torsdag 10 mars 2011

Prydnadsväxter för själen

Hartmut vid lunchbordet


Det finns ett gäng som jag då och då ansluter mig till i lunchtider. Vid de tillfällen som jag äter på Alnarpsrestaurangen, Syltan i studentmun kallad, brukar jag slå mig ner vid bordet närmast utgången till altanen där näsduksträdet i trädäcket viftar med vita högblad under försommaren.

Oftast är det samma alnarpare som lunchar vid det här bordet. Det är Gary och Ulf, Andros och Leif, Karl-Johan och några till. Boel ibland. Jag själv förstås. Och så Hartmut.

Eller Hartmut K Schüssler som han egentligen heter i fullversionen. Hartmut är en av mina stora förebilder inom trädgårdsnäringen. Han glöder passionerat för sin forskning och har som få förmågan att fängsla en publik, med eller utan stötar i jakthornet.

Det är Hartmut som myntat begreppet sällskapsväxter, alltså växter som man håller som sällskap, analogt med sällskapsdjur som ju också de är tänkta att vara ägaren till sällskap och förnöjelse. Ibland fäste Hartmut en liten krukväxt på axeln och tog sig en sällskapspromenad med sin sällskapsväxt på äkta pekinesermanér.

När Hartmut redan på 80-talet lyfte fram prydnadsväxterna som hälsobringare för själen, fnyste många kollegor och folk i näringen åt det hela och ord som humbug och new-age-trams nämndes i sammanhanget om än viskandes i korridorerna. Rena korridorskapet visade det sig. För idag vet vi alla att Hartmut hade rätt.

Så här sa Hartmut när det begav sig:
                   "Det som grönsaker är för kroppen
                    i form av näring och vitaminer,
                    det är prydnadsväxter för själen
                    i form av glädje, harmoni och
                    mellanmänskliga relationer"

                                  Hartmt K Schüssler, 1984


Just de här raderna citerade Erica Dahlqvist från Blomsterfrämjandet när hon pratade inneväxter på trädgårdscenen under mässan Skånska trädgårdar som avverkades i förra veckan i Malmö.

På mässan var det som vanligt mycket att upptäcka och ännu mer att undvika. Här följer en kort bildkavalkad.

Flyinge plantshop har alltid välfyllda montrar, i år mer stilfull och avskalad än brukligt...


...nåja, inte hela utställningsmontern förvisso.


Peter Englanders monter var "best in show" om det nu funnits en sådan utmärkelse


Bengt Mårtensson gör sig bättre levande på en scen
än här som pappa till några annorlunda gravplatser.


Jens intervjuar Gunnel i Alnarps bokhandels monter

Jens SvenssonSkogstorpet trädgårdsservice intervjuade Gunnel Carlsson som just kommit ut med en utökad växtskyddsbok tillsammans med Sanna Hultín, Största Trädgårdshjälpen kallad. Snart finns intervjun att läsa på Jens utmärkta blogg.

Om en månad eller så kommer ännu en skrift från Gunnels penna ut i bokdiskarna. Den heter Trädgårdsriket och handlar om besöksvärda trädgårdar och parker i Sverige. Något av en motsvarighet till the Yellow Book i Storbritannien alltså och det ska vi vara väldigt glada och smått överlyckliga över tycker jag! 


Växtväggkonceptet fanns också med på mässan


Underskön Magnolia i Flyingemontern


3 kommentarer:

  1. Hej Hartmut! Jag vill minnas att han också lanserade begreppet "åfanism" som en psykologisk term för växter som gjorde att man hajade till när man gick förbi, stannade och tog några steg bakåt vid skyltfönstret eller var det nu kunde vara, och sa "å fan"! Hartmut letade ständigt växter som kunde trigga åfanismen hos potentiella växtköpare.

    Mässor - man blir trött redan innan man sett dem...

    SvaraRadera
  2. Ja, det stämmer bra. Åfanismen är också hans skapelse. Men det var inte mycket till åfanism på mässan inte, något mer av suckismen då.

    SvaraRadera
  3. Ja, Hartmut är skön han! Faller ofta själv in i åfaniskt beteende.

    Ingen slump att ert lunchgäng ockperat bordet närmast terrasen i Syltan...; )

    SvaraRadera