Bok är bättre
Tillägg till nedanstående inlägg med anledning av en artikel på skud.se skriven av Mårten Hultén:
Själv använder jag ofta SKUD och tycker att det är en utmärkt källa till korrekt namngivning. Men det finns ett stort problem. Nämligen att SKUD kan och om jag förstått saken rätt också uppdateras kontinuerligt. Det är mycket olyckligt och det är detta som jag reagerat mot när jag skrev blogginlägget nedan. Vi behöver ett stabilt namnskick och absolut inte ett flexibelt, ständigt ändrande sådant. Men om SKUD fungerade som Kulturväxtlexikon/Våra kulturväxters namn/motsvarande gör, alltså att namnen är giltiga tills nästa upplaga trycks, så har jag alls inget emot SKUD, utan verkligen tvärt om.
Lämpligen kunde SKUD uppdateras vart 5-7 år. Motsvarigheterna i Europa (några av dem) som används av odlarorganisationer, skolor och univeritet Naamlijst van vaste planten och Naamlijst van houtige gewassen har en giltighetstid om 5 år.
Att det skulle finnas krafter inom Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som arbetar för eller ens önskar att SKUD helt försvann, som det antyds i Mårten Hulténs artikel, har jag svårt att tro.
Att sedan Mårten Hultén tycks tro att jag skulle vilja att SKUD lades ner för gott är mycket förvånande. Antingen har han inte läst hela mitt blogginlägg, utan bara den kanske lite onödigt provocerande rubriken, eller så lägger han in en betydelse som faktiskt inte finns där.
Mitt nedanstående blogginlägg är uttryck för en högst personlig inställning och har inget att göra med SLU överhuvudtaget, även om väldigt många både där och annorstädes säkert delar min åsikt att det vore önskvärt med ett stabilare namnskick.
Så här skrev jag när det begav sig:
Det är med stor glädje som jag konstaterat att Svensk Kulturväxtdatabas, SKUD, sedan en tid tillbaka har försvunnit från nätet. Äntligen! Nu kanske vi kan få lite nomenklaturisk stabilitet i det här landet. Fast egentligen skulle jag vilja ha kvar SKUD, det är snarare sättet som den använts på som jag vänder mig emot.
Problemet med SKUD är att databasen hela tiden kan och vad jag förstår också har uppdaterats. Vad vi behöver är istället en stabilitet i namnskicket och därför är en bok som Kulturväxtlexikon eller Våra kulturväxters namn som den heter numera ett så mycket bättre alternativ eftersom det inte går att ändra i den sedan den väl har tryckts. Vi får vackert vänta på nästa upplaga och det är så det borde vara.
Fast SKUD skulle ju kunna fungera på samma sätt. Om namnändringar gjordes förslagsvis vart tionde år så skulle SKUD på nätet ha samma funktion som bokupplagan. Undantaget är namnändringar som är föranledda av prioritetsregeln. De ska förstås ändras omedelbart, så där har SKUD trots allt en funktion. Men alla dessa revideringar av släkten som leder till namnändringar kan och bör vi anamma med begrundan, stor försiktighet och framförallt avsevärd fördröjning.
Så sörj inte SKUD, använd Kulturväxtlexikon istället.
I dom banorna har jag inte funderat. Visst är det jobbigt att namnen ändras hela tiden. Men saknar SKUD ändå. SJälvklart finns det ett ex av Kulturväxtlexikon i min bokhylla!
SvaraRaderaDet var så mycket enklare att använda SKUD på nätet än att hålla på att slå i boken fram och tillbaka hela tiden. Men nu när nätet lagts ner är jag väldigt glad att jag har boken...
SvaraRaderaJag kan hålla med om att det var jobbigt att det uppdaterades hela tiden. De kanske skulle hållit sig till en uppdatering om året?
Min vän och kollega Kjell Lundquist har försökt att göra ett inlägg på bloggen men av någon anledning så gick det inte. Han skickade istället kommentaren i ett mejl och jag publiserar den åt honom i sin helhet:
SvaraRadera"Oj, tänker jag som kollega när jag tar del av denna blogg och denna reflektion. Oj, hur kan man komma till denna slutsats, att utropa ett leve för en tillfällig nedsläckning av SKUD?
Min uppfattning är nämligen den diametralt motsatta. SKUD har varit, är och kommer att fortsätta vara till stor välsignelse för både botaniken, hortikulturen och den praktiska växtanvändningen i vårt land. Ju förr, ju mer, och ju allvarligare varje växtmänniska brukar detta redskap, desto trognare vandrar vi med Linné, och desto längre kan vi komma både namn- och släktskapshemligheter inpå livet. Det tar bara lite tid, som allt annat viktigt, men det finns ingen genväg.
