måndag 11 oktober 2010

Vårbacken i Laholm

Vårbacken strax innan vårlökarna spreds ut

Det var nollgradigt och på väg norrut möttes jag av ett tät mjölkig dimma så snart jag passerat Hallandsåsen. Men bara någon timme senare hade älvorna skingrats och dagen bjöd upp till det mest underbara oktoberväder man kan önska sig med strålande sol och varsamma vindilar.

Nu var det äntligen dags för Vårbacken i Laholms stadspark att ta form. Över 80 000 lökar, knölar och rhizomer skulle spridas ut över en slänt under höga bokträd. Även om vi beställt mer än 40 olika taxa från Holland, så är det bara några få sorter som kommer att dominera planteringen och då framförallt blåstjärna, Scilla siberica och pärlhyacint, Muscari botryoides 'Superstar'.


Efter att alla geofyterna spritts ut täcks de över med jord

Nu är det mesta planterat och vi väntar med spänning på att hösten fort ska fly, vintern snabbt passera och att våren snart ska vara här. Då blommar först vintergäck och snödroppar, därefter vildkrokus och sedan i april och början av maj ett hav av olika vårblommor.

Vad mer har blivit satt? Mycket, bland mycket annat följande.
Anemone blanda, balkansippa
Anemone nemorosa 'Royal Blue', vitsippa
Corydalis solida, stor nunneört
Crocus vernus ssp vernus, vårkrokus
Crocus tommasinianus 'Lilac Beauty', snökrokus
Eranthis hiemalis, vintergäck
Galanthus nivalis, snödroppar
Muscari botryoides 'Superstar', pärlhyacint
Ornithogalum umbellatum, morgonstjärna
Puschkinia libanotica, porslinshyacint
Scilla bifolia, tidig blåstjärna
Scilla siberica, blåstjärna

När alla lökar och knölar väl var på plats tog det mödosamma jordtäckningsjobbet vid. Då åkte jag hem. Dagen därpå när täckningen äntligen var färdig såddes gräs ovanpå det hela.


Balkansippa, Anemone blanda

Ornithogalum umbellatum, morgonstjärna


Här ska det bli sommaräng!

Nästa projekt i Laholms stadspark blir en svensk sommaräng med allsköns vilda ängsblomster. Ängen ska sås under tidig vår nästa år och jag lovar förstås att åtekomma här med en liten rapport så snart vi kör igång. Men först ska vi ta oss igenom ännu en vinter...

Ängen sluttar, så det blir en gradient från torräng till friskäng-fuktäng 

torsdag 7 oktober 2010

En plats i solen - Mästarrabatten 2011

Varje år utser plantskolorna inom GRO en Mästarrabatt. Rabatterna är skapade av mer eller mindre namnkunniga trädgårdsmästare och är tänkta att inspirera trädgårdsägare till att våga göra något nytt och annorlunda i villaträdgården. Dessutom är tanken att också slå ett slag för särskilt odlingsvärda växter och växter som förtjänar en större spridning. Rabattförslagen är oftast lätta att överföra till den egna trädgården.

Mona Wembling, nästa års mästare

Igår presenterades Mästarrabatten 2011 av skaparen Mona Wembling på trädgårdsmässan Elmia Garden i Jönköping. Mona är landskapsarkitekt och tills helt nyligen undervisade hon också i trädgårdsdesign i Alnarp.

Rabatterna ges alltid ett namn och nästa år heter Mästarrabatten alltså En plats i solen. Hela rabatten och alla växterna presenteras ingående på Mästarrabattens egen hemsida. Mona har verkligen valt bra och fungerande växter till sin rabatt och de allra flesta är både solälskande och torktåliga.

Bland rabattens vedartade växter hittar vi en mycket intressant havtorn, Hippophaë rhanmoides 'Hikul', en liten och kompakt sort med ett vackert rundat växtsätt. Eftersom det är en hanklon så får den inga bär, men å andra sidan sprider den sig inte heller med utlöpare på samma sätt som vildväxande havtorn gör.

'Hikul' är en dansk selektion och jag såg den första gången på Årslevs försöksstation för snart 10 år sedan. Jag blev väldigt förtjust i den lilla varelsen och tipsade därför Nils Andersen på Splendor Plant att ta in den i sitt sortiment. Den förtjänar verkligen att lyftas fram, så jag blev mäkta glad över att hitta den i nästa års Mästarrabatt.

Achillea filipendulina 'Coronation Gold' är en utmärkt solperenn

Praktröllika, anisisop och ulleternell är en underbar trio som älskar flödande solsken och tillsammans bildar en fin komposition. Praktröllikan, Achillea filipendulina 'Coronation Gold' är en av sensommarens allra bästa perenner och blommar länge med sammetsgula nyanser på stadiga stjälkar. Den har vackra, gråludna blad och alltså mycket lång blomningstid, men är dessutom dekorativ också både före och efter blomningen.


