Allér på kyrkogården

Snacka om häck!

I fredags åkte vi till Danmark med kursen Växtteknik vid SLU i Alnarp. Det var Johan Östberg och jag och 33 studenter som studerade växttekniken och växterna på tre olika kyrkogårdar i Köpenhamn. I tur och ordning besökte vi Assistens Kirkegård, Bispebjerg Kirkegård och slutligen Mariebjerg Kirkegård.

Särskilt imponerades vi av alla allér som genomkorsade kyrkogårdarna och då särskilt på Bispebjerg Kirkegård. Man hade även använt sig av trädslag som sällan ses som alléer, däribland serbisk gran, Picea omorika och cembratall, Pinus cembra.

Populus nigra 'Italica', italiensk pelarpoppel, är en smalväxande form av svartpoppel 

En allé av Carpinus betulus 'Fastigiata'-typ, avenbok, på Bispebjerg Kirkegård

Idegran, Taxus baccata, hör till de mest formbara växterna

En ståtlig allé av cembratall, Pinus cembra. Årsskotten kortas in varje år.

Fraxinus pensylvanica, rödask

Den serbiska granen, Picea omorika, som friväxande allé

Fargesia murielae, bergbambu, bildade en gång gröna allégångar på Mariebjerg Kirkegård

Sakta färgas parken i rött och gult

Crataegus persimilis 'Prunifolia' på savannen i Laholm igår

Höstfärgerna har långt ifrån slagit ut i full styrka ännu. På savannen har hagtornsbuskarna, Crataegus persimilis 'Prunifolia', visserligen antagit sin så typiska orangegula ton, men de är ännu ganska ensamma om det färggranna klädombytet.

Itea virginica i stadsparkens woodland

Itea virginica har precis börjat lysa upp i höstmörkret

Fast en och annan av en annan färgsprakare har faktiskt redan tagit på höstkostymen. Det är den lilla nordamerikanska, fuktälskande busken Itea virginica som växer i både parkens woodland och på flera ställen på savannen. Itean blommar under sommaren med långa vita blomställningar och får i september och oktober ofta strålande höstfärger i olika nyanser av rött, purpur och orange.

Gulved, Cladrastis kentukea, har skiftat färg från grönt till gult

Gulveden, Cladrastis kentukea, och korstörnet, Gleditsia triacanthos, har ju faktiskt också i ärlighetens namn redan klätt om till gula stassar, men alla andra väntar ännu någon vecka eller två på det stundande skrudbytet. Nu vill vi snart se rödlönnen, Acer rubrum, Nyssa sylvatica och Oxydendrum arboreum på cat walken.

Vårbacken - etapp 2

Idag färdigställdes andra etappen av vårbacken i Laholm. Som vanligt när det ska sås eller sättas, planteras eller planeras i stadsparken så var regnet en lika säker som ovälkommen följeslagare.

Många olika lökväxter kom i jorden idag. Störst i antal var vårstjärnan, Chionodoxa forbesii, med sina 20 000 lökar, men också Chionodoxa luciliae, Crocus chrysanthus 'Blue Pearl', Crocus tommasinianus och Scilla bifolia förekom i flera tusental.

Andra lökar som sattes i mindre mängd var exempelvis balkansippa, Anemone blanda, i blå nyanser, den rosalila snökrokussorten Crocus tommasinianus 'Rubinetta', dubbelblommande snödroppe, Galanthus nivalis 'Flore Pleno' och den undersköna lilla krokusen, Crocus vernus ssp vernus var. scepusiensis. För att nu nämna några. Totalt sattes 27 olika taxa av lök- och knölväxter. Nu väntar vi med spänning på resultatet! Till våren blir det alltså ännu blommigare i Laholm och nästa höst är det så dags för sista etappen av vårbacken.
 

Efteråt täcktes hela vårbacken av ca 7-8 cm jord och sedan ska det sås gräs över det hela.

Kompassört på Dixon Prairie

Silphium laciniatum

I Chicago Botanic Garden finns många olika trädgårdsrum. Störst och mest storslagen är The Dixon Prairie som består av flera olika präriebiotoper. Här finns en magnifik Tallgrass Prairie och också en torr Hill Prairie, en Sand Prairie och en fuktigare Fen Prairie.

Kompassört, Silphium laciniatum på högörtsprärien

Silphium lacinatum kallas för kompassört på svenska och Compass Plant i USA för sin egenskap att orientera bladen i nord-sydlig riktning. På så vis utsätts bladmassan för så lite brännande middagssol som möjligt. Kompassörten växer i stora massor på högörtsdelen av Dixon Prairie.

