lördag 26 juni 2010

Bli mer dynamisk

Stanna där du är! Förbli statisk! Det är budskapet till växterna i den traditionella trädgården. Här är ordning och kontroll, beskärning och begränsning trädgårdsmästarens ledord.


Ett bra exempel på den traditionellt hårt kontrollerade, statiska trädgården utgör den klassiska perennrabatten. Här sätts perennerna i block eller rutor ofta med upprepningar så att samma sort återkommer en eller flera gånger. Tanken är att växterna ska stanna kvar i de rutor som de tilldelats, inte smita iväg till sina grannar.



Den traditionella perennrabatten av brittiskt snitt har oftast en hög mur eller en idegranshäck i bakgrunden, sen kommer perennerna – i ”mixed borders” också buskarna - placerade så att de högsta står längst bak och de lägsta längst fram. De lite mindre höga och de lite mindre låga samsas däremellan. Det hela betraktas sedan vanligen från en klippt gräsmatta.



Även om statiska planteringar naturligtvis kan vara oerhört vackra, så ser de alltid onaturliga och arrangerade ut. Utmärkta exempel på detta hittar vi i Drömparken i Enköping eller Värdens park i Göteborg. Fantastiskt vackra och njutbara? Ja! Onaturliga och arrangerade? Javisst!

Det är kanske på sin plats att påpeka att det förstås inte är något fel med arrangerade planteringar. Dessutom är ju alla planteringar arrangerade i viss mån såvida inte växterna själva invaderat platsen helt på egen hand. Men metoden att plantera i tydligt avgränsade block gör att det dessutom syns att det verkligen är konstgjort.


Du kanske till och med hör till dem som föredrar just den synligt arrangerade och medvetet konstgjorda plateringsstilen - många gör ju det - som vi vant oss vid sedan generationer tillbaka. Det är för all del en designstil väl värd att bevara. De flesta, även nutida, trädgårdsdesigner använder ju sig av varianter av blockstilen, några enstaka dessutom som de två bilderna ovan visar med stor bravur och finess. Men det är inte direkt min stil.


I naturen står du sällan på en klippt gräsmatta och tittar på skogen, ängen eller stranden. Nej, här är man istället en integrerad del av den biotop man vistas i. Du befinner dig aktivt i skogen och kan röra dig fritt bland träd och blomster och är inte enbart en passiv betraktare.

Och framför allt, här står växterna inte i rader eller rutor, stela block eller avgränsade moduler. På ängen sprider sig perennerna bäst de vill utan trädgårdsmästarens ständiga begränsningar. Så vill jag ha mina parker och trädgårdar också.


Även om en trädgård eller park förstås alltid behöver någon form av kontroll och en hel del skötsel, så kan vi lära oss mycket av dynamiken i naturen när vi försöker skapa våra blommande oaser.

Genom att kombinera formstarka, långlivade element med mer flyktiga ett- och tvååriga växter, kan vi få en balans mellan bestående struktur och dynamisk förändring som i planteringen på bilden ovan.


Jag tycker att mycket av skönheten i trädgården eller naturen ligger i just den här dynamiken, i förändringen, utvecklingen, successionen, variationen, interaktionen. Bli mer dynamiskt! Tänk utveckling! Värna förändring!

Iris setosa och Eriophorum. Foto: Jim Case, Sitka Ranger District.

17 kommentarer:

  1. Yes, nu vet jag vad jag har för stil i min trädgård ;O) Otroligt dynamisk stil! Fniss.
    När tidningen var hos mig förra sommaren så gick journalisten omkring och sa: Men...du har ju inga rabatter! Hon sa: Du har ju bara en massa ytor som kan nå´s på stigar och små gräsplätt.
    Det är en ovanlig trädgård!
    Tackar för det, jag vill ablsolut inte ha klippta kanter och anlagda praktfulla rabatter.
    Hälsningar, Petra B.

    SvaraRadera
  2. Aha, intressant! När är bästa tiden för att komma och fotografera?
    undrar Peter

    SvaraRadera
  3. Hej! Såg nyligen den mest naturalistiska park jag har sett: Jac. P. Thijsse park i Amsterdam. Där försökte man med rätt gott resultat återskapa olika naturtyper från Holland med inhemska växter: hed, fattigmyr, rikkärr, äng, strand etc. inte så färgstarkt men vilsamt för blicken. Man utnyttjade safsan flitigt, som blev en karaktärsväxt för parken. Maffigt. Papegojorna som flög omkring gjorde det hela rätt exotiskt.

    SvaraRadera
  4. Hej Lars! Ja, Thijsse park eller ´t Heempark i Amstelveen i Amsterdam är kanske det bästa exemplet på skapad natur i parkmiljö. Mycket spännande miljöer.

    Men man kan också förädla naturen ännu mer genom att änvända färgstarka trädgårdsväxter men i form av växtsamhällen. En rikblommande lund, äng, hed, stäpp, prärie eller ett rikärr med 1000 majvivor på våren. Med eller utan papegojor.

    SvaraRadera
  5. Har någon anlagt ett extremrikkärr med kalkbleke och drivor av guckuskor? Det borde väl inte vara så vansinnigt svårt, bara att köpa några ton dolomitmjöl och gräva en grund grop med gummiduk i botten. Tror du att det skulle gå?

    SvaraRadera
  6. Visst fungerar det! Och vad vackert det kan bli! Fast det är inte nödvändigt med ett konstruerat extremrikärr för just guckuskon egentligen. Den trivs på fuktighetshållande jordar i kalktrakter, men behöver inte en så våt växtplats som ett kärr. Om man gräver ner en gummiduk och låter kanten ligga ca 10-20 cm under markytan så att överskottsvatten kan rinna undan så blir det tillräckligt vått för guckuskon. Gropen fylls bäst med markjord som blandats ut med kalkkross och helst dolomitkalk som du skriver. Är marken naturligt fuktig behövs ingen gummiduk, då räcker det att bara blanda i lite kalkkross. Så vad väntar alla på? Ut och gräv!

    SvaraRadera
  7. Intressant. Fördelen med ett extremrikkärr är väl att inte så många andra arter trivs där men att guckuskon frodas. Man slipper alltså rensa - och i den mån det rotar sig något där så lär det vara värt att bevara.
    Det låter ju inte som något särskilt svårt projekt. Svårast blir väl att få tag på växterna om man vill ha guckusko och andra orkidéer. Har du något tips därvidlag?

    SvaraRadera
  8. Helt rätt! Eller delvis i alla fall. Stressfaktorer som högt pH och vattenöverskott trivs ju inte så många växter med, men en hel del att rensa kan det allt bli ändå.

    Generellt är det lite svårare med våta biotoper än med extremt torra miljöer. Det är alltså vanligtvis mindre skötsel med en torr kalkstäpp än ett rikkärr.

    Idag finns det flera orkidéer till salu i plantskolorna bland annat englandsnycklar, majnycklar och olika arter/hybrider av Cypripedium.

    Djupedals Plantskola norr om Göteborg odlar några av dem, men det är en partiplantskola så man får beställa via sitt Garden Center där hemma.

    Lycka till med rikkärret! (för du ska väl anlägga ett nu?)

    SvaraRadera
  9. Vi får se när jag får en lämplig plats... Förhoppningsvis ska det väl inte dröja altför länge. Konceptet är mycket intressant och måste helt klart prövas. Kalk är ganska billigt och gummiduk kostar heller inte så mycket.

    Jag har noterat att det finns specialodlare av Cypripedium, men det är väl bara hybrider som odlas? Och de jag sett går mest i någon rosa färgskala.

    Knipprötter som kärrknipprot tror jag att jag har köpt in vid något tillfälle. Så de finns i handeln och ska väl passa där också?

    SvaraRadera
  10. Vet inte om du har sett det, men på Bergianska, i sluttningen ner mot japanska dammen, finns ett område där man skapat ett intressant växtsamhälle. På våren vitsippor och ramslök sedan kommer bergklint, nävor och lite andra högre örter kanske rödblära och ganska gott om krolliljor. Det är i en ekbacke i norrlut med gissningsvis ganska god, fuktig jord.

    SvaraRadera
  11. Ja, mest hybrider av Cypripedium, men även en del rena arter som drottningsko (C. reginae). Alla dessa måste växa betydligt torrare än vad vår vilda guckusko, annars är det risk att de ruttnar.

    Kärrknipprot passar ännu bättre för en fuktmark och kan med tiden bilda stora bestånd. Vilken dröm! Orkideer i var mans täppa.

    Jag får tydligen ta en tur till Bergianska igen...

    SvaraRadera
  12. Svårigheten ligger i att låta växterna leva sitt eget liv tycker jag. Man planterar ju trots allt efter någon form av plan och det brukar ju innebära att det är så man vill att det ska se ut. Men någon engelsk "skidbacke" det vill jag då absolut inte ha. Jag vill ha avriation i höjd, bladform och bladfärg - frösådderna tränar jag på att inte rensa bort för att få en lite mer naturlig trädgård (fast det går sådär)

    SvaraRadera
  13. Nu kommer jag ihåg att jag senast på Bergianska såg rikligt med vitrapunkel på det stället http://linnaeus.nrm.se/flora/di/campanula/phyte/phytspi.html
    Den hade jag inte lagt märke till förut. Tidigt så kommer det en ört med femflikiga blad som jag glömt namnet på, men det finns alltså en hel del saker i detta växtsamhälle.

    SvaraRadera
  14. Förresten, jag imponerades verkligen av flera av bilderna här, till exempel på den med kungsljusen och sömntutorna (och något spetsigt?), samt den med tuvull och iris. Är dessa dina verk och var hittar men dem?

    SvaraRadera
  15. Bilden med den utmärkta kompositionen med sömntuta, kungsljus och yucca som jag fattade tycke för har jag plåtat i RHS Garden Hyde Hall i Essex,http://www.rhs.org.uk/Gardens/Hyde-Hall.

    Tyvärr har jag ännu inte gjort någon stor våtmark någonstans. Eventuellt kan det bli i Enköping, det är på gång men inget bestämt ännu. Om det blir av kan det kanske bli som på bilden (som jag knyckt på Internet). Jag är mycket förtjust i den enkla kompositionen med bara iris och tuvull. Snyggt!

    Bilden med salvia och vissna fröställningar av Allium kommer från Sichtungsgarten Hermannshof i Weinheim söder om Frankfurt am Main. Där har Cassian Schmidt exprementerat med olika kombinationer av både sommarblommor och som här perenner i "natural style". Hermannshof är klart värt ett besök, http://www.sichtungsgarten-hermannshof.de/

    Woodland-bilden med förgätmigej i massor kommer från West Grenhouse Garden sydväst om London och togs i maj i år, http://www.westgreenhousegardens.co.uk/index.php?page=home

    SvaraRadera
  16. Men Gittan, planen kan ju också vara att växterna ska sprida sig, att de ska blanda sig, att några får breda ut sig, andra minska i antal med tiden. Men vad menar du med engelsk skidbacke?

    SvaraRadera