söndag 3 oktober 2010

Baptisia är årets perenn - växtporträttet 3

Höstgentiana, Gentiana sino-ornata är årets perenn i Norge i år

Det är inte bara de svenska perennodlarna som utser Årets Perenn. I många andra länder har man samma tradition och just i år är höstgentiana (Gentiana sino-ornata 'Borge') Årets Staude i Norge, fast där säger man kinasøte istället förstås. Släktet Nepeta är Staude des Jahres i Tyskland och i Holland har man valt olika Kruiden als vaste plant van het jaar 2010. I Sverige då? Ja, men i år är det ju koreansk plymspirea (Aruncus aetusifolius).

I USA har PPA, Perennial Plant Association utsett the blue false indigo, Baptisia australis, som 2010 Perennial Plant of the Year. På svenska kallas den för färgväppling. Det är en perenn som är ganska okänd i Sverige och framför allt alldeles för sällan sedd. Eftersom färgväpplingen är både härdig, långlivad och lättodlad borde vi absolut använda den oftare i park och trädgård.

Baptisia australis är en synnerlig odlingsvärd perenn som passar nästan överallt, men gör sig kanske allra bäst i en prärie eller prärieinspirerad plantering där man använder många plantor i spridda, olikstora grupper. Men färgväpplingen är ett vackert tillskott även som ensamstående i varje solig, väldränerad liten täppa.

Det finns ett flertal intressanta hybrider på marknaden i dag (se kortfakta) och vid Chicago Botanic Garden har man ett program för att ta fram nya, spännande Baptisia-hybrider. Lyssna på Dr. Jim Ault när han berättar om förädlingsarbetet.


Kortfakta

Artnamn: Baptisia australis
Föreslaget trivialnamn: färgväppling
Namn i ursprungslandet: blue false indigo, blue wild indigo
Familj: ärtväxter, Fabaceae
Ursprung: östra och centrala Nordamerika
Förekomst: spridd över hela sydvästra högörtsprärien, från södra Iowa och sydvästra Nebraska till östra Missouri
Livsform: långlivad perenn
Utseende: buskartat växtsätt till ca 1,5 meter, glatta, hårlösa grova stjälkar, blad blågröna, strödda, parbladiga med tre småblad, upprätt axlik blomställning med många, ensamsittande, strödda, klart violettblå typiska ärtblommor, frukten svart ärtskida, kal, avsmalnar till en liten spets, plantan utvecklar en djup pålrot, sidorötter med knölar med kvävefixerande bakterier (Rhizobium baptisia)
Blomning: violettblå blommor under sommaren, huvudblomning i juni-juli, blommar i omkring tre veckor
Ståndort: prärier och öppna savanner på stenig eller lerhaltig jord, vanligast i kalkrika trakter
Växtplats i trädgården: helst full sol, väldränerat, tål mycket torra lägen, klarar både lätt sura och alkaliska förhållanden men föredrar kalkhaltiga jordar, tål lerjord men inte stående vinterfukt
Härdighet: mycket härdig, särskilt om jorden är väldränerad
Förökning: förökas enklast med frö, men groningen är långsam och oregelbunden. Bäst är att stöpa fröet något dygn före sådd eller att slipa det hårda fröskalet med ett sandpapper, sådd varmt 20-25 grader C, en köldperiod befrämjar groningen, långsam tillväxt efter groning, svår att dela på grund av pålroten
Användning: utmärkt som solitär, i grupper eller större sjok i den soliga trädgården, i rabatter, i ängar, prärier och torrmarksplanteringar, passar också för klippträdgården
Undertaxa: Baptisia australis var. minor är en lägre varietet som blir under meterhög, flera hybrider med andra arter är kända, exempelvis 'Purple Smoke' (1996), 'Twilite' och 'Starlite' (B. australis x B. bracteata).
Andra arter: flera mycket intressanta arter där Baptisia alba (B. lactea, B. leucantha) kanske är den mest odligsvärda, många nya hybrider i odling däribland Baptisia 'Carolina Moonlight' (B. alba x B. sphaerocarpa). 
Etnobotanik: Urspungsbefolkningen använde Baptisia som färgväxt, därav namnen indigo (jämför den asiatiska Indigofera tinctoria) och färgväppling. Lantbrukare som plöjde sina fält fann ut att bladverket från alla Baptisia fungerade bra till att svepa bort irriterande flugor och andra insekter. Två andra amerikanska trivialnamn vittnar om detta: Shoofly or Horsefly weed.

Baptisia australis, färgväppling
Baptisia australis var. minor


Baptisa 'Carolina Moonlight'


Baptisia alba var. macrophylla

2 kommentarer:

  1. Vackra "väpplingar"! De vita och blå i synnerhet, men till och med den gula var stilren och fin trots att gult inte är min favoritfärg

    SvaraRadera
  2. Ja, visst är de snygga! Jaså, du gillar inte gult? Gult kan ju vara lite påträngande med sin starka lyskraft, och passar förstås inte där lugn och avslappnad ska råda. Men gult är annars en fantastisk färg om man vill skapa aktivitet, uppmärksamhet och glädje.

    Tänk också på vad många fina gula solväxter det finns; praktröllika, rudbeckia, stor mexikohatt och Baptisia 'Carolina Moonlight'.

    SvaraRadera