Snigelmördare

Grannfrun gör det sent på kvällen, men innan det mörknat. De plockas upp med såväl märkbar avsky som med gul gummihandske, stuvas så ner tätt sammanpackade, ivrigt slemmandes, i en plastpåse som läggs i frysen över natten och så bums iväg till sopsorteringsanläggningen ute vid parkeringen. Hur sorterar man egentligen spanska skogssniglar? Ska de läggas bland hushållssoporna eller möjligen trädgårdsavfallet? Vetesjutton.

Noga planerat och förslaget är det i alla fall. Själva dödandet alltså. Det kan ju knappast rubriceras som dråp när det är så välplanerat. Vi har följaktligen en snigelmörderska i grannhuset! Själv är jag inte mycket bättre. Men jag hugger deras arma, sladdrig kroppar i två delar med en spade typ Fiskars grävvariant med spets. Inte så mycket bättre som sagt. Men det är ju mördarsniglar ju! Ju! Ju? Eller? Vem är det som dödar vem egentligen? Skogssniglarna tar ju inte död på varandra utan det är vi som slaktar dem och de som sedan raspar i sig varandras kvarlevor. Kannibaler javisst, men mördarsniglar? Icke så.

Det är konstigt. Vi har massor med spanska skogssniglar, så kallade katalanska mördarsniglar, utanför husknuten. Inte som förra sommaren förstås, men otaliga skaror är det. Det konstiga är att inget är uppätet, inget uppätet alls. Vad äter de rackarna egentligen har jag undrat. Nu har vi visserligen ingen sallat eller andra tunnbladiga läckerheter i rabatten, för de hade nog legat risigt till. Men ändå; något måste de väl trots allt livnära sig på?

En del av svaret fick jag häromdagen. Vår älskvärde son Amani behagar låta varannan tugga, minst, hamna utanför både mun och bord för att längre ner längs stolsbenen, just under barnstolen, ingå i ett veritabelt matberg som skulle få sjävaste Kebnekaise att skrocka belåtet. När vi äter inomhus så röjer vi förstås under hans matplats, men ibland sitter vi ute på altanen och spisar och då händer det att vi inte städar efter honom förrän nästa dag. Jag vet, det är slött i överkant men även månen har sina kratrar.

En kväll var det ganska mycket som hamnat på altangolvet och när jag sent samma afton tog en liten kvällsrunda såg jag att 5-6 skogssniglar satt - eller kanske man säger låg när det gäller sniglars ätställning - och kalasade på pasta, fruktrester och en halvt uppäten majskolv. Aha! De är ju renhållningshjon, tänkte jag. Den städhjälp som vi så gärna vill ha om bara ekonomin tillät. Gratis renhållning på altanen alltså. Och så dödar jag dem! Fy mig!

Trädgårdssnäckan, Cepaea nemoralis, är en matglad kanalje som äter middag hos oss

Är det så att skogssniglarna huvudsakligen äter dött växtmaterial? Frågan är om de också gör någon ”skada” på levandes ”nyttoväxter”. Inte hos mig i alla fall. Däremot så har vi trädgårdssnäckor som käkar hej vilt. Särskilt förtjusta tycks de vara i min i övrigt fläckfria fläckflockel (Eupatorium maculatum 'Atropurpureum') och några sällsyntheter som jag köpte i England härförleden och som jag i skrivande stund inte minns namnen på. Det idoga regnandet gör också att jag inte ids gå ut och kolla på etiketterna som jag stuckit nästan helt ner under jorden bredvid rariteterna.

Hur är det hos dig? Äter dina skogssniglar på levande växter eller är det trädgårdssnäckorna som varit framme hos dig också så som i min lilla radhustäppa?