Ulleternell (Anaphalis triplinervis) på torget i Trosa i oktober

Ulleternellen, Anaphalis triplinervis, var ju årets perenn 2001 och är en förträfflig kontrastväxt till andra perenner med sitt silverfiltiga bladverk och de vita eternellblommorna som varar långt in på senhösten. Den bildar till skillnad från sin amerikanske släkting pärleternellen (Anaphalis margaritacea) inga utlöpare utan stannar snällt kvar på den plats där den planterats.

Agastache 'Blue Fortune'

Anissiop, Agastache 'Blue Fortune' hör också till sensommarens favoriter. Den blommar i ljust blåviolett och även om själva blomningen inte är så långvarig, så ser det ändå ut som den blommar hur länge som helst eftersom axets högblad också är blåvioletta och därtill i en mörkare nyans. I litteraturen står det ofta att anisisop frösår sig ymnigt, men det gäller inte 'Blue Fortune' då den är steril och inte bildar några grobara frön överhuvudtaget.

Många andra utmärkta perenner ingår i Monas fina mästarrabatt, hör bara: kantnepeta (Nepeta x faassenii 'Walkers Low'), solhatt (Echinacea purpurea 'Alba'), gulltörel (Euphorbia polychroma),  gulbladig kungsmynta (Origanum vulgare 'Thumble's Variety') och lammöron (Stachys byzantina 'Cotton Ball') för att nu nämna några av de bästa.


Stipa calamagrostis som ibland förs till ett eget släkte, Achnatherum, tål som etablerad även extrem torka

Dessutom har Mona valt både silvergräs (Stipa calamagrostis) och glansälväxing (Sesleria nitida) som älskvärt och sirligt sällskap åt de mer stabila karaktärerna i rabatten. Silvergräset är i mitt tycke det förnämligaste bland solälskande, halvhöga gräs och därtill ytterst torktåligt som det ju anstår ett äkta Stipa-gräs.

Rosorna i planteringen är också välvalda och då inte minst den kraftigväxande, klättrande honungsrosen (Rosa helenae). Den blommar rikligt med vackra gulvita blommor, men remonterar inte.

Däremot ställer jag mig frågande till valet av svartaronia, Aronia melanocarpa 'GLORIE' E. Det är visserligen en utmärkt liten buske men hör ju inte alls hemma i en torrmarksplantering. Svartaronia växer vild i Nordamerika på fuktiga eller våta växtplatser och odlas även bäst hos oss i frisk, fuktighetshållande jord även om den uthärdar torka förvånandsvärt bra.

Fyrverkerilök, Allium schubertii, spännande men ack så svårodlad

På våren blommar först ljusblå krokus 'Blue Pearl' och senare pärlhyacint, kejsartulpan och kirgislök. Men den förvisso intressanta men ytterst svårodlade fyrverkerilöken (Allium schubertii) kunde gott ha uteslutits. Den överlever sällan våra svenska vintrar ens om den planteras på den mest väldränerade av platser. Fast Peter Korn kan säkert få den att överleva och ståndorten torrt och soligt är ju så rätt det bara kan bli.

Nu får vi hoppas att trädgårdsbutiker och Garden Center landet runt tar sig i kragen och exponerar det utmärkta planteringsförslaget en plats i solen och alla dess växter lite bättre än det brukar göras. Det är förvånande att återförsäljarna inte utnyttjar möjligheten bättre att erbjuda ett färdigt plateringsförslag till sina kunder. För visst vill man väl sälja och visst vill man väl få nöjda kunder? Eller kan jag ha så fel?

Hur som helst, Mästarrabatten 2011 förtjänar verkligen en plats i solen.



onsdag 6 oktober 2010

Mariebjerg Kirkegård

Ståtliga tysklönnar (Acer pseudoplatanus) vid kapellet

Visst hade vi tur med vädret igår. Så här års kan det ju annars vara ganska ogästvänligt utanför husknuten om det vill sig illa. Nu gick färden till Mariebjergs Kirkegård i Gentofte Kommune utanför Köpenhamn. Med i bussen - som för övrigt rattades av en äkta sjökapten, broförbindelsen till trots - var studenterna på kursen Trädgårdsdesign - metod & material vid SLU i Alnarp, deras eminenta lärare Petra Thorpert och så jag.

Studenternas uppgift för dagen var att analysera platsens vegetation och den rumsbildning som växterna skapar. Särskilt handlar det om hur olika sätt att använda och forma vegetationen kan ge helt olika upplevelser och känslor. På torsdag ska de redovisa vad de upplevt och kommit fram till.