Visst är det både allmänt irriterande och praktiskt jobbigt med en ’nomenklatorisk instabilitet’, både för vetenskaparna och för praktikerna inom vårt vida fält. Det kostar inte minst pengar att trycka nya kataloger och etiketter.
Men ’instabiliteten’ är också ett erkännande av att vi ständigt är på väg, på väg att få veta mer, att bygga bättre modeller, att försöka förstå… Panta rei, skrev Herakleitos, allting flyter. Allting förändras ständigt, menade han, men förändringarna håller sig ändå inom sina mått. Dessa är på så sätt konstanta, samtidigt som de är föränderliga. Man bör nog därför inte förbanna förändringen, snarare lära sig flytandets lagar, och eller konsten att flyta. Att vår tillvaros enhet består i ständig förändring uttryckte för övrigt Platon med orden: ”Vårt vara är ett ständigt bliva”. SKUDs vara är att ständigt bliva, vågar jag mig nästan till att travestera, för bli allt mer nyanserad.
Kulturväxtlexikon (1998) är nog överspelat sedan länge. Nu gäller Våra kulturväxters namn (2009). Det är ett mäktigt verk. SKUD är förstås ännu vassare. Att säga nej till namn som kommer av en löpande taxonomisk forskning för att det ställer till praktiska problem kan nog inte i längden vara en framkomlig väg, även om alla botanister själva inte är överens. Under vägs gång kan man dock praktiskt lösa mycket utan prestigeförluster för vare sig botaniken eller plantskolebranschen: hotade namn kan konserveras, tidigare inte använda namn kan lämnas ohörda och utdrag från SKUD skulle kunna lämnas med viss periodicitet. Och, man måste inte heller ständigt slå varandra i huvudet med ’rätt namn’, att briljera över att vara den mest uppdaterade…
För mig är det en stor sorg att SKUD just nu inte är tillgänglig på nätet och aktiv. Jag använde databasen mest varje dag, och hoppas snart få göra det igen. Den är som en hel värld i sig, och man kan förstås gå hur vilse som helst. Men, så småningom trampas stigarna upp, landskapet blir orienterbart och hela växtriket med tiotusentals och åter tiotusentals namngivna taxa reser sig som ett mäktigt träd…
Klart att man vill vila i dettas skugga, och om så behövs se nya gröna namnblad slå ut och låta de äldre gulnande falla. Men visst gör det ont både när knoppar brister och löv faller."
Kjell Lundquist
Har undrat över vem, som har rätt till att bestämma, om ett namn skall ändras? Är det efter global konsensus eller kan enstaka forskare bestämma att nu skal en planta ha' nytt namn - och efter vilka kriterier?
SvaraRaderaVet icke om din kommentar var ironisk, men egentlig tycker jag det är befriande, att icke skulle konsultera SKUD hela tiden för att undvika bliva sågat av div. STA-medlemmer.
Och bilder är icke att förakta.
Mvh
En idiot
För oss som inte är vetenskapsmän på området utan tycker att det är rätt praktiskt att en växts vetenskapliga namn är känt i hela världen och att man på så sätt kan tala med varandra utan språkförbistring, vi tycker nog att det är bra om det ändras så sällan som möjligt. Det är ju ändå lite godtyckligt om en underart ska bli en egen art, om en sektion ska bli ett eget släkte etc. Var drar man gränserna? Det är ju ändå ett konstlat system detta med taxonomi. Arterna lever sitt eget liv och utvecklas oberoende av vår klassificering och därför är det naturligtvis omöjligt att få fullständig symmetri i detta system. Nog är det väl vettigt att se lite praktiskt på det. Det finns väl också exempel (Hylotelephium?) på hur nya släkten har avdelats för att sedan återföras till sitt gamla släkte när man fått reda på ännu mer. Och då har man förorsakat en stor mängd onödiga kostnader världen runt. Så det där ska man vara synnerligen restriktiv med.
SvaraRaderaHurra! SKUD lever igen!
SvaraRaderaÄr det inte upp till var och en att använda SKUD?
Jag slår nästan dagligen upp växtnamn i SKUD i mitt arbete. Att slå i en bok är allt för långsamt. Den som undrade vem som bestämmer namn och sedan "slår oss i huvudet med rätt namn", har aldrig betalat för fel växt i plantskolan och kommit hem och misslyckats med odlingen. Eller tänk bara tanken att en ätlig växt misstagits med en giftig pga namnförbistring. Det har hänt! Det förenklar definitivt yrkesodlarnas tillvaro. Så att någon "bestämmer namn" är ett måste.
Däremot håller jag med om att det är jobbigt om namnen ändras ofta. Men det är ett pågående arbete. OCH jag vill understryka att de alternativa namnen inte försvinner. De är ju kvar som referenser.
Vill ni ha bilder till växterna kan ni hitta några på min databas på Grobar.se ; )