Av det nära kan man lära

Rondellen i Jordbo, Haninge, 14 april 2010. Foto: Haninge kommun

Det är så mycket roligare med planteringar i hemtrakten än avlägsna projekt i Långtbortistan. Förra våren byggde vi ju en kalkstäpp i en rondell i Lund och snart, kanske om någon vecka eller två, kommer de första krokusarna att slå ut sina kalkar i full blom bland kalkkrossen. Sen hackar blomprakten sig sakta igång och det kommer att blomma oavbrutet ända till november eller en bit in i december om vädret så tillåter.

Det fina med kråksången, eller råksången som vi säger i Skåne, är att rondellen ligger i min hemstad. Jag kan alltså när som helst ta bilen och rulla ett par varv runt stäppen för att kolla in dagsformen eller stanna till och inspektera biotopen lite närmare och strosandes omkring stilla reflektera över planteringens status och succession.

Naturligtvis är detta oerhört värdefullt och viktigt för att jag ska kunna lära mig mer om dynamiken i en plantering av det här slaget och få ännu fler argument till varför en torrstäpp passar så bra i just gatumiljö.

För några år sedan planterade jag en rondell vid Rörvägen/Nynäsvägen i Jordbo i Haninge och jag har ännu inte haft tillfälle att åka dit för att studera resultatet på plats. Det är ju olyckligt förstås, för jag har inte kunnat dra några som helst kloka slutsatser från det projektet. Ett fåtal bilder som jag har fått från Haninge kommun är det enda som jag sett av skapelsen.

Så då slog det mig att du, ja just du kära läsare, möjligen har vägarna förbi rondellen någon gång eller till och med bor i trakterna kring Haninge och därför kunde hjälpa mig med små rapporter under året om hur det ser ut där uppe. Kanske kan du ta några bilder också som jag kan publicera här på bloggen? Vad sägs? Jag tackar på förhand!

Rondellen, planterad 2008, bilden från 16 juni 2010. Foto: Haninge kommun

Rondellen i Haningen är inte tänkt att vara så blomrik utan där bygger kompositionen mer på effekten av olika prydnadsgräs. När gräsen står som stoltast och viftar med sina vilda vippor får de sällskap av det senblommande gullriset Solidago rugosa 'Fireworks'

Solidago rugosa 'Fireworks' 

Den nyplanterade Trollebergsrondellen i Lund, 11 september 2011

Mossa med mjuka läppar

Amani pussar mossan

Varje gång känner jag mig lika upprymd. Igår åkte Amani och jag till Dalby Söderskog utanför Lund igen. Det är vår närmaste nationalpark och en av de mest spännande när det gäller insektslivet, fast även om det nu varit några plusgrader i flera dagar så sover småkrypen ännu sött bland mulm och löv.

Men mossan är vaken året om. Här i söderskogen finns många olika mossarter på de murkna stockarna och att pussa mossa känns mjukt och mysigt mot läpparna.

Vi återvänder ofta till Dalby Söderskog och särkilt under våren när vätterosen vaknat och nunneört, gulsippa och skogsbingel fyller mellanrummen kring stubbar, torrakor och fallna jättar.

Isen i de små bäckarna smälter undan och snart är det dags för den stora blomsterprakten i hagen. Då åker vi dit igen och jag återkommer säkert hit till bloggen också för att berätta om en solig vårdag i söderskog. 

Amani hastar uppåt i Dalby Söderskog

Vandalism i Alnarpsparken

Uppstammad och förlorad

Den största olyckan här i Alnarp är att Akademiska Hus förvaltar Alnarpsparken. Och som om det inte vore illa nog att man erbjuder en mycket begränsad budjet för skötsel och utveckling av parken, så lägger man sig tydligen också ibland i den detaljerade skötseln av vegetationen.

Parkpersonalen fick beskedet att det var för tätt med växter vid Alnarpsrestaurangen och att det behövdes beskäras för att synliggöra byggnaden. Precis vid ingången till restaurangen står en grupp med japanska olvon, Viburnum plicatum v. tomentosum.