Mariebjerg Kirkegård är verkligen en annorlunda kyrkogård. Den projekterades och anlades av havearkitekt G.N. Brandt under 1920-talet och invigdes 1936. Kyrkogården genomkorsas av flera alléer som bildar större rektanglar som i sin tur är uppdelade i 40 fyrkantiga rum, var och ett med sin speciella utformning.

tisdag 5 oktober 2010

Nävan som inte finns

En av våra allra bästa nävor, ja kanske ett av de främsta nytillskotten bland alla perenner över huvud taget under de senaste åren är Geranium 'Jolly Bee'. Den blommar nästan oavbrutet från tidig sommar till sen höst med stora, ljust blåvioletta blommor.


Men det finns ett stort problem med Geranium 'Jolly Bee' - den finns inte! Länge har man diskuterat skillnader och likheter mellan de snarlika Geranium 'Jolly Bee' och Geranium ROZANNE ('Gerwart'). Själv har jag aldrig sett någon skillnad alls, utan hävdat att de är identiska. Men säker kan man ju inte vara - förrän nu.

ROZANNE hittades en gång av Donald och Rozanne Waterer i Somerset i sydvästra England och lanserades på Chelsea Flower Show år 2000 som en stor nyhet och 2008 utsågs den till årets perenn av PPA (Perennial Plant Association) i USA.



Det är Blooms of Bressingham som innehar licensen för Geranium ROZANNE ('Gerwart') medan sorten 'Jolly Bee' som lanserades 2003 är framtagen av Marco van Noort i Holland. Eller är den det? En genanalys av de båda sorterna gav vid handen att ROZANNE och 'Jolly Bee' har identisk genkarta - med andra ord är en och samma klon.

Eftersom ROZANNE kom först måste väl 'Jolly Bee' i så fall vara en varumärkesstöld? Eller? I lördags hade jag besök från den holländska perenngrossisten Rijnbeek en Zoon B.V. och det var inte Nico själv som dök upp utan hans zoon. Denne påstod att det visst var skillnad på de båda sorterna när de provodlats jämsides i Holland. Han menade därför att laboratoriet som gjort gentestet måste ha fått fel växtmaterial.

Sista ordet är kanske inte sagt ännu i denna fadda, gröna förfalskningssåpa. Men blommar vidare gör nävorna. Fast sedan 1 juli 2010 får inte 'Jolly Bee' säljas. Den finns inte längre.

söndag 3 oktober 2010

Baptisia är årets perenn - växtporträttet 3

Höstgentiana, Gentiana sino-ornata är årets perenn i Norge i år

Det är inte bara de svenska perennodlarna som utser Årets Perenn. I många andra länder har man samma tradition och just i år är höstgentiana (Gentiana sino-ornata 'Borge') Årets Staude i Norge, fast där säger man kinasøte istället förstås. Släktet Nepeta är Staude des Jahres i Tyskland och i Holland har man valt olika Kruiden als vaste plant van het jaar 2010. I Sverige då? Ja, men i år är det ju koreansk plymspirea (Aruncus aetusifolius).

I USA har PPA, Perennial Plant Association utsett the blue false indigo, Baptisia australis, som 2010 Perennial Plant of the Year. På svenska kallas den för färgväppling. Det är en perenn som är ganska okänd i Sverige och framför allt alldeles för sällan sedd. Eftersom färgväpplingen är både härdig, långlivad och lättodlad borde vi absolut använda den oftare i park och trädgård.

Baptisia australis är en synnerlig odlingsvärd perenn som passar nästan överallt, men gör sig kanske allra bäst i en prärie eller prärieinspirerad plantering där man använder många plantor i spridda, olikstora grupper. Men färgväpplingen är ett vackert tillskott även som ensamstående i varje solig, väldränerad liten täppa.

Det finns ett flertal intressanta hybrider på marknaden i dag (se kortfakta) och vid Chicago Botanic Garden har man ett program för att ta fram nya, spännande Baptisia-hybrider. Lyssna på Dr. Jim Ault när han berättar om förädlingsarbetet.


