapet som passerar revy, fåglarna som sträcker och ogräset som frodas i vägrenen än på själva trafiken när jag kör bil. Klart olämpligt naturligtvis, men vi har väl alla våra yrkesskador? Allt är ju också gott och väl så länge inte intressena krockar...

På väg mellan hemmet i Lund och kontoret i Alnarp finns det många skäl till att vrida på huvudet under den drygt kvarts timmes långa bilfärden. Just nu flockar sig rödfibblorna längs vägen i Uppåkra. Bland gruppen fibblor finns det egentligen få iögonenfallande arter och oftast blir de väl styvmoderligt behandlade av de flesta trädgårdsodlare och ses nog sällan som prydnadsväxter. Rödfibblan utgör dock ett undantag. Det är en charmerande liten bekantskap med vackert lysande, klarröda eller orangeröda blomkorgar.    


Rödfibblorna på väg till jobbet - mitt alltså, inte deras 

Rödfibbla, Hieracium arantiacum eller Pilosella aurantiaca som den numera mestadels kallas, är ganska ovanlig i det vilda, men förekommer här och där i ansenliga numerär. Den sprider sig nämligen med ovanjordiska utlöpare och kan med tiden bilda stora sammanhängande ruggar. När dessa blommar i juni är de en verklig fröjd för ögat.

Jag har ännu inte använt rödfibblan i någon plantering, men funderar starkt på att samla lite frön efter blomningen för att så ut på den nyanlagda fjärilsängen i Laholm. Där skulle den kunna bli en verklig prydnad och passar ju också väl in på temat eftersom blommorna ofta besöks av fjärilar. 

Rödfibblan sprider sig med utlöpare och bildar så småningom stora sjok

Blomfärgen kan variera mellan olika populationer och då rödfibblan likt många av sina släktingar är apomiktisk kan ett antal mer eller mindre särskiljbara småarter urskiljas. Det förekommer former med klarröda blomkorgar och populationer med mer gulfärgade blommor. Oftast är de yttre blommorna i korgen kraftigt orangeröda, medan de inre många gånger går mer i gult eller gulorange.
 
De inre blommorna har oftast en mer gulaktig nyans.

4 kommentarer:

  1. Måste vara den gula som blommar i massor längs vägen här, har inte stannat sett dom på nära håll.
    Det var en härlig färg/Mariana

    SvaraRadera
  2. Lovely flower in lovely colour.This has not been introduced in these parts. I went through your earlier posts also and found them very interesting. Have a good day!

    SvaraRadera
  3. Ja visst är den vacker! Vi har den här hemma i något som man kanske kan kalla "en ofivillig äng".....När vi tittade på den för någon vecka sedan så sa vi just att "vad konstigt att Hieracium arantiacum inte används mer i ängs och
    prärieliknande planteringar."
    Skall uppdatera (äntligen) min blogg snart och skall då lägga in en bild på den "ofrivilliga ängen" Det finns ju en väldigt hårig Hieracium som jag tycker påminner lite om en Stachys byzantiana om man har lite fantasi. Vet du något om den?

    -Magnus

    SvaraRadera
  4. Thanks all of you for nice comments.

    Magnus, du menar nog Hieracium villosum som växer i större delen av Europa söderut och framförallt på kalk och mest rätt så torrt. Den förekommer med flera ganska olika former (ofta betraktade som varieteter ellr underarter) med mer eller mindre uttalad hårighet.

    I kalkalperna har jag stött på riktigt håriga former som sett helt vitulliga ut. Väldigt häftiga och klart intressanta för odling i torrplanteringar.

    SvaraRadera