De har vuxit där i snart 30 år och utvecklats till vackra buskar med de arttypiska grenvåningarna i tydliga etager. Så såg det ut tills helt nyligen då buskarna plötsligt stammades upp så att man nu har direkt insyn till den fula källarvåningen och kan se in bättre under altanen, helt i enlighet med intentionerna från de ansvariga.

Till försvar för den som utfört beskärningen måste dock sägas att den är korrekt gjord och helt enligt instruktionsboken. Problemet är bara att Viburnum plicatum inte ska beskäras!

Buskarna har nu förlorat sin form; de har inte längre några grenar nere vid marken och ur inlärningssynpunkt är de oanvändbara utom som goda exempel på hur man inte ska göra. Olvonen kommer aldrig att återfå sitt rätta utseende igen, utan är nu förstörda för alltid. Det är en stor skam.

Dessutom måste vi alla som någon gång äter på Alnaprsrestaurangen tvingas se eländet och påminnas om den sorgliga händelsen. Med tanke på alla tokigheter som de hittar på vore kanske Akademiska Hyss ett bättre och dessutom lite roligare namn.

Great Dixter och Holland

Great Dixter, East Sussex, UK

Snart bryts en tradition. Årets studieresa med Trädgårdsdesignstudenterna i Alnarp kommer att gå till Holland, inte till England som åren innan. Anledningen till detta är förstås att det åter är dags för Floriaden, utställningen som bara uppstår vart tionde år och den här gången kommer det att ske i ett parkområde i Venlo i sydöstra Nederländerna.

Men det finns många fler skäl att bege sig till det lilla löklandet än så och vi kommer att besöka Mien Ruys Tuinen, het Loo, Modeltuinen van Appeltern och flera andra intressanta platser när vi rullar ner mot kontinenten i mitten av maj. Den här gången har jag själv sedan tidigare varit på alla besöksmålen utom en modell- och sortimentsträdgård i Tyskland som vi ska stanna till vid på vägen ner. Nu när vinterkylan till slut slagit till, så är längtan till sköna maj och den förestående resan om möjligt ännu större. Just nu har vi -12 grader här på Östra Torn i Lund.

Förra året var vi alltså i England och flera av besöken då har jag redan berättat om här på bloggen. Men ett av de bästa har jag sparat ända tills nu. Jag hade flera gånger planerat att åka till Great Dixter men av olika anledningar blev det aldrig av. Därför var det med stor spänning och pirrande förväntan som jag såg fram emot att äntligen få komma dit, nu med studenterna på designutbildningen, i början av maj 2011.

Besviken blev jag verkligen inte. Om du inte redan varit där kan du kanske förstå att jag kände mig hyfsat nöjd efter besöket på Great Dixter när du ser bildkavalkaden här nedanför. Håll till godo i vinterkylan!

Livet i staden

From Toy to Play to Game with Gregory Trefry on stage

Det har varit vinterkonferens i Alnarp igen. Som vanligt är det MOVIUM som hållit i trådarna och samlat ihop en antal intressanta föredragshållare. I år var temat Livet i staden och det var många helt olika aspekter från stadens liv som belystes. Ett spretigt program kan tyckas, men det är väl så som staden är - mångfacetterad och svårgreppbar.

Helga Fassbinder från stiftelsen Biotope City delgav sina tankar om betydelsen av biologisk mångfald och gröna miljöer i staden. Det är ett område som intresserar mig särkilt mycket, så jag lyssnade och tog in så gott jag förmådde. Efteråt presenterade Berit Haggren från Viola mig och Helga för varandra och vi insåg snart att vi tänkte i samma banor. Om det sedan leder till någon form av samverkan får framtiden utvisa. Helga Fassbinder har publiserat sitt föredrag som hon höll i Alnarp på Biotope City.