Det är en ståtlig växt med en blomställning som på näringsrika jordar kan bli en bra bit över 3 meter hög. Den har en kraftig pålrot som går djupt ner i jorden och gör att kompassörten är både synnerligen torktålig och mycket långlivad. 

Amorpha canescens växer på den torra sandprärien i Chicagos botaniska trädgård 

Röd sidenört, Asclepias tuberosa föredrar genomsläppliga och väldränerade jordar.

Stäppen börjar ta ton

Från gräsmatta till kalkstäpp
Under våren har Trollebergsrondellen i Lund ändrat skepnad och nu vajar där redan enstaka stäppgräs bland blommande perovskia, brödranejlika och brittsommaraster. I påskas planterade vi massor av torkälskande stäppväxter direkt i den utlagda kalkkrossen. Dessutom såddes en hel del frön som nu så sakteliga har börjat att spira bland stenskravlet. Men det kommer att ta minst 3-4 år innan allt har etablerat sig och vuxit sig någorlunda färdigt.

Redan  kan man dock ana vad som väntar oss om några år. Så här års är det Perovskia atriplicifolia 'Little Spire' och Aster amellus 'Breslau' som är huvudaktörer på den runda scenen. Fortfarande blommar enstaka plantor av brödranejlika, Dianthus carthusianorum, låg grekvädd, Knautia macedonica 'Mars Midjet' och Geranium 'Tiny Monster'.

På onsdag är det dags för sättning av lökväxter. Det är särskilt stäpplök, Allium christophii, och klotlök, Allium sphaerocephalon, som ska tryckas ner i kalkkrossen. Gräslök, Allium schoenoprasum, har vi istället direktsått och de har redan grott i tusental bland småstenarna.

Så här såg det ut i början av juni i år.

Betula nigra 'Little King' - växtporträttet 4

Betula nigra 'Little King' i Chicago Botanic Garden

I östra USA förekommer fyra olika björkarter i det vilda. Flera av de nordamerikanska björkarna är intressanta för odling också hos oss i norra Europa. Vanligast i kultur är pappersbjörken, Betula papyrifera. Även svartbjörk, Betula nigra, och gulbjörken, Betula alleghaniensis, odlas en del medan körsbärsbjörken, Betula lenta, är betydligt ovanligare.

Svartbjörken, Betula nigra, hittar man på fuktiga växtplatser i USA, vid kärr och längs åar, kring sjöar och i dalsänkor där grundvattnet ligger nära ytan.

Betula nigra 'Little King' är en intressant dvärgform som introducerades 1991 av King Nursery i Illinois. Den blir sällan mer än 6-7 meter hög och utvecklar ett kompakt, bonsailiknande växtsätt.

Betula nigra 'Little King'

