tisdag 30 augusti 2011

Gräs och bananer

Lisens fantastiska färgexplosion

Det har varit trädgårdsfest på Sofiero igen. I fredags och under helgen var det öppet för festande bland såväl matstånd och växtförsäljare som spännande trädgårdsinstallationer. Redan strax efter entrén möttes man av plantskolestånd med ett extraordinärt sortimet av växter. Här stod både Peter Linder och Eric Wahlsteen och några till och hälsade besökarna välkomna. Eric driver annars plantskolan Borealis i Alnarp. 

I år hade man satsat lite extra på trädgårdsinstallationer vad det verkade. Lisen Hendebergs Cosmopolitan var en utstuderad färgupplevelse med eldigt röd montbrieta i kontrast mot isbergskyliga, välvda plastväggar i kallturkos med Dahlia i rosa nyanser som fint ackompanjemang och med en gräsmattegång i rödaste rött. 

Det hela blev en mycket lyckad installation där varje växt tycks ha vägts på guldvåg innan den fått tillåtelse att vara med i det celebra sällskapet. Jättebra Lisen! Nu vill jag se mer av din skaparglöd - gärna utanför Sofieros begränsade värld nästa gång.  






Om man ser till hela processen från idé och koncept till genomförande och resultat så är Rebecka Roséns installation Gräs i kubik bland det absolut bästa som någonsin visats upp på en gräsmatta i vårt avlånga land. Läs, se och lär om den här processen, om snittet och ställningstagandet, kubiken, rörelsen och den extra dimensionen. Lägg hela tankekedjan på minnet, njut och betänk att det kan inte bli bättre än så här. Klipp ut beskrivningen och klistra på kylskåpsdörren! På utsidan.

Frånsett detta så var gräsinstallationen befriande genomgrön och utan alla sprakande och knallande färgexplosioner som de andra installationerna bombarderats med i överflöd. Det hjälpte till en aning att höja Gräs i kubik ännu en nivå.  

Karin Svensson, lärare och mentor i Alnarp, som varit med hela vägen från början till slut med både vägledning och bygghjälp måste förstås också lyftas fram i sammanhanget.




Gräs på rulle


Japanska koikarpar från Skåne i akvarier på pidestaler i en prärieliknande blomsteräng i Ulf Strindbergs och Mona Holmbergs fina monter Koiparken.

Amani tyckte att Koiparken var roligast av alla installationerna på Sofiero 


Ulf Strindbergs och Mona Holmbergs installation Koiparken var bäst av alla när det gällde att skapa spänning och oväntade upplevelser. Här fanns mycket att upptäcka för alla åldrar och alla gröna intresseinriktningar.

Samtidigt var det här den mest spretande skapelsen framför slottet utan något tydligt sammanhållande tema. Hur fina och välgjorda de olika delarna än var, undrade man till exempel vad koikarparna gjorde i en blommande prärieäng.

Nej, behållningen av Koiparken var inte designen utan just mångfalden och det spännande växtmaterialet. Här fanns växter som sällan eller aldrig skådas i sådana här sammanhang. Att sedan dammfolien syntes både här och där i installationen drar ner det annars goda helhetsintrycket åtskilliga nivåer.

Annars tror jag att Koiparken kanske var den trädgårdsidé som uppskattades mest av den vanlige trädgårdsägaren. Här fick man verkligen konkreta tips om hur man faktiskt kan göra i sin egen trädgård. De andra installationerna var ju just genuina installationer och därför mer uttryck för en konstart än direkt överförbara tips till en verklig trädgård. Bra, båda typerna av trädgårdsidéer behövs på en sådan här mässa. 


Den japanska delen av Ulf och Monas skapelse

Växtvägg á la Magnus Svensson

Magnus Svensson har ju gjort sig känd som en skicklig kreatör av smakliga och välkomponerade anrättningar och Garden House utgjorde inget undantag från den regeln. Växtväggen på utsidan av det svarta trädgårdshuset var det bästa jag sett i den väggen, förlåt vägen - en utsökt kombination av färger och former.

Innanför väggarna möttes man av en maxad plantering med en oerhört genomtänkt och lyckat växtval. Resultatet var förstås till stor del avhängigt av de otroligt frodiga och välvuxna plantorna. Om jag förstod saken rätt så hade Magnus själv odlat fram och skött växterna under hela sommaren. Att Magnus betyder större på latin fick kanske växtligheten att sätta lite extra fart med tillväxten. Bra jobbat Mange! Garden House hade faktiskt lite av Chelsea-potential.

Inget negativt? Jo, namnet. Garden house. Hallå, vi är fortfarande i Sverige som min bror Mikael skulle hade sagt om han inte vore i Nordnorge just nu. Sen stördes jag en aning av den illröda färgen som målats på husets karmar, framförallt när man såg installationen från håll. Då tog det fokus från den fantastiska och mer dovt finstämda växtväggen. Men det är detaljer; som helhet var detta helt enkelt superbäst!  




4 kommentarer:

  1. Tack för presentationen av vad som kunde ses och upplevas på Sofiero. Fantastiskt att bloggar finns att fylla i nyfikenhetstratten med om man själv inte varit på plats.
    Hälsningar
    Kristina

    SvaraRadera
  2. Tack för fin presentation för oss som inte kunde ta oss dit!
    Oerhört intressant med Ulf och Mona!! Kul verkligen kul!
    Men måste bara frossa i Magnus Svenssons intsallation. Den ser super härlig ut här i vart fall! Gräs i kubik...ja vilka härliga kreatörer! Me like ;))
    Varm hälsning Sanna

    SvaraRadera
  3. Tusen tack Peter för de fina orden! Tack även för all hjälp under processens gång, handledning och byggeri. Det blev ju riktigt bra!

    ha det fint. Vi ses!

    ps. en mycket härligt inspirerande blogg!

    SvaraRadera
  4. Magnus Svenssons växtvägg ser verkligen ut som en läcker komposition!

    Go´kväll,
    Rebecca

    SvaraRadera