Eryngium maritimum
Martorn förknippar vi nog mest med torra och sandiga växtplatser. Några egentliga tistlar som växer fuktigt har vi förstås. Kåltistel, kärrtistel och brudborste är ju vildväxande i fuktiga eller våta miljöer. Men martorn i dammen? Eryngium som vattenväxt? Ja, den finns faktiskt och kommer från USA!
Eryngium aquaticum
Eryngium aquaticum är en martornsart för fuktiga marker, dammens sumpparti eller direkt i vattnet i den grunda delen av dammen. Den blir drygt meterhög och blommar under sensommar och höst med vita eller ljustblå ovala blomhuvuden. Det är ju ganska fräckt med martorn som växer direkt i vatten och i dammen ser den onekligen lite malplacerad ut. Tyvärr blir Eryngium aquaticum sällan långlivad utan uppträder mer eller mindre som tvåårig. Men den frösår sig ymnigt och fröplantorna som bildar en basal rosett första året blommar sedan året därpå. Den är med andra ord ganska lättodlad.
Ett stort aber finns dock. Den är minsann inte så lätt att få tag på.
Intressant. Den fungerar som en silvermartorn då fast för fuktiga platser. Vår vanliga martorn är väl också något av en dubbelnatur eftersom den växer på sandiga strandängar som väl översvämmas och blir fuktiga ibland?
SvaraRadera...och så har vi ju Eryngium agavifolium, som namnet till trots verkar kunna växa väldigt blött. Har sett den stående i vatten i England, men tyvärr är den ju inte så härdig (tror jag), så här får vi nog plantera den betydligt torrare. /Karin
SvaraRaderaJa, vår inhemska martornsart (Eryngium maritimum)
SvaraRaderatål både långvarig torka och att översvämmas av saltvatten under kortare perioder, men inte riktigt som strandmalörten (Artemisia maritima). I Danmark växer den i ebb-och-flodzonen och hamnar under havsytan i åtskilliga timmar varje dygn.
Annars är alla europeiska Eryngium-arter värmerelikter och har en tydlig oceanisk utbredning. I trädgården vill de därför helst ha en varm och skyddad växtplats
Ja, vi har också Eryngium agavifolium från Argentina. Men vått ska den ju inte stå! Växte den verkligen i vatten? I naturen hittar men den på friska, väldränerade men fuktighetshållande ståndorter. Hos oss är den som du skriver dåligt härdig och bör odlas torrt och skyddat. Och akta dig för bladen! De vassa sågkanterna kan skära hål på skinnet som en riktig Velociraptor!
SvaraRaderaSå eryngiumarterna är alla mer stäppbetonade? De vill alltså ugnsbakas en god del av sommaren för att trivas?
SvaraRaderaDet finns egentligen både oceaniska arter som exempelvis Eryngium bourgati och mer kontinentala som E. planum. Sen har vi också E. alpinum från Alperna. Men alla önskar sol, värme och väldränerad jord.
SvaraRadera