fredag 27 maj 2011

Vargaslätten


Äntligen! Jag har en önskelista över ännu obesökta platser värda ett besök. Vargaslätten har sedan ganska länge stått högt upp på den listan och när jag så till slut kom dit, nu i sällskap av studenterna på Trädgårdsingenjörsutbildningens designinriktning i Alnarp och mina kollegor Petra och Karin, blev mina högt ställda förväntningar infriade med råge. I mitt tycke är Vargaslätt en av de absolut bästa trädgårdsupplevelser jag någonsin fått, då inberäknat alla tidigare trädgårdsbesök.


Det är framförallt de varsamt skapade mötena mellan den anlagda trädgården och den mer orörda naturen som fascinerar. Av stor betydelse för helhetsintrycket har också de stora, handgrävda dammarna med sina små, välbevuxna öar som sammanbinds av enkla träbroar.


Christina Högardh-Ihr har skrivit en bok om Vargaslätten och här citeras några rader från en bokrecension från 2003 återgiven på Odla.nu:

"Trädgården ligger i Simlångsdalen i södra Halland och anlades 1917 av arkitekten Sigfrid Ericson och hans hustru Ruth. Sedermera såldes den 1954 till en annan intresserad ägare, Gunnar O. Westerberg, som anställde trädgårdsmästaren Nils-Olof Nilsson.

Nils-Olof har tillsammans med ägaren bevarat och utvecklat stället till dess nuvarande prakt.
Vargaslätten är lika stor som två andra samtida trädgårdar i sydvästra Sverige, Sofiero vid Helsingborg och Norrvikens trädgårdar vid Båstad. Men medan dessa båda trädgårdar numera är offentliga, utbyggda och anpassade för många besökare, är Vargaslätten fortfarande privat och inte öppen för allmänheten."

På Vargaslätten frösår sig Rhododendron ovanligt bra, här på en gammal murken stubbe  


En porlande fors som handlöst kastar sig utför en brant är en våt önskedröm för varje trädgårdsägare

Övergången mellan odlad trädgård och orörd skog sker mjukt och varsamt


Runt dammarna växer mjuka bårder av björnmossor och andra bryofyter


Den första lilla dammen strax nedanför den vackra pergolan



I Vargaslätten finns också den mest fantastiska köksträdgård som tänkas kan, nedsänkt, byggd i etager och omgärdad av låga, mossbevuxna stenmurar. I England hade den väl kallats "Sunken Forest Kitchen Garden" eller något i den stilen. Här odlas grönsaker och kryddväxter, varvat med blommande perenner, rabarber och bärbuskar.

I ena utkanten växer till och med ett litet bestånd av guckusko som ett något annorlunda inslag i en köksträdgård. Från odlingen leder en liten stentrappa upp till en magnifik pergola, stenlagd, täckt av ett gallerverk av gammalt, bedagat trä bevuxet med klättrande hortensia och rostvin. 





4 kommentarer:

  1. En av mina största trädgårdsupplevelser också - besöket på Vargaslätten när jag gick Ling. Håller med att kultur/natur är formidabelt integrerade i varandra i denna enastående anläggning.

    Ha det bra, Anna Vattenkanna

    SvaraRadera
  2. Åh vilka bilder! Och vilken trädgård! Avundas er verkligen som har varit där, SÅ skulle jag vilja ha det! Bland annat ;-)

    SvaraRadera
  3. Håller med Anna, den dagen vi var där under utbildningen har lämnat djupa, uppskattade minnen att leva på länge!
    Trevlig helg//Annica-Vi tre &trädgård

    SvaraRadera
  4. Ett ställe man vill till, har boken som tur var.
    En trädgård så fint samstämd med naturen/Mariana

    SvaraRadera