Piet Oudolf utfrågas av Jonas Michanek, utmärkt moderator för dagen

Störst behållning fick jag annars av Björn Hellströms redogörelse över akustisk design och hållbar stadsutveckling med exempel från Norra Djurgårdsstaden. Vad är oönskat buller och vilka ljud är önskvärda i staden? Björn berättade hur man kan förändra upplevelsen av stadens ljud genom att tillföra nya ljudkulisser som flyttar fokus från trafikens brus, medvetet eller omedvetet. 

Efter många tankeväckande framträdanden var det till slut dags för Piet Oudolf att kliva upp på scenen. Jag har hört Piet många gånger förut, men den här gången var det extra intressant och det var utan jämförelse hans bästa framträdande genom åren. Piet berättade om sina idéer om växtdesign och visade som brukligt undersköna bilder från sina omfattande planteringsjobb.

Sammanfattningsvis var det som alltid en intressant konferens väl värd att dela i, och som oftast är det mötet med alla gamla vänner och affärsbekanta som ger dagen dess extra skinande guldglans.
Här är hela programmet från konferensen Livet i staden.

Odling på växternas villkor

Peter Korns efterlängtade bok kommer ut under våren 

Under våren kommer Peter Korns bok Odling på växternas villkor ut på eget förlag. Den kan redan nu beställas på korns.garden@gmail.com

Läs mer om boken Peter Korns Trädgård - odling på växternas villkor på mat- och bokbloggen Gröna Böcker/Svart Kaffe under Peter Korns Trädgård.

Peter Korns Trädgård - odling på växternas villkor är rikt illustrerad. Foto: Peter Korn

Vi lyfter på solhatten

Röd solhatt, Echinacea purpurea

På modet just nu och hetast av alla är hatten. Det finns så många anledningar att längta till sommaren och just att prova ut en ny solhatt kan kanske vara ett av de bättre skälen till att önska sig dit.

Först att lyfta på brättet var Magnus B Nilsson från Landsbergs Perenner i Påarp. Han tyckte inte riktigt om att strålblommorna på Echinacea purpurea, som på svenska kallas för röd solhatt eller röd rudbeckia, hängde nedåt. Efter många års förädlingsarbete kunde han till slut lansera en enhetlig frösort som hade strålblommor som pekade rakt ut som på en äkta brätthatt.

Echinacea purpurea 'Magnus'. Foto: Kristina Bakran

Klaus Jelitto på fröfirman Jelitto Staudensamen i Tyskland tog upp sorten i sitt sortiment i frökatalogen 1985 och gav den namnet ’Magnus’ till trädgårdsmästare Nilssons ära. Den första moderna solhatten var född! Eller snarare grodd.

Echinacea purpurea ’Magnus’ har under många år varit en av sensommarens mest odlingsvärda rudbeckior och 1998 utsågs den till Årets Perenn i Sverige och oberoende av detta faktiskt också samma år till Perennial Plant of the Year i USA. Tänk att en liten förädling från skånska Påarp var årets perenn i hela USA, i New York och Seattle, Chicago och Memphis, Dallas och L.A. Det är stort. Låt oss unisont höja våra stämmor och  lyfta på solhattarna för att hedra vår store och nyss bortgångne plantskoleman!

'Magnus' har också fått utmärkelsen AGM, Award of Garden Merit från the Royal Horticultural Society i England.

Men allt detta är historia. Under senare år har sortimentet av Echinacea purpurea och dess hybrider fullkomligt exploderat och idag är det frågan om inte just solhattarna är inneväxten nummer 1 bland hängivna, nyhetstörstande och kioskvältande trädgårdentusiaster.

Många nya sorter har sett och skuggat dagens ljus strax utanför Portland i Oregon. Där ligger Terra Nova Nurseries som utför ett omfattande förädlingsarbete inom främst Heuchera, Tiarella och Echinacea.

Jag har faktiskt inte vågat prova många av de nyare solhattarna i mina planteringar i offentlig miljö, dels för att jag är osäker på härdighet och livslängd, dels för att några av de tidigaste av de nya inte riktigt höll vad de lovade i fråga om blomfärg och stadiga stjälkar.