Kortfakta om svartbjörken

Artnamn: Betula nigra
Trivialnamn: svartbjörk
Namn i ursprungslandet: River Birch, Black Birch, Red Birch, Water Birch
Familj: björkväxter, Betulaceae
Ursprung: östra och centrala Nordamerika
Förekomst: från östra Texas, norrut längs Mississippi till nordöstra Iowa och vidare österut till New York och i alla stater söder därom.
Livsform: lövfällande träd
Utseende: medelstort, snabbväxande, ofta flerstammigt träd, sällan mer än 20-25 meter högt. Barken som är raggig och bronsbrun till rosabrun som äldre gråsvart, flagnar i olikstora remsor. Kronan kan ofta se lite risig och rörig ut med många smågrenar som går kors och tvärs åt alla håll. Bladen som sitter strödda längs smågrenarna är brett triangulära med en bred bas och är dubbelt tandade precis som hos Betula pendula. De är ca 4-8 cm långa och mörkgröna på ovansidan och något mer ljust gulgröna undertill. Gula höstfärger, men svartbjörken tillhör inte de bästa björkarna när det gäller vacker höstfärg. Fäller också bladen relativt tidigt.
Blomning: han- och honhängen under våren, släpper de tvåvingade fröna under sensommaren.
Ståndort: fuktiga till våta växtplatser, vid åar, sjöar, kärr, diken och i sänkor. Ibland på torrare platser.
Växtplats i trädgården: kan odlas betydligt torrare utan problem, helst en öppen inte allt för skuggig plats, trivs bäst på mullrika, lätt kemiskt sura eller neutrala jordar, alkaliska förhållanden kan orsaka klorotiska blad, tål lerjord och längre översvämningar. Kronan inte särskilt vindtålig, efter kraftiga vindar ligger ofta massvis av smågrenar på marken.
Härdighet: varierar beroende av proviniens, härdiga former finns i handeln. USA zon 3b-9a, Europa zon 3-9, Sverige zon I-V.
Förökning: arten förökas enklast med frö som ska sås som nymoget, ljusgroende, fröna gror vanligen inom tre veckor, äldre frön kan kallstratifieras i två veckor innan sådd, kloner och namnsorter måste förökas vegetativt, både okulering, ympning och i viss mån sticklingar förekommer.
Användning: som solitär eller i små grupper, som inslag i ett östamerikanskt woodland, vid mosskanten eller dammen. Placeras så att den vackra, flagande orangebruna barken kommer till sin rätt. Svartbjörk tål höga temperaturer bättre än många andra björkar och kan därför med fördel användas i södra USA, Australien och i Sydeuropa. Namnsorten 'Little King' kan användas som storbonsai. Fröna äts av många småfåglar. Vårplantering är att föredra.
Undertaxa: flera selektioner förekommer på marknaden.
'Little King' (Fox Valley™) kompakt växande dvärgform
'Summer Cascade', form med kraftigt hängande huvudgrenar och skott, lågväxande, hittad av John and Daniel Allen på Shiloh Nursery i Harmony, North Carolina
'Studetec' (TECUMSEH COMPACT®), dvärgform med överhängande grenar från Studebaker Nurseris i Ohio
'Cully' ('Heritage®), snabbväxande selektion med mycket vacker rosavit bark, resistent mot björkbarkborren
'Shiloh Splash', en ny variegerad form med breda vita bladkanter, vacker bark, funnen på Shiloh Nursery i Harmony, North Carolina
'Dura Heat', lik vildformen men något lägre, tål värme och torka bättre, barken vitare än hos arten med ljusrosa flagnande remsor, god resistens mot vedparasiter
Etnobotanik: veden är ganska lös och lätt, men vanligen full av kvisthål och anses inte vara särdeles värdefull för kommersiellt bruk. Stundom görs dock möbler av svartbjörkens lätta ved.

Gräs och bananer

Lisens fantastiska färgexplosion

Det har varit trädgårdsfest på Sofiero igen. I fredags och under helgen var det öppet för festande bland såväl matstånd och växtförsäljare som spännande trädgårdsinstallationer. Redan strax efter entrén möttes man av plantskolestånd med ett extraordinärt sortimet av växter. Här stod både Peter Linder och Eric Wahlsteen och några till och hälsade besökarna välkomna. Eric driver annars plantskolan Borealis i Alnarp. 

I år hade man satsat lite extra på trädgårdsinstallationer vad det verkade. Lisen Hendebergs Cosmopolitan var en utstuderad färgupplevelse med eldigt röd montbrieta i kontrast mot isbergskyliga, välvda plastväggar i kallturkos med Dahlia i rosa nyanser som fint ackompanjemang och med en gräsmattegång i rödaste rött. 

Det hela blev en mycket lyckad installation där varje växt tycks ha vägts på guldvåg innan den fått tillåtelse att vara med i det celebra sällskapet. Jättebra Lisen! Nu vill jag se mer av din skaparglöd - gärna utanför Sofieros begränsade värld nästa gång.  

Om man ser till hela processen från idé och koncept till genomförande och resultat så är Rebecka Roséns installation Gräs i kubik bland det absolut bästa som någonsin visats upp på en gräsmatta i vårt avlånga land. Läs, se och lär om den här processen, om snittet och ställningstagandet, kubiken, rörelsen och den extra dimensionen. Lägg hela tankekedjan på minnet, njut och betänk att det kan inte bli bättre än så här. Klipp ut beskrivningen och klistra på kylskåpsdörren! På utsidan.

Frånsett detta så var gräsinstallationen befriande genomgrön och utan alla sprakande och knallande färgexplosioner som de andra installationerna bombarderats med i överflöd. Det hjälpte till en aning att höja Gräs i kubik ännu en nivå.  

Karin Svensson, lärare och mentor i Alnarp, som varit med hela vägen från början till slut med både vägledning och bygghjälp måste förstås också lyftas fram i sammanhanget.

Gräs på rulle

Japanska koikarpar från Skåne i akvarier på pidestaler i en prärieliknande blomsteräng i Ulf Strindbergs och Mona Holmbergs fina monter Koiparken.

