Ogräs på prärien

Alnarps prärie den sista dagen i september

Vi träffades i går morse vid prärien i Alnarp. Det var Helena, Mari-My och jag och vi skulle diskutera den framtida utvecklingen och skötseln av planteringen. Jag är minst sagt förvånad över den bristfälliga skötseln av prärien så här långt. Alla nyplanterade perennplanteringar måste ogräsrensas minutiöst de första två, tre åren och det gäller särskilt en prärieplantering med alla dess långsametablerande gräs och örter. Om så inte sker är det överhängande risk att ogräsen får allt för stort spelutrymme och i värsta fall måste hela planteringen göras om eller avvecklas.

Det är nog bara några planteringar som jag gjort för Bostadsbolaget Poseidon i Göteborg som har skötts ännu sämre än prärien här i Alnarp. Dessa planteringar är så dåligt underhållna att de omedelbart borde grävas upp och förpassas till de avlägsna minnenas sälla domäner. Men i Göteborg beror den dåliga skötseln på ointresse och okunskap hos de skötselansvariga och det är ju knappast fallet i Alnarp. Här är personalen både välutbildad och ytterst kompetent så vad som brister förstår jag inte riktigt. Oförmåga att planera och prioritera måhända? Lite av en gåta är det allt.

Great Ironweed, Vernonia arkansana (V. crinita) är en senblommade skönhet på prärien 

Men det finns hopp! Det var mitt första möte med Mari-My som är ny i parken och hon gav ett mycket seriöst intryck. Om det sedan också leder till ett bättre underhåll av prärien återstår att se. Men det får vi sannerligen hoppas på, för det är verkligen i grevens tid såsom tistlarna nu breder ut sig...

Tistlar och maskrosor vid midsommartid (20 juni 2010), prärien i Alnarp




Innan prärieväxterna slutit sig är det lätt att se och rensa bort ogräs (5 maj 2010)



Åkertistel (Cirsium arvense) på Alnarps prärie, 5 maj 2010.

Fortfarande i början av juli är det lätt att hitta tistlarna (5 juli 2010)

I augusti har prärien tätnat och tistlarna frodas i ännu störrre antal