Men det ser ut som om flera av de senaste sortena kan vara bättre. En av de allra nyaste som jag funderar på att prova är 'Leilani' som verkar mycket lovande, fast det återstår förstås att se om den är tillräckligt härdig för våra förhållanden.

Sorterna med fluffiga diskblommor är jag mindre förtjust i. Men namn som 'Secret Lust' tyder ju på att inte heller förädlaren tycker att de är riktigt rumsrena eller något man skyltar med att man ängar sig åt.

Njut av bilderna här och dröm om en solig sommar. Hälsa också på hos Terra Nova Nurseries där bilderna är hämtade och dröm vidare.

'Kim's Knee High' med hängande strålblommor. Foto: Paul from Alabama

'Amazing Dream'

'Flame Thrower'

'Tomato Soap'

'Firebird'

'Leilani'

'Mama Mia'

'Secret Joy'

'Secret Lust'

Magnus B Nilsson 1906-2011

Foto: Kalle Lind

Århundradets trädgårdsmästare har sått sin sista rudbeckia
En av vårt lands främsta perennodlare och vår tids enda sanna trädgårdsmästare har flyttat till de sälla jaktmarkerna. Magnus B Nilsson avled den 30 december 2011 en månad efter sin 105-årsdag.

Första gången som jag mötte Magnus var i slutet av 70-talet när vi som trädgårdsstudenter besökte hans plantskola Landsbergs Perenner i Påarp. John-Ingvar, Magnus son som redan då tagit över driften, visade runt i perennplantskolan och därefter blev vi inbjudna till Magnus och Sigrid som bodde i en villa helt inpå.

Vi slog oss ner i källaren och Magnus visade bilder på många olika perenner och talade sig varm för den ena sorten efter den andra så att till och med de mest inbitna tomatodlarna i klassen började lyssna. Det var ett fantastiskt första möte som gav en inspiration som satt kvar länge, länge.

Sedan har vi träffats många gånger genom åren och när han fyllde 90 år var jag där som representant från Perennagruppen och överlämnade blommor och gratulationer. Tio år senare på hans 100-årsdag åkte Hartmut K Schüssler och jag från Alnarp till församlingsgården i Välluv för att gratta vår favoritträdgårdsmästare. Magnus satt där vid ett litet bord och tog emot gratulationerna, klar i huvudet och med sin sedvanliga pillemariska blick. Det var tydligt att han trivdes med uppmärksamheten.

Magnus kände igen både Hartmut och mig utan problem och mindes till och med att jag var där på hans 90-årsdag. När det var kvinnor som kom fram för att gratta honom så kramade han om dem extra länge och innerligt och liksom vällustigt med pirriga ögon och leende läppar insöp hela deras kvinnlighet. Hartmut och jag tittade på varandra och frågade oss om det berodde på intresset för det motsatta könet att Magnus fortfarande var så ung och frisk trots den aktningsvärda åldern.

Men nu har alltså Magnus till sist lämnat jordelivet och fast det förstås inte var särskilt oväntat känns det ändå vemodigt. Vem ska man nu kalla för Trädgårdsmästare?

Det finns en dokumentärfilm om Magnus B NIllson som heter Århundradets trädgårdsmästare och som kan beställas från Lykke Film. Den spelades in 2005 av Anette Lykke Lundberg och om du inte redan sett den så ska du absolut göra det. 

Vaste Plant van het Jaar voor de laatste keer?

Knöterich, Staude des Jahres 2012

I många länder utses årligen Årets Perenn precis som det gjorts i Sverige sedan 1997. Här hemma är det blå bolltistel, Echinops bannaticus, som de svenska odlarna av perenner valt ut i år.
Perennodlarna har alltså ansett att en specifik art ska lyftas fram i rampljuset under 2012. I Sverige är det regel att välja en växtart eller till och med en bestämd namnsort som var fallet 1998, 2000 och 2002, till Årets Perenn. Så är det inte i alla länder. I Tyskland brukar man istället välja ett helt släkte till Årets Perenn och för 2012 har man enats om att utse Knöterich till Staude des Jahres 2012 som det heter där. Knöterich är det tyska samlingsnamnet för perenner som hör till de tre släktena Persicaria, Bistorta och Aconogon.