Amani tyckte att Koiparken var roligast av alla installationerna på Sofiero 

Ulf Strindbergs och Mona Holmbergs installation Koiparken var bäst av alla när det gällde att skapa spänning och oväntade upplevelser. Här fanns mycket att upptäcka för alla åldrar och alla gröna intresseinriktningar.

Samtidigt var det här den mest spretande skapelsen framför slottet utan något tydligt sammanhållande tema. Hur fina och välgjorda de olika delarna än var, undrade man till exempel vad koikarparna gjorde i en blommande prärieäng.

Nej, behållningen av Koiparken var inte designen utan just mångfalden och det spännande växtmaterialet. Här fanns växter som sällan eller aldrig skådas i sådana här sammanhang. Att sedan dammfolien syntes både här och där i installationen drar ner det annars goda helhetsintrycket åtskilliga nivåer.

Annars tror jag att Koiparken kanske var den trädgårdsidé som uppskattades mest av den vanlige trädgårdsägaren. Här fick man verkligen konkreta tips om hur man faktiskt kan göra i sin egen trädgård. De andra installationerna var ju just genuina installationer och därför mer uttryck för en konstart än direkt överförbara tips till en verklig trädgård. Bra, båda typerna av trädgårdsidéer behövs på en sådan här mässa. 

Den japanska delen av Ulf och Monas skapelse

Växtvägg á la Magnus Svensson

Magnus Svensson har ju gjort sig känd som en skicklig kreatör av smakliga och välkomponerade anrättningar och Garden House utgjorde inget undantag från den regeln. Växtväggen på utsidan av det svarta trädgårdshuset var det bästa jag sett i den väggen, förlåt vägen - en utsökt kombination av färger och former.

Innanför väggarna möttes man av en maxad plantering med en oerhört genomtänkt och lyckat växtval. Resultatet var förstås till stor del avhängigt av de otroligt frodiga och välvuxna plantorna. Om jag förstod saken rätt så hade Magnus själv odlat fram och skött växterna under hela sommaren. Att Magnus betyder större på latin fick kanske växtligheten att sätta lite extra fart med tillväxten. Bra jobbat Mange! Garden House hade faktiskt lite av Chelsea-potential.

Inget negativt? Jo, namnet. Garden house. Hallå, vi är fortfarande i Sverige som min bror Mikael skulle hade sagt om han inte vore i Nordnorge just nu. Sen stördes jag en aning av den illröda färgen som målats på husets karmar, framförallt när man såg installationen från håll. Då tog det fokus från den fantastiska och mer dovt finstämda växtväggen. Men det är detaljer; som helhet var detta helt enkelt superbäst!  

Hortensia och kantlök

Den vanliga trädgårdshortensian, Hydrangea macrophylla, ser man mest använd i rabatter och små planteringar och då oftast några få tillsammans eller i mindre grupper. Här i Chicago Botanic Garden har de använts som marktäckare i en sluttning under några tallar på ett mycket effektfullt sätt. De runda, mjukrosa blombollarna rullar liksom ner från slänten som ett ljuvligt, romantiskt blommoln. Vackert!

Lite längre bort i samma slänt men utan tallarnas skugga, upprepas de runda blomformerna och snarlika rosa nyanser genom Allium senescens ssp montanum. Det är en trevlig och lättodlad lökväxt som av någon outgrundlig anledning getts det svenska namnet kantlök. Hur som helst är det en utmärkt designidé med hortensian i skuggan under träden och förlängningen ut i solen av samma form- och färgspel genom kantlöken.  

                          

Chicago Botanic Garden

Echinacea, Liatris och Silene regia i ett litet prärieparti i trädgården

Äntligen! Chicago Botanic Garden har länge stått på önskelistan över platser värda ett besök och anläggningen uppfyllde de högt ställda förväntningarna med råge. Här finns så mycket att se och upptäcka. En heldag visade sig vara alldeles för kort tid, så jag tänker inte stryka Chicagos botaniska trädgård från önskelistan ännu. Nu vill jag återvända hit, men kanske en annan tid på året.

Särskilt imponerande var den japanska trädgården, Oehmes och van Swedens planteringar förstås och så givetvis Dixon Prairie, som var den bästa nyskapade prärien som jag stötte på under hela resan. Men mer om detta en annan dag. Idag blir det bara några vyer längs vattendraget som flyter genom parken.

Terassen med prärieutsikten ovan

Ratibida pinnata växer i stora sjok längs kanten till ån

I de fuktigare partierna nära vattnet trivs Asclepias incarnata och Pycnanthemum virginiana

Aclepias incarnata varierar i färg från djupt purpurrosa till nästan vit, här en ljusrosa form