Att förra julen var så grön och snölös berodde ju på att jag då befann mig i Kenya. I år när jag är hemma i Lund så är skillnaden inte så stor, även om temperaturen inte legat riktigt nära den afrikanska vintervärmen. Förra gången hälsade jag god jul med en
tanig julstjärna från en privatträdgård i Nairobi, men i år får det bli en mer potent och lysande orangeröd sidenört längs en vägren i Wisconsin fotad ganska precis för ett halvt jordvarv runt solen sedan, som får äran att bilda julhälsning till alla kära bloggföljare.
Röd sidenört, Asclepias tuberosa
Röd sidenört,
Asclepias tuberosa, är en av präriens mest klart lysande invånare och överträffas möjligen bara av
Silene regia, om ens det. Sidenörten trivs på torra och sandiga, väldränerade jordar i full sol. Vi kan odla den här i Sverige också, men den älskar värme och är väldigt känslig för vinterfukt, så en solig och mycket väldränerad plats krävs för ett gott resultat.
Nu finns det en underart,
Asclepias tuberosa ssp interior, som faktiskt växer på något tyngre, lerhaltiga och lite fuktigare jordar i nordöstra USA och som därför är ännu bättre lämpad för odling hos oss. Den röda sidenörten som blir 50-60 cm hög och vanligen bredare än hög, om den inte växer bland högre grannar, blommar under högsommaren och drar till sig stora skaror av fjärilar, blomflugor och steklar. Det är med andra ord en riktig insektsmagnet och väl värd att prova i trädgården. Gör det!
God fortsättning och fortsatt grön vinter önskar
Peter
Färgen kan variera från lysande röd som här via orange till klargul
Ingen julstjärna, men lite julig är den väl ändå?
Tack för tipset om den härdigare underarten! Jag har betraktat sidenörten som näst intill hopplös hos oss, men nu kanske det finns hopp ändå? Fast man får väl anta att det ändå är på gränsen till vad den klarar? Och läget ska då vara så varmt och väldränerat som möjligt i alla fall gissar jag?
SvaraRaderaGott nytt blogg-år förresten! Jag ska försöka skärpa till mig lite på den fronten. Ett halvt nyårslöfte ger jag på det...
SvaraRaderaVill önska dig ett riktigt bra trädgårdsår 2012!
SvaraRaderaHälsningar
Kristina
Tack Kristina och Lars! Ett riktigt fint blogg- och trädgårdsår önskar jag er också!
SvaraRaderaDen tåligare underarten av Asclepias tuberosa bör säkert odlas på en väldränerad och varm plats den också. Så mycket erfarenhet av den har jag inte ännu, men vi planterade den på prärien i Mariestad hösten 2009 och de flesta plantorna har överlevt de två första vintrarna utan större problem. Den senaste var ju ganska kall men snörik. Nu får vi se hur de mår efter en mild våtvinter som innevarande årstid tycks arta sig till.
I somras blommade redan flera plantor, men det tar nog ett par säsonger till innan de är lika fina som sidenörterna på bilderna i inlägget.
En annan sidenört som är mer lättodlad hos oss och inte alltför ovanlig i handeln är ju annars Asclepias incarnata som tål en fuktig placering även i vårt land.
I september förra året, alltså 2011, planterade vi två nya sidenörtsarter, oprövade av mig så långt, på en ny etapp av prärien i Mariestad, nämligen 60 st Asclepias purpurascens och 24 st Asclepias sullivantii. Dessutom kom 300 st till Asclepias tuberosa ssp interior i jorden. Det ska bli spännande att följa resultatet under detta nya blogg- och trädgårdsår. Rapporter kan komma.
Ser fram emot många spännande rapporter från prärien under 2012! "Keep up the good work"!:)
SvaraRadera"Djungelfar"
Såg en BBC-dokumentär idag på BBC HD (Tror det var serien Life) där man visade hur en art av sidenört, kallade "milkwort" på engelska på grund av den klippiga mjölkvita växtsaften. Denna saft är så latexbemängd att den kväver 2 av 3 nykläckta monarkfjärilslarver. Den är alltså värdväxt för monarkfjärilar (en art i Florida) och försvarar sig på detta sätt. Men samtidigt är den beroende av fjärilarna för sin pollinering.
SvaraRaderaIntressant! Ja, många av sidenörterna är monarkfjärilarnas värdväxter. Det är ju en migrerande art som flyttar mellan syd och norr i Amerika, men några emigranter i österled lär vi nog inte se. Fast sidenörterna drar ändå till sig nektarsökande fjärilar av andra arter hos oss.
SvaraRadera