I USA har man tvärt emot tyskarna valt en bestämd namnsort nämligen silverbladig kaukasisk förgätmigej, Brunnera macrophylla 'Jack Frost' som Perennial Plant of the Year.

I Nederländerna har det gått riktig inflation i Årets Perenn. Det är Vereniging van Vasteplantenkwekers som utser Årets Perenn i Holland och det började med att man 2009 valde hela gruppen prydnadsgräs. För 2011 var det en massa olika perenner lämpliga till snitt som de utsett till Vaste Plant van het Jaar och året innan hade man fastnat för Tuinkruiden. Alltså många olika kryddor!

Vaste Plant van het Jaar 2010. Tuinkruiden (trädgårdskryddor)
Bieslook (gräslök), Allium schoenoprasum
Citroenmelisse (citronmeliss), Melissa officinalis
Hysop (isop), Hyssopus officinalis
Oregano (kungsmynta), Origanum vulgare
Munt, pepermunt (pepparmynta). Mentha x piperita
Rozemarijn (rosmarin), Rosmarinus officinalis
Tijm (timjan),Thymus vulgaris
Venkel (fänkål), Foeniculum vulgare

Vaste Plant van het Jaar 2011,Tuinboeketten (trädgårdsbuketter)
Alchemilla, Aster, Astilbe, Astrantia, Coreopsis, Delphinium, Echinacea, Eupatorium, Gypsophila, Helenium, Heliopsos, Helleborus, Heuchera, Lythrum, Mentha, Paeonia, Pennisetum, Perovskia, Persicaria, Phlox, Physalis och Verbena.

Puh! Det var ju nästan hela plantskolesortimentet! Vad är det egentligen man håller på med där nere i Nederländerna? På två år har man betat av 22 hela släkten av perenner och 8 kryddväxter. Hur ska man rimligtvis kunna toppa detta till innevarande år? Ska det bli Vaste Planten voor Schaduw, med 44 olika släkten av skuggperenner eller något i den stilen?

Någon årets perenn i Holland för 2012 har jag inte heller sett presenterad ännu och det är nu med stor spänning jag väntar på vad som komma skall – om det nu blir några fler Vaste Plant van het Jaar.

Nej, jag tror att man är helt fel ute i Holland när man vräker på med så många olika perenner som ska representera Årets Perenn. Hela begreppet riskerar ju att urholkas. Det är verkligen förvånande också, eftersom jag inbillat mig att holländarna var bra på marknadsföring. Men här verkar man istället förstöra marknaden för sina egna produkter. Jag tror att vägen som man slagit in på i USA och Sverige är mer framkomlig, för kaukasisk förgätmigej, Brunnera macophylla ’Jack Frost’ och blå bolltistel, Echinops bannaticus, känns som betydligt bättre val än en hel drös av perennsläkten.

Kanske är det så att Årets Perenn i Holland är på väg att självdö sedan odlarorganisationens representanter skjutit sig själva i roten, medan perennerna fortsätter att blomstra i media och rabatt här hemma hos oss. Den som lever får se.

Vaste Plant van het Jaar, Årets Perenn i Holland 2000-2011
2012 ?
2011 Tuinboeketten
2010 Tuinkruiden
2009 Siergrassen
2008 Astilbe
2007 Herfstanemon, Anemone
2006 Iris
2005 Astrantia
2004 Echinacea purpurea
2003 Leverkruit, Eupatorium rugosum ‘Chocolate’
2002 Daglelie, Hemerocallis
2001 Salvia
2000 Sedum ’Matrona’

Årets Perenn 2012
Sverige, Årets Perenn 2012, blå bolltistel, Echinops bannaticus
Norge, Årets Staude 2012, panserbergknapp, Sedum pachycladus
USA, Perennial Plant of the Year 2012, Brunnera macrophylla ‘Jack Frost’
Tyskland, Staude des Jahres 2012, Knöterich, Persicaria, Bistorta, Aconogon

Världens största funkia

Hosta 'Jurassic Park'. Bild från Northern Grown Perennials.

