En uppenbarligen gravt förvirrad vän till mig tycker att november är den bästa tiden på året! Nu alltså! Ja, vi har för visso redan passerat månadsskiftet till årets första vintermånad, men det tycks ju vädergudarna ändå inte ha uppmärksammat. Senhösten, hur kan senhösten vara nummer 1?
Trots att november har varit ovanligt fin, mild och regnfattig, så kan höstmörkret på intet vis konkurrera med min bästa månad när mitt just nu mörkerskadade sinne drömmer om den ljuvligaste tiden på året.
Maj, ljuva maj, ljuvliga maj, ack vad jag längtar till dig och dina ljumma vindar, trädens nyväckta försommargrönska, senvårens blåblommande ryamattor och inte minst den ståtliga japanska magnolian i sin bästa finkostym framför slottet i Alnarp.
Jag tycker visserligen aldrig att det är direkt tungt eller särskilt tråkigt att hasta upp till mitt överfyllda kontorsrum på fjärde våningen, men när jag i början av maj på väg från bilen tvingas passera den förföriskt vackra Magnolia kobus på gräsplanen utanför slottet är det lätt att dröja kvar där ute i våryran en liten stund för länge.
Och det kan jag svära på, att jag aldrig någonsin i den blommande magnolians nära sällskap drömt om november.
Skriver mannen som uppfann ordet "smaragdbrun". Gillar skarpt!
SvaraRaderaKram Eva
Har saknat dig i bloggvärlden en tid. Så plötsligt en torsdagsmorgon vid 6-rycket (!) i mörka december sätter du dig och skriver om längtan till våren. Måste vara en stark längtan!
SvaraRaderaVi andra som inte har förmågan att se framåt tillåter oss förbli insnöade i de juldekorationer som forsar över oss.
Men min magnolia har knopp och tänker ta upp konkurrensen med slottsparkens vitblommande träd. (Fast lite av "musen som röt" får jag nog erkänna att det är).
Kristina
Gillar lugnet i november men inget slår vår månaderna.
SvaraRaderaMariana
Ha ha, Eva! Ja, "brunt är också en färg" som jag brukar säga. Varje årstid har sin charm och sina alldeles egna skönhetsvärden, men november är en stor förlorare hur man än värderar, även om jag också kan uppskatta lugnet som höstmörkret liksom framtvingar.
SvaraRaderaJa Kristina, visst är längtan stundtals stor och ivrig. Bloggskrivandet har jag inte riktigt haft tid med mitt bland all undervisning och nya spännande projekt, men du har ju å andra sidan bloggat på desto mer så det har väl ändå blivit viss balans i bloggvärlden får man hoppas. Ha det så bra i decemberljuset alla tre!