fredag 15 april 2011

Vårspiraler och häxlökar


Nu är tiden då gula vintergäck, vita snödroppar och klosterliljor går i frö och lämnar över arenan till de färgexploderande blå massorna. Det är stjärnorna vid slottet som gör entré. Blåstjärnorna (Scilla siberica) med sina hängande mörkblå kalkar och vårstjärnorna (Chionodoxa luciliae och C. forbesii) som ljusare blå mer vågat och öppet blottar sina intimaste delar rätt upp i skyn.

Numera för moderna botanister förargligt nog även vårstjärnorna till släktet Scilla, men det tycker jag är något vi ska prata tyst om. Det är annars risk för att det namnet tar över och sprider sig lika snabbt som dess bärare gör. Vårens alla blåblommare hör nämligen till de bästa lökväxterna för att förvilda i trädgården eller parken, och så, i stora böljade vågor, njuts de allra bäst tycker jag.

Men det hindrar ju inte att vårlökarna kan sättas på annat vis också. För ett antal år sedan gjorde några studentgrupper förslag till alternativa planteringslösningar. Här ser vi två sådana - den långa spiralen och häxringarna.

Spiralens långa arm fortsätter ett gott stycke bort från virvelns centrum

De excentriska häxringarna har nästan suddats ut och är nu knappt skönjbara.

Själv tycker jag bäst om idén att leka med vårstjärnorna i häxringar. Då fogas de vilda, bångstyriga lökarna in i en begränsande form som också redan den existerar i naturen. Det blir ett lyckat möte. Tyvärr har vårstjärnorna i häxringarna gått tillbaka i antal under åren och numera ser ringarna tunna och otydliga ut. Men det går ju att ändra på.

Lökspiralen är också rolig men andas aningen för mycket av löksättarmaskin och känns också lite väl konstruerad för att riktigt falla på plats. Men visst är det kreativt och visst kan vi tillåta oss att skoja och leka med smålökar i nya former eller färgkombinationer. Det hör väl ändå lite den muntert ystra vårens yra till.

Fast hur man än skojar till det så är det svårt att skapa något mer tilltalande än ett fält av blå vårlökar som självsprider sig i oregelbundna naturliga mönster. Tycker jag. Vad tycker du?

Små påskliljor och vårstjärnor går i spiral

7 kommentarer:

  1. Här i Haninge har vi ett par rondeller med massplantering av lila krokus som är mycket fina men snyggast är när blommande vårlökar rinner ut och bildar ett fält i en gräsmatta.
    Mariana

    SvaraRadera
  2. Ja, visst är det väl så. I just Haninge har jag ju planterat en rondell med mycket prydnadsgräs och den är också full av krokus i två olika nyanser. De ska väl snart till att blomma om de inte redan satt igång.

    SvaraRadera
  3. I Enköping har man använt löksättare till raka stråk av krokus i en stor gräsmatta med en massa manchuriska valnötter planterade i förband. Det ser lite motorvägsaktigt ut om man inte tittar på tvärs, men å andra sidan så är det ju redan i en strikt plantering med räta linjer. Men krokusarna kommer väl också att börja hoppa över skaklarna och fröa av sig vid sidan av så småningom?

    SvaraRadera
  4. Äsh, löksättarmaskin eller inte, tycker att spiralen är lekfull och glad. Precis som våren ska vara.

    Annelie

    SvaraRadera
  5. Visst krokusen i Enköping kommer sannolikt inte att hålla sig kvar där den satts, särskilt inte om det är vildarter som använts. Motorvägskänsla? Det är ju väldigt svårt att skapa en fin lökplantering när man går utanför naturens mönster.

    Men de två exemplen i inlägget är ovanligt lyckade därvidlag tycker jag.

    Ja, visst är spiralen vårbusigt lekkul!

    SvaraRadera
  6. And our Scilla they have moved to Merwillea ;~)

    SvaraRadera
  7. Vackert att se dem så här disciplinerat! Man är ju betydligt vanare vid att se dem förvildade.
    Hälsningar
    Kristina
    (nån gång måste jag på allvar gå igenom din blogglista. Ser ut att vara många spännande bloggar där att kika på)

    SvaraRadera