I dessa tider dimper den ena plantskolekatalogen efter den andra ner i brevlådan. Härförleden fick jag Prijslijst 2012 från Jan Spruyt - van der Jeugd i Belgien. Det är alltid en mycket innehållsrik katalog med många sällan odlade kultivarer och massor av nyheter. I år hittade jag en Hosta vid namn 'Jurassic Park' som enligt katalogen skulle kunna bli hela 175 cm hög. Det fick mig att fundera över hur stora funkiorna egentligen kan bli och vilken sort som är världens största.

Den mest högvuxna rena arten är förmodligen Hosta nigrescens. Någon gång under det tidiga 90-talet mötte jag den i Trompenburg Arboretum i Rotterdam och om jag inte minns alldeles fel så var det ett möte på samma nivå. Blommorna befann sig i näshöjd ungefär, så det borde ju betyda omkring 170 cm om jag själv är 183. Men så stor ska den inte bli enligt litteraturen. Hosta nigrescens är förälder till bland annat 'Krossa Regal'. De största bladen hos vildarterna hittar vi hos Hosta montana.

Bland namnsorterna är det knepigare att utse en given segrare. Frågan är om man bara ska mäta höjden eller också omfång och kanske bladstorlek. Hur som helst måste 'Jurassic Park' höra till en av de allra största. När jag sedan letat stora funkior verkar sorten 'Empress Wu' anses som mest gigantiska av dem alla.

Här nedanför listar jag alla jättestora till gigantiska Hosta-sorter som jag kan komma på. Säkert saknas några sorter för det finns ju så många. Om du har odlingserfarenhet av någon jättefunkia från listan eller odlar någon megastor variant som inte är med så får du gärna höra av dig.

Bilderna i inlägget har jag hämtat från Seabright Gardens i Oregon, USA. På deras hemsida finns det bilder på en hel del av jättarna i listan och många, många fler både stora och små och medelstora funkior.

Kom också ihåg att storleken - både höjd och bladstorlek - även beror på ljusförhållande och vatten- och näringstillgång.

Hosta 'Gray Cole'

Hosta 'Goliath'

Hosta 'Frosted Jade'

Hosta 'Gentle Giant'

Hosta 'Blue Umbrellas'

Jättestora eller gigantiska funkior, Hosta

‘Abba Dabba Do’
'Abiqua Elephant Ears’
‘Alex Summers’
‘Allegan Emperor’
‘All That Jazz’
‘Amber Waves of Grain’
‘American Icon’
‘Amos’
‘Arch Duke’
‘Atlantis’
‘Backyard Monster’
‘Bea’s Colossus’
‘Beauty Substance’
‘Beckoning’
‘Behemoth’
‘Bethel Big Leaf’
‘Big Boy’
‘Big Daddy’
‘Big Dude’
‘Big John’
‘Big Kahuna’
‘Big Mama’
‘Big Sam’
‘Big Top’
‘Bigfoot’
‘Biggie’
‘Birchwood Blue Beauty’
‘Birchwood Elegance’
‘Blackjack’
‘Blarney Stone’
‘Blue Angel’
‘Blue Dimples’
‘Blue Dolphin’
‘Blue Giant’
‘Blue Hawaii’
‘Blue Mammoth’
‘Blue Ox’
‘Blue Umbrellas’
‘Blue Wu’
‘Bold Ruffles’
‘Borsch #1’
‘Bottom Line’
‘Brutus’
‘Burnished Brass’
‘Celestial’
‘Chances Are’
‘Choo Choo Train’
‘Clifford’s Forest Fire’
‘Climax’
‘Coal Miner’
‘Continental Divide’
‘Colossal’
‘Crater Lake’
‘Cyclops’
‘Dab A Green’
‘Day’s End’
‘Devil’s Advocate’
‘Devon Desire’
‘Devon Giant’
‘Devon Hills’
‘Domaine de Courson’
‘Donahue Piecrust’
‘Dragon Fire’
‘Dragon Lady’
‘Dream Weaver’
‘Earth Angel’
‘Eclipse’
‘El Captain’
‘Elatior’
‘Elephant Ears’
‘Emmett Armitage’
’Empress Wu’
‘Eola Sapphire’
’Final Summation’
’Frosted Jade’
‘Garden Party’
’Gay Search’
‘Gentle Giant’
‘Gigantea’
‘Gitchigumi’
‘Glen Eyeful Tower’
‘Golden Memories’
‘Golden Sculpture’
‘Gold Regal’
‘Goliath’
‘Gone With the Wind’
‘Gray Cole’
‘Great Expections’
‘Green Acres’
‘Green Center Sum and Substance’
‘Green Piecrust’
‘Grey Piercrust’
‘Green Sheen’
‘Green Velveteen’
‘Guardian Angel’
‘Harrison’
‘Hoosier Dome’
‘Hot Air Baloon’
‘Independence Day’
‘Jade Cascade’
‘Jade Lancer’
‘Jim Cooper’
‘Journey's End’
‘Joutunheim’
‘Jurassic Park’
‘Key West’
‘King James’
‘King Michael’
‘Kiwi Pacific Blue’
‘Komodo Dragon’
‘Krossa Regal’
‘Lady in Waiting
‘Lady Isobel Barnett’
‘Lakeport Blue’
‘Lakeside Maestro’
‘Lakeside Maverick’
‘Lakeside Ripples’
‘Lakeside Surf Rider’
‘Lake Superior’
‘Mastodon’
‘Midnight Sun’
‘Mikado’
‘Mike Shadrack’
‘Millennium’
‘Ming Jade’
‘Mississippi Delta’
‘Moby Dick’
‘Monitor’
montana
montana ‘Macrophylla’
‘Mr. Big’
‘Muriel Seaver Brown’
‘Nesmith’s Giant’
‘Niagara Falls’
‘Northern Exposure’
‘North Pacific High’
‘Olive Bailey Langdon’
‘Paradigm’
‘Paradise Power’
‘Parasol’
‘Parhelion’
‘Paul Bunyan’
‘Perry’s True Blue’
‘Piecrust Promise’
‘President’s Choice’
‘Prince Albert’
‘Prince of Wales’
‘Princess Anastasia’
‘Powder Blue’
‘Regal Splendor’
‘Rembrandt Blue’
‘Ruffles Galore’
‘Sagae’
‘Sea Aquarius’
‘Sea Blue Monster’
‘Sea Dragon’
‘Sea Lotus Leaf’
‘Sea Monster’
‘Shining Image’
‘Shogun’
sieboldiana ‘Elegans’
sieboldiana ‘Gray Cole’
sieboldiana ‘Mira’
‘Singing in the Rain’
‘Sky Kissed’
‘Smokey Bear’
‘Snowbound’
‘Snow Cap’
‘So Big’
‘Solar Flare’
‘Space Odyssey’
‘Stingray’
‘Stone’s Yellow Leaf’
‘Stonewall’
‘Sum and Substance’
‘Sum It Up’
‘Sum of All’
‘Sum Power’
‘Sum Total’
‘Sumi’
‘Sunshine Glory’
‘Sutter’s Mill’
‘Swamp Monster’
‘T Rex’
‘Tattletale Gray’
‘Tenryu’
‘Thai Brass’
‘Titanic’
‘Trail’s End’
‘Victory’
‘Vim and Vigor’
‘Windfall’
‘Winter Snow’
‘Yankee Blue’
‘Yellow River’
‘Xanadu Empress Wu’