Kortfakta

Artnamn: Baptisia australis
Föreslaget trivialnamn: färgväppling
Namn i ursprungslandet: blue false indigo, blue wild indigo
Familj: ärtväxter, Fabaceae
Ursprung: östra och centrala Nordamerika
Förekomst: spridd över hela sydvästra högörtsprärien, från södra Iowa och sydvästra Nebraska till östra Missouri
Livsform: långlivad perenn
Utseende: buskartat växtsätt till ca 1,5 meter, glatta, hårlösa grova stjälkar, blad blågröna, strödda, parbladiga med tre småblad, upprätt axlik blomställning med många, ensamsittande, strödda, klart violettblå typiska ärtblommor, frukten svart ärtskida, kal, avsmalnar till en liten spets, plantan utvecklar en djup pålrot, sidorötter med knölar med kvävefixerande bakterier (Rhizobium baptisia)
Blomning: violettblå blommor under sommaren, huvudblomning i juni-juli, blommar i omkring tre veckor
Ståndort: prärier och öppna savanner på stenig eller lerhaltig jord, vanligast i kalkrika trakter
Växtplats i trädgården: helst full sol, väldränerat, tål mycket torra lägen, klarar både lätt sura och alkaliska förhållanden men föredrar kalkhaltiga jordar, tål lerjord men inte stående vinterfukt
Härdighet: mycket härdig, särskilt om jorden är väldränerad
Förökning: förökas enklast med frö, men groningen är långsam och oregelbunden. Bäst är att stöpa fröet något dygn före sådd eller att slipa det hårda fröskalet med ett sandpapper, sådd varmt 20-25 grader C, en köldperiod befrämjar groningen, långsam tillväxt efter groning, svår att dela på grund av pålroten
Användning: utmärkt som solitär, i grupper eller större sjok i den soliga trädgården, i rabatter, i ängar, prärier och torrmarksplanteringar, passar också för klippträdgården
Undertaxa: Baptisia australis var. minor är en lägre varietet som blir under meterhög, flera hybrider med andra arter är kända, exempelvis 'Purple Smoke' (1996), 'Twilite' och 'Starlite' (B. australis x B. bracteata).
Andra arter: flera mycket intressanta arter där Baptisia alba (B. lactea, B. leucantha) kanske är den mest odligsvärda, många nya hybrider i odling däribland Baptisia 'Carolina Moonlight' (B. alba x B. sphaerocarpa). 
Etnobotanik: Urspungsbefolkningen använde Baptisia som färgväxt, därav namnen indigo (jämför den asiatiska Indigofera tinctoria) och färgväppling. Lantbrukare som plöjde sina fält fann ut att bladverket från alla Baptisia fungerade bra till att svepa bort irriterande flugor och andra insekter. Två andra amerikanska trivialnamn vittnar om detta: Shoofly or Horsefly weed.

Baptisia australis, färgväppling
Baptisia australis var. minor


Baptisa 'Carolina Moonlight'


Baptisia alba var. macrophylla

fredag 1 oktober 2010

Ogräs på prärien

Alnarps prärie den sista dagen i september
Vi träffades i går morse vid prärien i Alnarp. Det var Helena, Mari-My och jag och vi skulle diskutera den framtida utvecklingen och skötseln av planteringen. Jag är minst sagt förvånad över den bristfälliga skötseln av prärien så här långt. Alla nyplanterade perennplanteringar måste ogräsrensas minutiöst de första två, tre åren och det gäller särskilt en prärieplantering med alla dess långsametablerande gräs och örter. Om så inte sker är det överhängande risk att ogräsen får allt för stort spelutrymme och i värsta fall måste hela planteringen göras om eller avvecklas.

Det är nog bara några planteringar som jag gjort för Bostadsbolaget Poseidon i Göteborg som har skötts ännu sämre än prärien här i Alnarp. Dessa planteringar är så dåligt underhållna att de omedelbart borde grävas upp och förpassas till de avlägsna minnenas sälla domäner. Men i Göteborg beror den dåliga skötseln på ointresse och okunskap hos de skötselansvariga och det är ju knappast fallet i Alnarp. Här är personalen både välutbildad och ytterst kompetent så vad som brister förstår jag inte riktigt. Oförmåga att planera och prioritera måhända? Lite av en gåta är det allt.


Great Ironweed, Vernonia arkansana (V. crinita) är en senblommade skönhet på prärien 
Men det finns hopp! Det var mitt första möte med Mari-My som är ny i parken och hon gav ett mycket seriöst intryck. Om det sedan också leder till ett bättre underhåll av prärien återstår att se. Men det får vi sannerligen hoppas på, för det är verkligen i grevens tid såsom tistlarna nu breder ut sig...

Tistlar och maskrosor vid midsommartid (20 juni 2010), prärien i Alnarp


Innan prärieväxterna slutit sig är det lätt att se och rensa bort ogräs (5 maj 2010)

Åkertistel (Cirsium arvense) på Alnarps prärie, 5 maj 2010.

Fortfarande i början av juli är det lätt att hitta tistlarna (5 juli 2010)
I augusti har prärien tätnat och tistlarna frodas i ännu störrre antal