måndag 5 juli 2010

Prärien blommar

Gult härskar på prärien så här i början av juli. De låga kokardblomstren (Gaillardia) blommar fortfarande men börjar nu få sällskap av det betydligt resligare dagögat (Heliopsis helianthoides).

Vildformen av kokardblomster, Gaillardia aristata

Dagöga (Heliopsis helianthoides) har börjat blomma i Alnarps prärie

Det var länge sedan det regnade och växterna på prärien får nu utstå verkliga prövningar med gassande sol, dallrande hetta och akut vattenbrist. Ingen vattning här inte. Nu visar det sig vem som klarar sig bäst när det riktigt hettar till.

Torka, torka! Slokande dagöga lider i värmen.

Dagögat verkar lida mest. Plantorna slokar betänkligt och de nedersta bladen har redan börjat gulna en aning. Föga förvånande är det präriegräsen som ser ut att vara minst bekymrade över situationen. Även rosenstav, kokardblomster och blek solhatt tycks trivas med de svåra förhållandena.

Enstaka läkerudbeckior eller blek solhatt som den också kallas den har börjat visa färg och en och annan blommar faktiskt redan. Blek solhatt (Echinacea pallida) är betydligt tåligare och uthärdar torka bättre än sin kusin, den röd solhatten (Echinacea purpurea). Tack vare en lång pålrot kan den bleka överleva även extrem torka.

Blek och blek? Nja, det stämmer ju inte alltid. Bland alla de blekrosa blommorna
avviker en Echinacea pallida med sina klart lysande röda kantblommor  



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar