Vallmon på grannens baksida

Motljuset förvandlar den röda vallmon till hav av orangegula flammor

Inger har planterat jättevallmo, Papaver pseudoorientale,  på sin baksida. I motljuset lyser den så där fantastiskt eldigt orangeröd som bara jättevallmo kan göra. Det är som om heta flammor blossar upp bakom min lugngröna bamuridå som utgör gräns mellan Ingers och vår uteplats på den lilla baksidan som vi också delar med Mats.

Det är Mats som har skapat vår gemensamma gröna, inramade lilla oas genom alla buskar som han planterat under åren och det är också han som klipper både gräsmattan och fruktträden där för det mesta.

Visst tycker jag om färgexplosionen bakom bambun, men jag är samtidigt glad att den inte syns från vår altan. Gult och rött är aktiva, rörliga färger som tvingar sig på dig och ber om din uppmärksamhet vare sig du vill eller inte. De skapar allt utom lugn och harmoni.

Så när jag vill koppla av efter jobbet så slår jag mig ner bakom min gröna bambu och om jag vill bli uppiggad och väckt ur min slummer tar jag en lov runt bambun och hälsar på hos den färgsprakande vallmon.

Den påträngande vallmofägringen varar dock inte så länge. Snart har den blommat färdigt och istället står där stela kapslar fulla av mörka vallmofrön. Sedan försvinner vallmon nästan helt och lämnar en tom plats i rabatten där andra kan ta över. Lugnet stillar sig så åter på vår baksida.

Vår gemensamma bakgård som Mats sköter med den äran

Ingers uteplats med den ståtliga jättevallmo.